Ärrkorrigering

Igår var jag till kliniken igen för att göra en förhoppningsvis sista korrigering. Hoppas att det läker ihop snyggt nu.

Som vanligt var mottagandet på klinken bra, alla är så vänliga och trevliga. Jag var lite tidig och fick faktiskt till min stora förvåning komma in tidigare än planerat. Det är man tacksam för att man inte behöver sitta och vänta allt för länge när man har lite fjärilar i magen. Jag fick först komma in till Kirurgen där vi snabbt och effektivt gick igenom vad som skulle göras. Fick sedan nästan direkt komma in på operationssalen där en urmysig operationssjuksköterska och kirurgen var.

Igår valde jag att ta egen bil dit och hem, så var glad att korrigeringarna kunde göras under lokalbedövning. Även om det är ganska obehagligt att ligga där helt vaken med dem skär i en. Man kan ju få lugnande, men jag skulle ju köra hem så det var inte ett alternativ för mig. I dessa coronatider känns det inte helt bekvämt att åka tåg, undviker helst det.

Ni kommer nedan att få se lite bilder på ärren innan korrigering och efter. Följer upp bilderna om ett par månader så får ni se skillnaden!

Min Diastas – 1 vecka postoperativt

Fina blommor stod i ”mitt” rum när jag kom hem.

Nu har en vecka sprungit förbi och magen firade en vecka igår med att bli av med dränaget. Dränaget var en slang som satt längst ner under snittet för att dränera sårvätska från magen. För mig kom det inga mängder alls, ca 100ml totalt sedan jag började mäta själv. Känns som att första veckan är omringat av ett dimmigt moln av smärta, morfin och försök till mobilisering. Jag har liksom vart hemmet med familjen men ändå inte funnits där.  Första dagarna stängde jag in mig i gästrummet och vilade mest hela tiden, men efter det har jag försökt att sitta med i en fåtölj ute i vardagsrummet. det har fungerat bra, men man önskar ju att man kunnat göra mycket mer. Det är svårt för en mamma med starka kontrollbehov att bara sitta bredvid och titta på. Jag är nog inte helt lätt att ha att göra med alla gånger =) . Jag är otroligt tacksam för min fantastiska make för han har hanterat detta på bästa sätt och jonglerat allt vad det innebär med 2 barn, hus, matlagning, tvätt mm. Dessutom inte klagat en endaste gång när han även behövt hjälpa mig en hel del. Första dagarna kom jag nästan inte upp ur sängen utan honom, nu klarar jag mig själv i det mesta.

min nya vän =)

Idag känner jag mig klar i huvudet igen och smärtan är fullt hanterbar utan en större mängd smärtstillande. Just nu sitter jag uppe i fåtöljen och skriver här, medan barnen är på föris, skola och maken är på jobbet så jag är ensam hemma första gången sedan operationen. Just nu är det lite skönt med lugn och ro. Mina mål idag är att plocka undan lite småsaker (vill ju kunna hjälpa till lite här hemma) och ta mig ut i solen en liten stund.

Nedan följer lite bilder från när vi var på vårdcentralen och drog ut dränaget, ett tips är att ta en snabbverkande smärtstillande ca 30 min innan då det kan kännas lite att dra det. Själva dränageuttagningen gick bra, den satt fast lite i början, vilket är vanligt men lossnade sedan fint. Tack vare smärtlindringen innan så kändes det bara en kort stund.

Jag är fortfarande väldigt svullen men allt ser så här långt bra ut!

 

Efter dränaget var ute firade vi lite med att köpa Sushi till mig, så gott!

Min Diastas – operationen

Ja så var dagen här som jag väntat, längtat men samtidigt bävat för. Jag längtar för att få en hel mage men bävar för smärtan och den långa rehabiliteringen som väntar.

Jag blev snabbt omhändertagen när jag kom på plats och fick träffa kirurgen direkt, samtidigt som jag fick lite premedicinering inför operationen. Allt gick lugnt och metodiskt till. Min kirurg ritade på mig och vi gick igenom vad som skulle göras igen. Sedan fick jag träffa Narkosläkaren som var toppenbra och vi gick igenom lite vilka läkemedel de skulle använda mm.

Här har man ritat snyggt på min mage

När jag vaknade hade jag som väntat lite ont men inte så farligt. Dock ökade smärtan och jag fick ganska så mycket smärtlindring under första dygnet. Jag har har haft rejält ont upp mot axlarna och nyckelbenen som blivit värre när jag rört mig.

Kirurgen kom och tittade på magen, lyfte på förbanden så vi båda fick kika och berättade att diastasen var 8.5 cm bred på bredaste stället och hela vägen uppifrån revbenen och ner vulvan. Man hade sammantaget tagit bort 4.5 kg fett och vävnad. Han var nöjd med resultatet och jag började nästan gråta vid anblicken av min nya mage. ser så fram emot återbesöket den 22 då jag får titta på den igen.

Första gången jag fick se min nya mage. Svullet och veckigt men så himla bra, den är hel

Första gångerna jag skulle resa på mig för att gå på toaletten fick jag lägga mig igen då jag höll på att tuppa av. Att inse att man verkligen var tvungen att gå som en ostkrok var med en spännande upplevelse.

Gofika när jag vaknat till

Såhär ska jag gå närmsta 7 – 10 dagarna som ni förstår blir det mest att gå mellan sängen/fotöljen och toaletten. Så enormt tacksam att jag har familj som hjälper oss och stöttar oss så gott som det går

Här sitter jag skönt i min fotölj, samma fotölj som jag satt mkt i efter sista kjejsarsnittet.

Såhär ser jag ut idag när jag går till och från toaletten

Dränaget som jag har ska sitta tills det kommer mindre än 25ml i två dygn sedan får jag ta bort den, och det tänker jag göra själv om inte grannen som också är SSK kommer över och hjälper mig 😉

%d bloggare gillar detta: