Har sedan sist jag skrev om mitt höga blodtryck vart till en annan läkare och fått ett helt annat bemötande. Så skönt!
Fick lämna blodprover där man kollade sköldkörteln, blodstatus, järnvärden, blodfetter och elektrolytbalansen. Dessa fick jag svar på igår och det fanns inget avvikande provsvar. Inte heller kunde urinprovet jag fick lämna ge någon ledtråd till det höga blodtrycket.
Så det som väntar nu är ett 24-timmars blodtryck som jag ska göra den 21 – 22 november. Detta ska vi göra för att se om jag har högt blodtryck hela tiden eller om det varierar.
som rubriken lyder är jag 34 år och fick igår reda på att jag har högt blodtryck. Det är troligtvis därför jag mått lite kyvens på senaste tiden. Jag hade ett blodtryck på 154/107 igår när jag var hos barnmorskan för att ta ut min hormonspiral som inte funka nå bra.
Sedan jag satte in min hormonspiral Mirena så här jag successivt mått sämre och jag tror även att mitt höga blodtryck kan härstamma därifrån även om sjukvården inte tror det.
På inrådan av barnmorskan jag var till igår ringde jag vårdcentralen idag och fick en tid idag. Jättebra tänkte jag då får jag säkert en rejäl hälsoundersökning prover EKG och lång tids blodtryck. Men inget av detta hände. Fick känslan av att hon inte förstod vad jag sa och sakerna hon så kändes bara absurda. Hon började med att säga att jag ska ändra mina livsvanor röra på mig mer och gå ner i vikt. Jag förklarade för henne att jag ammar så banta vill jag inte göra. Promenerar gör jag och går ner ca 500gram i veckan och är under startvikten. Så jag väger mindre än innan graviditeten. Då säger hon att jag måste ta det lugnt och inte passa upp på min man att han får hjälpa till. Försökte förklara att han faktiskt gör det men amma kan han ju inte. Vet ni vad hon säger då? Detta trots att jag sagt att amningen är viktig för mig och att bebis sover mellan 24 till 06 och sedan sommar om igen oftast. Då säger kvinnan att jag ska ha mannen att ge flaska för att jag sover för lite! Sover för lite nej verkligen inte. Hur många småbarnsföräldrar har lyxen att få sova så bra so m vi gör. Här kände jag att det inte är någon idé att diskutera så tackade för hjälpen och gick.
Nästa blodtryck ska tas om 2 veckor enligt henne. Jag kommer dock att skriva till chefen för vårdcentralen och berätta om min upplevelse och att jag vill träffa en annan läkare inom kort!
Kände mig helt överkörd och missförstådd när hon hela tiden rabblade på med sina förmaningar på knagglig svenska.
Hoppas på en bättre dag i morgon. Nu har i alla fall min lilla dam somnat i själen så nu ska vi ha lite soffmys innan sänggång.
Ja då sitter man här och knåpar ihop det sista inlägget som enbarnsmamma för i morgon är det dags för Pluttan att komma ut. Som jag sett fram emot den dagen, samtidigt som jag bävar. Kommer ju ihåg hur jag mådde efter kejsarsnittet med Smilla. Det är ju lite annorlunda denna gången dock då det är planerat, jag behöver inte gå igenom en nästan en hel förlossning innan. Hoppas därför att kroppen ska ha lite bättre möjligheter att återhämta sig.
Dagen har gått åt till förberedelser, tvätt och städ. BB väskan, vagn och vagn är packat och förberett inför i morgon. Nu ska vi strax ha lite tacomys och invänta Smillas mormor som ska komma och sova hos oss inatt då vi ska vara på förlossningen redan kl 7 i morgon. Antagligen, om inget oförutsett händer kommer vi att se vår Pluttan runt 9-10 tiden. Det är många tankar som rör sig i huvudet och både oron och förväntningarna är stora. Oron att det ska hända något med bebis eller med mig, det är ju inte bara jag och David längre utan Smilla med. Jag kommer att längta så oerhört mycket efter att få komma hem till henne. Jag är orolig att bebis ska må dåligt, eller att något ska vara fel. I och med att jag har graviditetsdiabetes är risken överhängande att bebis blodsocker kommer vara lågt, frågan är bara hur lågt. Räcker det med lite tillmatning på BB eller kommer liten hamna på neonatalen precis som Smilla? Kommer min amning att komma igång? Kommer jag ha lika ont som sist? Ja som sagt många frågor och funderingar som ingen faktiskt kan svara på, det är bara att vänta och se vad som händer i morgon.
Tur att man har fått en sovdos så man kanske kan få några timmars sömn i natt. Natten som var blev det ca 3 timmars sömn och det är inte mycket att hurra för.
Får se när man har orken att uppdatera igen, följ mig gärna på instagram för där ska jag försöka uppdatera lite oftare.
Igår var jag på vad jag trodde var det sista avgörande samtalet på specialistmödravården här i Västerås. Nu var det dags att bestämma hur och när bebis ska komma ut.
Vi mätte bebis, som är stor för tiden. Hela 24% för stor och väger redan runt 3500 gram , så om jag med mitt trånga bäcken ska kunna födda vaginalt så måste det ske snart. Vi gjorde en vaginal undersökning och ultraljud och det var oförändrat sedan sist öppet för ett finger mjuk men lång tapp på 4 cm.
Vi satte oss och pratade igenom mätningarna och vilka alternativ vi har och kom fram till följande. På fredag (alltså imorn) ska jag in till förlossningen och göra en bedömning om man kan starta igång en förlossning. Man vill dock att jag ska ha öppnat mig lite till för man vill inte ge mig läkemedel för att jag ska göra detta. De kan ge okontrollerbara värkar och det vill man inte att någon som tidigare snittats ska få då det ökar risken för uterusruptur. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går att sätta igång mig i morgon både för min och för bebis skull. Skulle detta inte fungera så ska man planera in ett kejsarsnitt den 8 juni, så senast den 8 juni är våran Pluttan här. Det känns så overkligt nu när jag sitter och skriver om detta!
Nakenbild från i morse, nyvaken är jag med =), här ser man tydligt att magen sjunkit.
Enligt läkaren är Pluttan mogen och redo att komma ut, man vill inte att hon ska växa till sig och bli allt för stor där inne. Han påpekade även att hon var lite svår att mäta så hon skulle kunna vara lite större än det han kommit fram till, men så får vi hoppas att det inte är. Jag vet inte om alla vet det men jag har en insulinbehandlad graviditetsdiabetes som gör att barnet kan bli stort. Dessutom jobbig foglossning, stigande blodtryck, svullnad i kroppen, gravidklåda, myrkrypningar mm som sammantaget gör att det bästa för både mig och bebis är att hon kommer ut lite tidigare än beräknat. Kommer hon på fredag, imorn, så är det i vecka 36+6 annars kommer hon med snitt vecka 37+5.
Så håll tummar och tår för oss att vi får träffa vår Pluttan redan i morgon och att allt ska gå bra.
