missedabortion

Gott Nytt År och God Fortsättning 

av

Gott nytt år alla härliga människor där ute. Hoppas att ni haft en fin nyårsafton ? här hemma firade vi ensamma med god mat och massa mys. Vi somnade en stund innan 00 men alla var vakna på tolvslaget och tittade på fyrverkerier genom våra stora fönster. Det var bara pappan i familjen som gav sig ut för att tända på våran lilla fyrverkeritårta ?

bästa sällskapet!

godaste efterrätten


 

 

 

När jag tänker tillbaka på det gångna året ser jag mycket glädje och lycka och det är det som tar överhand. Detta trots att året vart ett av de tuffaste året i mitt liv, med en graviditet som orsakade illamående, diabetes och smärta. Jag har aldrig känt mig så begränsad och innesluten i mig själv men ändå så lycklig. Lyckan blev total när lillasystern kom och vi fick komma hem som en hel familj. Vi är nu kompletta och allt vårt slit med hormoner och sprutor är över ?. Resterande del av året har vart som ett stort rosa fluffmoln av kärlek tillsammans med familjen. Visst har vi drabbats av jobbiga saker och händelser med men det överspeglas av det rosa fluffmolnet av kärlek ?
Jag är så otroligt tacksam för vad 2017 har givit mig och jag ser så fram emot vad som skall komma under 2018. Vi börjar på bästa sätt, med att åka tillsammans på en skön semester ☀️

Vecka 27 – Magbild

av

Vi är nu inne i vecka 27. Känns så skönt för varje vecka som går har lilla pluttan större chans att överleva och så är vi en vecka närmare att äntligen få träffa henne.

Visst skulle tiden kunna få gå lite fortare, men samtidigt uppskattar jag den tiden som är nu och försöker njuta utav att känna det lilla livet växa inuti mig. För visst är det fantastiskt vad vi kvinnor kan skapa med våra kroppar? ett helt nytt liv? Jag mår lite bättre nu när jag är sjukskriven och tar det lugnt, men märker direkt de dagar som jag gjort för mycket att jag får riktiga bakslag, det är en svår balansgång. För de dagar som jag mår skapligt på vill jag ändå försöka hitta på något på, jag måste försöka att fördriva tiden lite.

Jag håller just nu på med lite småprojekt här hemma som får tiden att gå lite och fingrarna lite sysselsatta. Vad det är kommer så småningom. Jag hoppas verkligen att ni hänger kvar här trots att det vart lite glest med inlägg på senaste, men jag känner att lusten att få skriva av mig kommer tillbaka mer och mer. Så ni kan nog se fram emot en mer jämn uppdatering här närmsta tiden.

Nu ska jag krypa ner intill min lilla tjej som sover inne i stora sängen för att hålla mamma sällskap medan pappan jobbar natt.

Godnatt på er och hoppa satt ni får sova gott!

Tung helg – ett år sedan

av

Idag är det ett år och 1 dag sedan jag fick veta att pyret i min mage dött. Idag för ett år sedan gick jag igenom det värsta som hänt i mitt liv. Jag genomgick en skrapning för att ta bort det liv som växt i min mage. Det liv som vi så längtade efter. Dessa två dagarna för 1 år sedan var och är det tuffaste jag gått igenom. 

Jag undrar om kroppen kan känna av den sorgen igen. För jag har inte riktigt kännt igen mig själv dessa dagar. Jag fortsätter som vanligt men det känns konstigt inuti. 

Jag är enormt tacksam att jag nu har ett nytt växande liv i min mage och kan tänka mig att det underlättar, gör att denna dagen är lättare att hantera. 

Idag ska jag spendera dagen med att mysa med min dotter och pluttan i magen och vara tacksam för det jag har och det som komma skall. Att vara sorgsen en dag som denna är nog oundviklig ändå. Det är tur att jag har min underbara familj.

Kram på er alla, hoppas att ni haft en mysig helg och är laddade för den nya veckan.

Lilla vän jag är så ledsen att vi aldrig fick chansen att träffa dig ?

Första bilden på Plutten

av

20161114_175045.jpgIdag var den dagen vi fick se vår Plutten för första gången. Jag har vart väldigt nervös kan jag säga, men allt såg bra ut och det lilla hjärtat pickade på. Såå glad att allt såg bra ut! Nästa ultraljud är om 2 veckor så ska försöka hålla känslorna i styr fram till dess.

