Jag är en glad tjej som gillar att skriva av mig. Jag är nu 30++ och bor tillsammans men min man och 2 döttrar i Västerås. Mycket av våran tid går åt till barn, hus, tomt, pyssel och arbete. Älskar allt vad pyssel heter och har alltid nya pyssel och återbruk på gång. Jag är Intensivvårdssjuksköterska och jobbar heltid på Akutmottagningen i Västerås.
Livspusslet är ibland svårt att få till då vi är en familj med två skiftarbetande föräldrar. Intresset för att skriva av mig har alltid funnits och jag har alltid gjort det, dock inte såhär officiellt. Har haft en del bloggar innan både anonyma och andra. Som alla andra så har också jag mina skavanker, även solen har fläckar…. jag har IBS (Irritabel Bowel Syndrome), PCOS (Polycystiskt ovarialsyndrom) så att få våra döttrar tog lång tid och en del hormonbehandlingar, men det var så värt allt slit. När man har PCOS kan man ha lite lättare att lägga på sig lite extrakilon, vilket jag har lyckats med. Jag kämpar ständigt för att leva lite sundare och hälsosammare.
För flera somrar sedan råkade jag ut för en sak som fick mig att fundera på vad jag verkligen vill med livet. Jag fick reda på att jag har en förändring intill hypofysen, det visade sig vara ofarligt, de ca 3 månader som det tog att utreda var nog de tre längsta i mitt liv. Detta resulterade i att jag sa upp mig från att jobba på inne på avdelning och tog steget till ambulansen istället och jag har även vågat satsa på min egna blogg. I och med att jag börjat blogga aktivt så har en helt ny och spännande värld öppnat sig och jag lär mig massor varje dag. Jag får gå på roliga event, får förfrågningar av olika slag. Oj vad jag tycker allt sådant är roligt och vill helst inte tacka nej till något, men som sagt kan livspusslet vara lite svårt att lägga ibland och då får vissa saker stå tillbaka lite. Min önskan är att jag ska kunna få mer tid att jobba med bloggen och olika samarbeten, jag älskar verkligen denna värld som är en mix av hårt slit och mycket nöje =)
I och med att jag har PCO har lång tid präglats av våra försök att kunna bli tvåbarnsföräldrar. Då hormonbehandling med tabletter inte gav resultat fick vi gå över till hormonsprutor. Jag fick äntligen ägglossning och strax efter det kom också det efterlängtade plusset på graviditetstestet. Efter en orolig tid med många kast mellan hopp och förtvivlan kom det slutgiltiga beskedet, att bebisen dött. Det slutade tyvärr i Missed Abortion och jag fick genomgå en skrapning. Efter en tid bestämde vi oss för att försöka igen började vi med tabletter igen. Detta fungerade inte så vi fick hjälp med hormonbehandling med sprutor. Den 8 Juni 2017 föddes sedan vårat andra mirakel efter en riktigt tuff graviditet med mycket oro, foglossning, diabetes mm.
Efter detta så drabbades jag av så många andra kvinnor av rektusdiastas. Den raka magmuskulaturen som hade glidit isär (som sig bör) under graviditeten hittade inte tillbaka igen. Vilket ledde till kraftiga mag- och ryggsmärtor. Fick ingen hjälp av landstinget så den 14 fabruari 2019 opererades jag privat och fick äntligen en funktionell kropp tillbaka. Jag kunde äntligen leva ett normlat liv igen. Ni kan läsa mer om diastas på Diastasupproret, som jag startade för att driva på att all kvinnor har rätt till vård och lika vård i hela Sverige.
Annars så älskar jag att vara ute i naturen, umgås med familjen, träna, laga mat, pyssla, även skönhet och mode är ett intresse. Ja som ni märker kommer ni kunna läsa om det mesta här mer eller mindre rörigt, men alltid lika hjärtligt och innerligt!
Vill ni ha kontakt med mig får ni det lättast på kontakt@mrslinda.se
Shit vad läskigt, det där med hypofysen. Tur att det var ofarligt. Jag misstänker att jag också har IBS eller nåt liknande. Inte alltid så skoj det heller… Lycka till med allt. Fin blogg du har.
Tack =) Ja man fick sig en riktig tankeställare i livet. Jag började fundera mycket på vem jag är och vem jag vill vara, vad vill jag göra med mitt liv. Angående IBS:en så lät jag den styra mig i många år, men efter terapi (japp det funkade nog en del för mig) och stoppande läkemedel klarar jag mig nu bra. Nu mår jag rätt så bra för det mesta om jag inte äter laktos eller gluten. Jag kan få ett anfall och bli konstig i magen är någonting omvälvande händer, men jag hämtar mig ganska snart igen!