Igår tog hela familjen en promenad (Smilla cyklade) ner till fågelsjön som vi har här i närheten. Planen var ju att promenera men när vi vänt hemåt provade jag något jag inte gjort på länge. Jag joggade bara ca 500m men ändock. Det kändes riktigt tungt men samtidigt så befriande. Magen skunpade okontrollerat och knäna värkte men så skönt att svettas lite.
Tror att både jag och Smilla blev förvånade när jag joggade. Smilla jublade och skrek: mamma spriger ju, pappa titta!
Hoppas på att maken hjälper mig att laga cykeln så jag kan börja cykla lite då jag tror att det är betydligt bättre för fogarna. Nu är dock träningssuget på max och jag känner verkligen att jag vill komma igång. Tror att kroppen är redo med, men jag ska ta det försiktigt så jag inte skadar mig. Gör övningar för den inre magmuskulaturen för att återfå lite bukstöd med.
Härligt. Det är en skön känsla när man gör något med och för sig själv när man får bli lite svettig.
Heja dig Linda.
Kramis Kamilla