Dock har jag som ni säkert vet inte mått så bra på senaste, besvärats av min IBS som blivit 10 resor värre under graviditeten. Eftersom jag är gravid kan jag inte ta de mediciner som jag brukar kunna ta. Förutom magsmärtor och frekventa toabesök varvat med förstoppning har också mått väldigt illa. Idag var jag och fick läkemedel utskrivet för detta då jag provat postafen med liten effekt, fick lergigan comp utskrivet. Jag är sjukskriven i 2 veckor och därefter sjukskriven 50% efter det hoppas jag att jag kan jobba 100% igen.

Jag hoppas att medicinen kan hjälpa mig att få lite återhämtning i alla fall.

Fortsätt att hålla tummarna för oss, kommer nog inte att kunna hoppas ordentligt förens vi passerat vecka 12 denna gången tror jag. Vårt förra missfall fick vi ju i vecka 11.

Nu ska jag bara ligga i soffa, nåja så gott det går med en snart 5-åring hemma 😉

Kram

Så glad men samtidigt så livrädd: Gravid igen

av

Hej på er!

Jag har något spännande att berätta för er! Jag är gravid igen efter missfallet i februari har vi haft det kämpigt, men nu har det alltså hänt igen. Många av dessa tidiga inläggen kommer inte publiceras än då vi inte riktigt är redo för att gå ut med detta ännu, men våra närmsta vet redan. Några på Jobbet vet också, de har ju liksom många av mina läsare haft koll på min cykel 😉 så många av er har säkert redan anat att bullen är i ugnen så att säga.

Jag tog ett test ganska snart efter ovitrellen (som gör att ägget lossnar) för att se när det falska positiva testet försvann. Ovitrell innehåller ju hormonet HCG och kan visa falskt positivt i upp till 10 dagar efter injektion. Injektionen tog jag den 1/10 och första graviditetstestet tog jag den 9/10 och då kan man ana ett sträck och detta antog jag vara negativt. Nästa tog jag den 10/10 och då var det negativt, den 11/10 kunde man ana ett streck till igen. Den 12:e blev skuggan till det andra sträcket lite tydligare och lika så den 13:e och den 14 var det ännu lite tydligare. Nu köpte jag ett digitalt test som jag tog på morgonen och det visar positivt =)

här är alla testerna ;)
här är alla testerna 😉

 

Här kommer bilden som jag skickade till maken på morgonen, med texten. Nu kan vi inte tvivla längre <3

gravidplutten1

 

Nu är jag bara nojjig att detta inte ska gå vägen, men jag ska verkligen försöka att njuta med.

 

Kram på er!

 

(detta inlägget är publicerat i efterhand)

Första cykeln efter vårat missfall

av

IMG_7100

Jaha då var denna cykel över, fick mensen för 3 dagar sedan. Kändes först som en sten i magen, rent känslomässigt, men har sedan klingat av. Jag väljer nu att ta en paus under denna semestermånad som vi faktiskt kliver in i nu. Vi har hela familjen semester Juni ut och då ska vi bara fokusera på att ha det härligt och skönt. Leva i nuet. Så kommande behandlingar får komma senare, vi har inte gett upp hoppet än.

Vi kan i alla fall konstatera att jag fått ägglossning på 3 st letrozol tabletter, så vi kommer att fortsätta den behandlingen nästa cykel som det ser ut nu. Vet att det är många som har det tufft att bli gravida, men just nu känns det rätt ensamt. Jag missunnar absolut inte andra som blir gravida men samtidigt som jag känner en glädje för deras skull känner man sin egen sorg.

I morgon väntar ännu en arbetsdag, men efter det är det SEMESTER!

Tjuvstartade semestern lite idag =)

Sorgsöndag Magpodden – syskonlängtan

av

Ni har väl inte missat att jag är med i magpodden där fina Bodil intervjuar mig angående våra försök att få ett syskon till våran tjej. Resan dit har visat sig vara ganska så brokig och full av utmaningar. Lyssna gärna!

wp-1462782446124.jpeg
Bodil Bergman Hughes som driver magpodden

Tack Bodil för att jag fick vara med

wp-1462781927901.jpeg
När vi träffades sist passade vi på att ta lite bilder, Bodil är nämligen en grym fotograf med =)

wp-1462781898496.jpeg wp-1462781878049.jpeg wp-1462781860125.jpeg wp-1462781842554.jpeg wp-1462781726568.jpeg

Många känslor som väller tillbaka

av

Screenshot_2016-04-02-13-13-51-1Jag skulle nu vara i vecka 17 och lyckligaste i världen. Istället fick Missfall och första mensen efter det kom igår och med den kom smärtan. Inte bara den fysiska smärtan som hör till utan också den psykiska, den jag lyckats förtränga en stund. I och med den första droppen igår slog det mig som en vägg!

