Igår var jag till specialistmödrarvården på Klarasamtal, då vi försöker lägga upp en plan för slutet av graviditeteten och inför förlossning. När jag kom dit var jag dock fortfarande så frustrerad över bemötandet på telefonen tidigare på morgonen så vi började med att ventilera lite. Jag berättade vad som hänt på morgonen och mina funderingar.
Det intressanta var att hon höll med mig och blev på riktigt upprörd själv. Hon förstår verkligen min önskan att få en chans till att få föda vaginalt. Hon förstod även att jag var orolig att pluttan ska bli för stor då mitt socker verkar sticka iväg.
Vi började således vårt möte med att hon gick iväg och pratade med diabetessköterskorna och sa till dem att de inte lyssnade på mig och jag skulle ha ett läkarsamtal innan jag gick idag. Så efter mötet fick jag vänta ca 1,5 timme med sedan fick jag träffa läkaren till slut.
Nu var det ett helt annat bemötande än sist. Jag var tydlig med det jag var besviken över och att jag ville ha en plan för hur vi ska göra för att få koll på mitt socker. Så nu är vi överrens för nu. Jag ska höja mitt långtidsinsulin till 9E stegvis och så lägger vi till måltidsinsulin till lunch och middag på 2E så får vi se hur kroppen reagerar, jag får även höja till 3E om jag märker att det behövs och sedan ska vi ha en ny kontakt per telefon på måndag.
Känns så skönt nu när man fått respons och i alla fall läkaren förstår mig.
Hon som ringde i morse träffade jag då inte på idag och det kanske var lika bra, dock kommer jag skicka in kurvorna kvällen innan (trots att de sagt 12 på torsdagar) bara för att undvika tjat. Men tycker fortfarande att de kan vara tydligare i sin kommunikation!
När ni läser detta inlägg är vi (hela familjen) på väg mot Stockholm och en spännande dag ;), mer om det i ett annat inlägg.
