Precis som rubriken lyder är jag äntligen ledig. Jag gick av mitt sista pass i måndagskväll. Passet var riktigt häftig med stort flöde, men tack vare fint samarbete med kollegor och att jag visste att lång ledighet väntar så gick det galant.
Jag har fått många frågor om hur jag mår. Jag har nu vart sjukskriven 50% en längre tid och kommer att vara det till slutet av augusti som det ser ut nu. Jag kämpar varje dag med att orka med att göra det som jag måste och även orka göra något som jag faktiskt vill göra. Genom att jag gått ner i tid har jag börjat återfå lite motivation att ta tag i mig själv. Jag behöver inte längre bara köra på för att orka med jobbet och familjen. Jag hoppas verkligen att jag ska kunna rehabilitera mig så pass att jag kan få ett aktivt och mindre smärtsam tillvaro. Smärtan ställer till en massa oreda i kroppen med sömnbesvär , trötthet och andra tråkigheter.
Jag tror att min räddning är stallet. I stallet kan jag röra på mig träna och får positiv energi. Förra veckan när jag var gräsänka här hemma var jag ute i stallet 4 dagar. Det hade jag aldrig orkat för 3 månader sedan. Jag känner verkligen att min kropp vill bygga upp sig igen. Det gäller bara för mig att hitta gasen och bromsen. Att hitta mitt lagom. Det är sjukt svårt och jag går nu på smärtrehab för att försöka komma underfund med detta. Jag har ett team med läkare, sjuksköterska, fysioterapeut och psykolog som tillsammans erbjudit mig rehab hos dem. Jag tar tacksamt emot hjälpen och gör vad som krävs för att jag ska må bättre.
Nu väntar en härlig ledighet till 2 veckor in i augusti då jag börjar jobba 50% igen. Jag kommer under ledigheten njuta av tiden tillsammans med familjen men också lägga tid på min egen rehabilitering. Jag vill och ska bygga upp mig själv på alla plan och för mig tror jag det handlar mycket om att hålla kroppen i rörelse. För det som hänt under dessa covidtider är att man helt lagt sig själv och sitt mående åt sidan. Man har jobbat för hårt och för mycket så man inte orkat med mycket annat.
Det ÄR min tid nu, min tid att göra förändringar i mitt liv för att jag och min familj ska må bra.
För mig betyder det att bygga upp mig själv, bli en piggare mamma och mer social igen. Känns som att man stängt in sig i sin egna lilla bubbla och mitt sociala nätverk har verkligen krympt. Visst beror det enkel på den sociala distanseringen som vart men det mesta beror nog mest på att energin inte funnits där.
Hoppas på att jag ska orka uppdatera här oftare nu när orken sakta börjar komma tillbaka ❤