Jag fick anstränga mig för att inte låta det ta över samtidigt som jag var på jobbet, men det gick och dagen passerade. Jag somnade strax efter 20 då jag nattade dottern ?

Idag känns det lite bättre igen, men sorgen hänger kvar.

Livet är så orättvist ibland och så kommer det tyvärr alltid vara. Jag hoppas bara att det blir vår tur igen snart!

Skulle varit i vecka 13 nu

av

Denna vecka skulle vart den vecka vi skulle börja slappna av och börja njuta av graviditeten. Så blev det inte. Istället kantades livet av sorg och elände när vi fick reda på att lilla väns hjärta hade slutat slå. Idag är det 11 dagar sedan jag gjorde skrapningen, då kroppen inte förstod att lilla vän hade dött.

Det går inte en endaste dag utan att jag tänker på lilla vän och hur framtiden med lilla vän hade kunnat se ut. Hur ska man våga eller ens orka försöka igen? Kommer jag känna mig hel?

Jag har mått dåligt till och från sedan allt hände, men har ändå kunnat fortsätta leva och hitta lite glädje. Kan dock inte låta bli att få lite dåligt samvete eller rent av känna skuld när jag är glad men samtidigt känner sorg. Funkar det verkligen så att man kan vara ledsen men ändå vara glad?

Livet går som sagt vidare och jag försöker hitta ljusglimtar i vardagen och göra och unna mig saker som gör mig glad. Jag fokuserar nu på att bygga upp mig själv igen för att jag ska orka vidare i livet.

Hur har det gått med sovandet då? Jag hade inte sovit mer än 4 timmar per natt sedan torsdagen då fick fick reda på att lilla vän var död, tills för två nätter sedan då jag provade att ta en sömntablett (utskrivet av läkare såklart). Jag har senaste två nätterna sovit, känner att kroppen behöver det för att återhämta sig både fysiskt och psykiskt. Jag kommer att fortsätta med dem någon dag till för att låta kroppen hitta rytmen igen, men sen är det stopp. Jag vill inte att jag ska bli beroende av något.

I morgon väntar jobb igen =)

Att inte kunna sova – sömnproblem

av

Jag har så svårt att sova sedan jag fick veta att bebis dött i min mage. Jag har väldigt svårt att somna och när jag somnat sover jag bara en kort stund, vaknar för att sedan få kämpa för att kanske kunna somna om igen.

Jag antar att det är hjärnan som processerar allt som hänt. Även om det emellanåt känns som att jag är stark och kommer klara detta, så faller jag även ihop ibland. Det där svarta hålet kan liksom dyka upp utan förvarning och jag faller handlöst. Allt eftersom tiden går blir det lättare att hitta en väg upp ur hålet igen.

Vad gör man medsömnproblemen? Nu har jag haft riktiga problem med att sova i en veckas tid och jag börjar känna mig sliten nu. Så idag har jag pratat på telefon med min Dr på vårdcentralen och vi pratade länge om vad som hänt, hur jag mår och mina sömnproblem. Hon fick mig att förstå att detta som vi går igenom nu är en kris och att jag ska ge mig själv tiden att processera och läka i min takt. Jag har nog lätt att stressa fram att allt ska vara normalt igen så att ingen ska behöva tycka synd om mig och framförallt att jag inte ska tycka synd om mig. Vi pratade även om att jag haft problem att sova och hur det yttrade sig. Hon föreslog att jag skulle pröva sömntabletter ett par dagar, bara för att bryta ett dåligt mönster. Jag är glad att jag har en förstående doktor. Jag är fortsatt sjukskriven 50% till 25/4 pga foglossning (hur surrealistiskt är inte det, är ju inte ens gravid längre) och krishantering. Tabletterna har jag inte hämtat ut än, men kan jag inte sova inatt ska jag hämta dem i morgon prova då mannen är hemma. Inatt jobbar han och jag är ensam hemma med Smilla och då tas inga sömntabletter, jag vill vara säker på att jag vaknar om det skulle vara något.

Jag är trött nästan hela tiden nu och skulle verkligen behöva sova en hel natt nu.

Har du haft sömnproblem någon gång? Hur hanterade du det?

%d bloggare gillar detta: