Äntligen ledig

Precis som rubriken lyder är jag äntligen ledig. Jag gick av mitt sista pass i måndagskväll. Passet var riktigt häftig med stort flöde, men tack vare fint samarbete med kollegor och att jag visste att lång ledighet väntar så gick det galant.

Jag har fått många frågor om hur jag mår. Jag har nu vart sjukskriven 50% en längre tid och kommer att vara det till slutet av augusti som det ser ut nu. Jag kämpar varje dag med att orka med att göra det som jag måste och även orka göra något som jag faktiskt vill göra. Genom att jag gått ner i tid har jag börjat återfå lite motivation att ta tag i mig själv. Jag behöver inte längre bara köra på för att orka med jobbet och familjen. Jag hoppas verkligen att jag ska kunna rehabilitera mig så pass att jag kan få ett aktivt och mindre smärtsam tillvaro. Smärtan ställer till en massa oreda i kroppen med sömnbesvär , trötthet och andra tråkigheter.

Jag tror att min räddning är stallet. I stallet kan jag röra på mig träna och får positiv energi. Förra veckan när jag var gräsänka här hemma var jag ute i stallet 4 dagar. Det hade jag aldrig orkat för 3 månader sedan. Jag känner verkligen att min kropp vill bygga upp sig igen. Det gäller bara för mig att hitta gasen och bromsen. Att hitta mitt lagom. Det är sjukt svårt och jag går nu på smärtrehab för att försöka komma underfund med detta. Jag har ett team med läkare, sjuksköterska, fysioterapeut och psykolog som tillsammans erbjudit mig rehab hos dem. Jag tar tacksamt emot hjälpen och gör vad som krävs för att jag ska må bättre.

Nu väntar en härlig ledighet till 2 veckor in i augusti då jag börjar jobba 50% igen. Jag kommer under ledigheten njuta av tiden tillsammans med familjen men också lägga tid på min egen rehabilitering. Jag vill och ska bygga upp mig själv på alla plan och för mig tror jag det handlar mycket om att hålla kroppen i rörelse. För det som hänt under dessa covidtider är att man helt lagt sig själv och sitt mående åt sidan. Man har jobbat för hårt och för mycket så man inte orkat med mycket annat.

Det ÄR min tid nu, min tid att göra förändringar i mitt liv för att jag och min familj ska må bra.

För mig betyder det att bygga upp mig själv, bli en piggare mamma och mer social igen. Känns som att man stängt in sig i sin egna lilla bubbla och mitt sociala nätverk har verkligen krympt. Visst beror det enkel på den sociala distanseringen som vart men det mesta beror nog mest på att energin inte funnits där.

Hoppas på att jag ska orka uppdatera här oftare nu när orken sakta börjar komma tillbaka ❤

Fibromyalgi

Idag kom ett bakslag i mitt liv, en diagnos jag inte önskar någon.
Jag vill dock säga att jag inte kommer låta detta styra mitt liv utan kommer fortsätta vara mitt envisa jag.
Att få diagnosen är på sätt och vis en lättnad för att den förklarar så mycket. Den ger en förklaring till smärtan och tröttheten som emellanåt tar över min kropp.

Jag har idag fått diagnosen fibromyalgi. Många må tro att denna diagnosen är en hittepå diagnos. Men för oss som lever med den så är den verklig så verklig.
Nu väntar en tid med att vårda mig själv liksom jag vårdat så många andra. I denna pandemi som fortfarande råder är det lätt att glömma sig själv att bara köra på. Jag får nu acceptera att jag inte kan bara köra på. Jag måste och ska börja lyssna på min kropp bättre vårda den bättre ❤

Jag kommer i dagarna påbörja medicinsk behandling men med fibromyalgi handlar det inte bara om att trolla bort den med läkemedel det handlar om att lära sig leva med den för den kommer inte försvinna. Jag har en fantastisk familj som stöttar mig och kommer som vanligt gå starkare ur detta. Jag har en familjeläkare som jag vet kommer följa upp och leda mig i rätt riktning och jag kommer ta emot den hjälp jag får. Om det är något jag lärt mig på mina snart 38 år är att man är inte svag eller sämre för att man tar emot hjälp snarare tvärtom.

Det är många med mig som lever med osynliga sjukdomar. Den osynliga sjukdomen är nog den svåraste att förstå för den syns ju inte. Det syns inte på mig.

Visst märks det sämre dagar. Det har hänt att barnen undrar varför jag inte orkar och är trött. På jobbet känner jag mig ibland helt mentalt slut och kanske blir en aning kort på dåliga dagar. Jag har ofta senaste tiden fått höra att jag inte vart mitt vanliga glada jag och ja även om jag inte sagt det själv har det märkts och det har sin förklaring. Allt har en förklaring vilket i sig är skönt men också jobbigt.

Och varför berättar jag om detta. Jo som vanligt när det händer något jobbigt i mitt liv så hjälper det att skriva om det, att dela med mig. Om det jag skriver dessutom kan få någon att känna sig mindre ensam så är det ett stort plus i kanten

Efter en natt och dag i migränens tecken…

Äntligen kan jag konstatera att huvudvärken är på väg att ge med sig. Jag vaknade inatt med en svag huvudvärk men somnade om och när jag vaknade igen hade migränen hunnit bryta ut. Jag som skulle vara på jobbet 14.30 gjorde allt jag kunde för att det skulle gå över. Jag tvingade i mig mat och mediciner och vilade, fick i mig lite frisk luft. Inget hjälpte dock förutom att ligga helt stilla och blunda med filten över ögonen. Nu när jag snart ska gå och sova igen känner jag att det lättar. Nu hoppas vi verkligen att den håller sig undnan så man kan njuta lite av att få vara ledig i 2 dagar.

Här om dagen införskaffades årets växter och fröer inför pallkrageodling2020, har höga förhoppningar om våran trädgård i år. Trädgården är just nu ett av de få ställen som jag känner att jag verkligen kan koppla av och drömma mig bort ett slag från allt elände i världen.

Godnatt på er

obs! ni missar väl inte att det är Mamatymmy Day imorn?

Kram

Min Diastas – 1 vecka postoperativt

Fina blommor stod i ”mitt” rum när jag kom hem.

Nu har en vecka sprungit förbi och magen firade en vecka igår med att bli av med dränaget. Dränaget var en slang som satt längst ner under snittet för att dränera sårvätska från magen. För mig kom det inga mängder alls, ca 100ml totalt sedan jag började mäta själv. Känns som att första veckan är omringat av ett dimmigt moln av smärta, morfin och försök till mobilisering. Jag har liksom vart hemmet med familjen men ändå inte funnits där.  Första dagarna stängde jag in mig i gästrummet och vilade mest hela tiden, men efter det har jag försökt att sitta med i en fåtölj ute i vardagsrummet. det har fungerat bra, men man önskar ju att man kunnat göra mycket mer. Det är svårt för en mamma med starka kontrollbehov att bara sitta bredvid och titta på. Jag är nog inte helt lätt att ha att göra med alla gånger =) . Jag är otroligt tacksam för min fantastiska make för han har hanterat detta på bästa sätt och jonglerat allt vad det innebär med 2 barn, hus, matlagning, tvätt mm. Dessutom inte klagat en endaste gång när han även behövt hjälpa mig en hel del. Första dagarna kom jag nästan inte upp ur sängen utan honom, nu klarar jag mig själv i det mesta.

min nya vän =)

Idag känner jag mig klar i huvudet igen och smärtan är fullt hanterbar utan en större mängd smärtstillande. Just nu sitter jag uppe i fåtöljen och skriver här, medan barnen är på föris, skola och maken är på jobbet så jag är ensam hemma första gången sedan operationen. Just nu är det lite skönt med lugn och ro. Mina mål idag är att plocka undan lite småsaker (vill ju kunna hjälpa till lite här hemma) och ta mig ut i solen en liten stund.

Nedan följer lite bilder från när vi var på vårdcentralen och drog ut dränaget, ett tips är att ta en snabbverkande smärtstillande ca 30 min innan då det kan kännas lite att dra det. Själva dränageuttagningen gick bra, den satt fast lite i början, vilket är vanligt men lossnade sedan fint. Tack vare smärtlindringen innan så kändes det bara en kort stund.

Jag är fortfarande väldigt svullen men allt ser så här långt bra ut!

 

Efter dränaget var ute firade vi lite med att köpa Sushi till mig, så gott!

Tacksam för sovande barn


Ja vad säger man när  båda barnen somnar kl 21 och vaknar 8? Ja Heli åt när jag la mig i sängen vid 24 och vid 5 men hon har liksom aldrig vaknat till. Jag har dessutom en grym förmåga att somna om ?

Jag är enormt tacksam att de sover så bra, det är verkligen min räddning. Det gör att jag orkar med hela dagarna då minstingen mest sover 15min lurar på dagtid.

Nu ligger vi här i sängen och morgonmyser ❤.  Smilla spelar och Heli tittar på medan pappan sover och mamman passar på att skriva detta.

Godmorgon alla och vi önskar er en superfin helg med mycket kärlek!

Här spenderar jag dagen idag…..

Efter sjukhusvistelsen (kommer inlägg om det senare) så har jag vart oerhört trött och energilös. Inatt har jag dessutom haft ännu en natt blandat av magont och sammandragning och därför inte kunnat sova. Gav upp vid 3-tiden och la mig i soffan för att inte störa resten av familjen. Varvat kramper, sammandragningar och vila därefter. Det lättade runt 6 tiden och jag har inte speciellt ont just nu.

Maken åkte till jobbet och jag körde liten till dagis. Nu ligger jag här på övervåningen i sängen och tänker inte röra mig en meter i onödan. Jag ska tillåta mig själv att vila och sova idag. Synd att jag måste gå upp för att äta bara…..

Vad har ni för er idag? Något tips på vad jag kan sysslesätta mig med på lagom nivå när jag återhämtat mig lite?

Tyst härifrån

image

Det har vart tyst härifrån ett par dagar. Det beror på denna elaka mansförkylning som har tagit över denna kropp. Taggtråd i halsen, feber och ont i kroppen. Med andra ord så är jag inte så pigg.

Hoppas att jag piggnar på mig snabbt så jag kan jobba mitt dygn på söndag…. det blir väldigt mycket pengar som går förlorade när man är sjuk…

Kommer behöva ta en del övertidspass för att kompensera för de dagar jag är hemma.

Jaja nu ska jag fortsätta min kväll liggandes i soffan för att vila min onda kropp.

%d bloggare gillar detta: