Äntligen ledig

Precis som rubriken lyder är jag äntligen ledig. Jag gick av mitt sista pass i måndagskväll. Passet var riktigt häftig med stort flöde, men tack vare fint samarbete med kollegor och att jag visste att lång ledighet väntar så gick det galant.

Jag har fått många frågor om hur jag mår. Jag har nu vart sjukskriven 50% en längre tid och kommer att vara det till slutet av augusti som det ser ut nu. Jag kämpar varje dag med att orka med att göra det som jag måste och även orka göra något som jag faktiskt vill göra. Genom att jag gått ner i tid har jag börjat återfå lite motivation att ta tag i mig själv. Jag behöver inte längre bara köra på för att orka med jobbet och familjen. Jag hoppas verkligen att jag ska kunna rehabilitera mig så pass att jag kan få ett aktivt och mindre smärtsam tillvaro. Smärtan ställer till en massa oreda i kroppen med sömnbesvär , trötthet och andra tråkigheter.

Jag tror att min räddning är stallet. I stallet kan jag röra på mig träna och får positiv energi. Förra veckan när jag var gräsänka här hemma var jag ute i stallet 4 dagar. Det hade jag aldrig orkat för 3 månader sedan. Jag känner verkligen att min kropp vill bygga upp sig igen. Det gäller bara för mig att hitta gasen och bromsen. Att hitta mitt lagom. Det är sjukt svårt och jag går nu på smärtrehab för att försöka komma underfund med detta. Jag har ett team med läkare, sjuksköterska, fysioterapeut och psykolog som tillsammans erbjudit mig rehab hos dem. Jag tar tacksamt emot hjälpen och gör vad som krävs för att jag ska må bättre.

Nu väntar en härlig ledighet till 2 veckor in i augusti då jag börjar jobba 50% igen. Jag kommer under ledigheten njuta av tiden tillsammans med familjen men också lägga tid på min egen rehabilitering. Jag vill och ska bygga upp mig själv på alla plan och för mig tror jag det handlar mycket om att hålla kroppen i rörelse. För det som hänt under dessa covidtider är att man helt lagt sig själv och sitt mående åt sidan. Man har jobbat för hårt och för mycket så man inte orkat med mycket annat.

Det ÄR min tid nu, min tid att göra förändringar i mitt liv för att jag och min familj ska må bra.

För mig betyder det att bygga upp mig själv, bli en piggare mamma och mer social igen. Känns som att man stängt in sig i sin egna lilla bubbla och mitt sociala nätverk har verkligen krympt. Visst beror det enkel på den sociala distanseringen som vart men det mesta beror nog mest på att energin inte funnits där.

Hoppas på att jag ska orka uppdatera här oftare nu när orken sakta börjar komma tillbaka ❤

Fibromyalgi

Idag kom ett bakslag i mitt liv, en diagnos jag inte önskar någon.
Jag vill dock säga att jag inte kommer låta detta styra mitt liv utan kommer fortsätta vara mitt envisa jag.
Att få diagnosen är på sätt och vis en lättnad för att den förklarar så mycket. Den ger en förklaring till smärtan och tröttheten som emellanåt tar över min kropp.

Jag har idag fått diagnosen fibromyalgi. Många må tro att denna diagnosen är en hittepå diagnos. Men för oss som lever med den så är den verklig så verklig.
Nu väntar en tid med att vårda mig själv liksom jag vårdat så många andra. I denna pandemi som fortfarande råder är det lätt att glömma sig själv att bara köra på. Jag får nu acceptera att jag inte kan bara köra på. Jag måste och ska börja lyssna på min kropp bättre vårda den bättre ❤

Jag kommer i dagarna påbörja medicinsk behandling men med fibromyalgi handlar det inte bara om att trolla bort den med läkemedel det handlar om att lära sig leva med den för den kommer inte försvinna. Jag har en fantastisk familj som stöttar mig och kommer som vanligt gå starkare ur detta. Jag har en familjeläkare som jag vet kommer följa upp och leda mig i rätt riktning och jag kommer ta emot den hjälp jag får. Om det är något jag lärt mig på mina snart 38 år är att man är inte svag eller sämre för att man tar emot hjälp snarare tvärtom.

Det är många med mig som lever med osynliga sjukdomar. Den osynliga sjukdomen är nog den svåraste att förstå för den syns ju inte. Det syns inte på mig.

Visst märks det sämre dagar. Det har hänt att barnen undrar varför jag inte orkar och är trött. På jobbet känner jag mig ibland helt mentalt slut och kanske blir en aning kort på dåliga dagar. Jag har ofta senaste tiden fått höra att jag inte vart mitt vanliga glada jag och ja även om jag inte sagt det själv har det märkts och det har sin förklaring. Allt har en förklaring vilket i sig är skönt men också jobbigt.

Och varför berättar jag om detta. Jo som vanligt när det händer något jobbigt i mitt liv så hjälper det att skriva om det, att dela med mig. Om det jag skriver dessutom kan få någon att känna sig mindre ensam så är det ett stort plus i kanten

Efter en natt och dag i migränens tecken…

Äntligen kan jag konstatera att huvudvärken är på väg att ge med sig. Jag vaknade inatt med en svag huvudvärk men somnade om och när jag vaknade igen hade migränen hunnit bryta ut. Jag som skulle vara på jobbet 14.30 gjorde allt jag kunde för att det skulle gå över. Jag tvingade i mig mat och mediciner och vilade, fick i mig lite frisk luft. Inget hjälpte dock förutom att ligga helt stilla och blunda med filten över ögonen. Nu när jag snart ska gå och sova igen känner jag att det lättar. Nu hoppas vi verkligen att den håller sig undnan så man kan njuta lite av att få vara ledig i 2 dagar.

Här om dagen införskaffades årets växter och fröer inför pallkrageodling2020, har höga förhoppningar om våran trädgård i år. Trädgården är just nu ett av de få ställen som jag känner att jag verkligen kan koppla av och drömma mig bort ett slag från allt elände i världen.

Godnatt på er

obs! ni missar väl inte att det är Mamatymmy Day imorn?

Kram

Min Diastas – Intervju av aftonbladet

Jag startade Diastasupproret då jag vill ha chansen att påverka och upplysa. Målet är att vi i framtiden ska få den hjälp vi behöver, oavsett om det är operation eller rätt träning.

Igår var Aftonbladet hemma hos mig och intervjuade mig och Caroline. Caroline startade upp mammamageupproret, men nu stöttar vi varandra och hjälps åt. Jag ser fram emot vad vårt samarbete kan leda till och vägen dit också!

Det var en fotograf och en reporter som kom hem till mig igår, båda var hur trevliga som helst. Dock höll både jag och Caroline på att sätta i halsen när de sa att de även ville filma oss kort. Plötsligt blev jag inte alls nervös för själva intervjun utan toknervös för den korta filmsnutten vi skulle ställa upp i.  Det blev ett bra samtal, där det kändes som att  reportern var intresserad av det vi sa. Vi tog fina bilder tillsammans och sedan tog vi mindre smickrande bilder på magen. Kändes jobbigt men nödvändigt. Dessutom fick reportern känna på delningen, tror han tyckte det var lite obehagligt ;).

Vi fick nog med alla sakfrågor och jag tackar för allt engagemang innan med tips och förslag inför intervjun.

Min Diastas – Diastasupproret

Jag har liksom många av er andra mycket besvär av min diastas och får som det ser ut just nu ingen hjälp av landstinget. Men alla som känner mig vet att jag är rätt envis så jag tänker inte ge upp än. Jag har länge vart frustrerad över att vården inte tar oss på allvar. Jag fick nog och startade diastasupproret på Instagram. Min ambition med @diasupproret är att vi ska få en gemensam plattform där vi kan se till att göra våra röster hörda och kräva rätten till vård. Oavsett om den vården består av att få hjälp med rätt träning eller operation!

Dela gärna bilder och era historier till diastasupproret@mrslinda.se

Tagga era inlägg med #diastasupproret och #mammamageupproret

Helgens sjukstuga

Jaha då var det måndag igen och i helgen har vi inte gjort många knop här  hemma. Båda barnen har varit sjuka och är fortfarande. Vi har mest tagit det lugnt och försökt att mysa så gott det går.

Helgen började med fredag med shopping och glada barn. Sedan blev det lite kaos då vårdcentralen ringde och frågade om jag hade tänkt att komma och hämta 24h blodtrycksmätningen eller om vi skulle boka om, då hade jag glömt att jag skulle dit. Snacka om stressigt det blev då men jag hann dit innan de skulle stänga för helgen. Så på med den där snuskiga apparaten som så många andra redan haft i sitt hem, kan ju säga att jag fick slåss lite med min egna inre bakterie och virus fobi.
Den tog blodtrycket var 30:e min på dagtid och var 60:e på natten.

När kvällen närmade sig blev båda barnen snoriga och hängiga och därefter kom febern och sjukstugan var ett faktum. Heli hade nog jobbigast med snoret då hon inte kan snyta sig ju. Här var snorsugen en räddare i nöden på natten när hon inte ens kunde amma för hon var så tät. Jag brukar inte använda den så ofta då jag tycker att det bara blir mer snor om man använder den för ofta men den är guld värd när den verkligen behövs. Fredagskvällen spenderades med en trött febrig Smilla och en ganska glad men väldigt snorig bebis. På natten sov Smilla ok men Heli hade svårt att sova pga snoret trots nässpolning snorsug och högläge, men någon timmes sömn hann jag med detta trots sjuka barn och en störande blodtrycksmätare.

Lördagen spenderade vi till största delen inne i soffan, men vi tog oss även ut på en kort promenad då båda barnen var lite piggare var det skönt med lite luft. När kvällen kom kom också febern igen och det blev lite kinkigt men inget som inte gick att hantera. Söndagen spenderades precis lika förutom att vi inte ens orkade ta oss ut.

Idag skulle vi ner till polisstationen för att ordna med pass inför vår kommande Thailandsresa, vi kom dit och alla mådde bra. vi var alla lite snoriga, men mådde bra så vi gick ut och fika lite när vi var klara. På vägen hem säger Smilla att hon har ont i ögat och örat och när vi kommer hem har ögat börjat gegga och är riktigt infekterat. Använder då faktisk kryappen och får utskrivet antibiotikasalva, funkade så smidigt! David fick åka iväg och hämta den på närmsta apotek så kunde vi börja behandla direkt nu ikväll. Sedan har hon även sagt att hon har ont i örat så vi får se vart detta tar vägen. Nu kör vi på att ha egen handduk för Smilla och byta sängkläder och filtar varje dag. Hoppas att vi andra ska slippa få det med lite god hygien, men framförallt vill vi att Smilla ska få bli  frisk nu. Tänk att det gör så ont i en när ens barn är sjuka.

sovdags med blodtrycksmätare

sova i högläge

medan lillayster sover passar vi på att rita lite

rolig att halka runt på isen

Smilla gillar att hjälpa till att köra vagnen

glad nakenfis

trött sjukling som bara ville vara hos mamma

det är roligt att sitta och leka

Smillas fina teckningar

älskade ungar

ungen har tofs!

och syrrans diadem

 

Vad har ni haft för er i helgen? hur gör ni när barnen är sjuka?

Fortsättning följer – högt blodtryck

Hallå där!

Har sedan sist jag skrev om mitt höga blodtryck vart till en annan läkare och fått ett helt annat bemötande. Så skönt!

Fick lämna blodprover där man kollade sköldkörteln, blodstatus, järnvärden, blodfetter och elektrolytbalansen. Dessa fick jag svar på igår och det fanns inget avvikande provsvar. Inte heller kunde urinprovet jag fick lämna ge någon ledtråd till det höga blodtrycket.

Så det som väntar nu är ett 24-timmars blodtryck som jag ska göra den 21 – 22 november. Detta ska vi göra för att se om jag har högt blodtryck hela tiden eller om det varierar.

Så fortsättning följer…..

34 år och högt blodtryck

som rubriken lyder är jag 34 år och fick igår reda på att jag har högt blodtryck. Det är troligtvis därför jag mått lite kyvens på senaste tiden. Jag hade ett blodtryck på 154/107 igår när jag var hos barnmorskan för att ta ut min hormonspiral som inte funka nå bra. 

Sedan jag satte in min hormonspiral Mirena så här jag successivt mått sämre och jag tror även att mitt höga blodtryck kan härstamma därifrån även om sjukvården inte tror det.

På inrådan av barnmorskan jag var till igår ringde jag vårdcentralen idag och fick en tid idag. Jättebra tänkte jag då får jag säkert en rejäl hälsoundersökning prover EKG och lång tids blodtryck. Men inget av detta hände. Fick känslan av att hon inte förstod vad jag sa och sakerna hon så kändes bara absurda. Hon började med att säga att jag ska ändra mina livsvanor röra på mig mer och gå ner i vikt. Jag förklarade för henne att jag ammar så banta vill jag inte göra. Promenerar gör jag och går ner ca 500gram i veckan och är under startvikten. Så jag väger mindre än innan graviditeten. Då säger hon att jag måste ta det lugnt och inte passa upp på min man att han får hjälpa till. Försökte förklara att han faktiskt gör det men amma kan han ju inte. Vet ni vad hon säger då? Detta trots att jag sagt att amningen är viktig för mig och att bebis sover mellan 24 till 06 och sedan sommar om igen oftast. Då säger kvinnan att jag ska ha mannen att ge flaska för att jag sover för lite! Sover för lite nej verkligen inte. Hur många småbarnsföräldrar har lyxen att få sova så bra so m vi gör. Här kände jag att det inte är någon idé att diskutera så tackade för hjälpen och gick. 

Nästa blodtryck ska tas om 2 veckor enligt henne. Jag kommer dock att skriva till chefen för vårdcentralen och berätta om min upplevelse och att jag vill träffa en annan läkare inom kort!

Kände mig helt överkörd och missförstådd när hon hela tiden rabblade på med sina förmaningar på knagglig svenska. 

Hoppas på en bättre dag i morgon. Nu har i alla fall min lilla dam somnat i själen så nu ska vi ha lite soffmys innan sänggång.

Hoppas ni andra haft en bättre dag. 

Kram på er ❤

Helis första förkylning

I förrgår kväll slog det till, precis när vi skulle krypa ner i sängen kom snoret. Inte lite heller utan rätt så mycket. Trots att storasyster vart lite snorig så var jag inte riktigt beredd på att liten med skulle bli förkyld. Förnekelse antar jag.
Trots förkylning och snor så hon kräks så är hon förvånansvärt nöjd och snäll. Har en så duktig liten bebis. Storasyster gjorde liksom mer väsen av sig om man säger så ?

Nu har jag spolat hennes näsa med koksalt i princip innan varje amning och det har funkat bra. Hon gillar naturligtvis inte att man gör det men det går över fort. Saknar dock de där nezerildropparna som fanns när Smilla var liten. Sedan har jag henne i högläge mer eller mindre hela tiden då hon får en massa slem i halsen när hon ligger på rygg. Idag mår hon redan bättre och nu hoppas vi att hon mår bra igen till på söndag då vi ska ha hennes namngivning ❤

Här njuter vi lite av solen i uterummet ? och Heli pratar med Diddi

Se filmen klicka här

Gravid, ont i magen och sjukhusvistelse – Del 2

På morgonen ska jag få prova att äta, har ingen matlust direkt och så får jag mer ont. Nu har smärtan blivit mer distinkt på höger sida och man misstänker att det kan vara blindtarmen som spökar. Alla är där och trycker och känner känns det som. Jag har höjda infektionsprover så hem får jag inte åka. Smärtan är kvar men hanterbar, får tänka på hur jag rör mig osv. Ligger jag helt stilla känns det bäst, men då får jag ont i fogarna med. Jag hoppas hela tiden på att få åka hem, men så blir det ej då de nya proverna visar att infektionen stiger. Jag får göra ultraljud på organen och tarmarna, allt ser ok ut dock kan man inte se blindtarmen.  Efter frukosten har jag heller inte fått äta eller dricka igen så nu får jag igen tjata mig till dropp, vilket jag tycker är konstigt då jag redan ligger så mycket back från gårdagen.

många serier blev det

Tycker inte att något egentligen händer resten av den dagen annat än att jag väntar och får smärtlindring. Jo man kollar så klart att bebisen mår bra med ctg och där ser man även att sammandragningarna som jag har inte vill ge med sig. Det är flera som kommer och känner och trycker våldsamt över höger sida både kirurger och gynekologer. På kvällen väntar vi in en kirurg som ska komma och känna igen och lägga upp en plan, han visar sig bli sen då han opererar. Typ vid 22- tiden tittar ett bekant kirurgansikte in och han känner lite lätt på magen och vi diskuterar. Han tror inte på blindtarmen och tror att jag haft någon slags infektion i tjocktarmen, men tarmar kan vara luriga i vanliga fall och ännu värre under en graviditet. En sak var då klar han tänkte inte skära i mig i onödan vilket jag skrattande tackade för. Vi pratar om mina provsvar och jag får svar på lite funderingar, han tror att provsvaren vänder ner i morgon och då kan jag få åka hem. Så skönt att prata med någon som man känner igen och vet att denne vet vad den säger.

Jag får dessutom prova äta och dricka igen, godaste torra rostmackorna, fil och te  jag ätit på länge. Natten gick sov en del på sennatten mest tack vare öronproppar då jag hade en granne som drog timmerstockar ;). På morgonen gick ronden runt 10 och min provsvar gick mycket riktigt neråt.

De ville dock se att jag fick behålla lunchen innan jag fick gå hem. Maken kom strax efter 10 den dagen sedan satt vi mest bara och pratade bort tiden och efter lunch åkte vi hem.

Så skönt att få komma hem och som jag längtat efter min stora tjej där hemma. Hon hade längtat efter mamma med men sa samtidigt men mamma vi har ju pratat i telefonen varje dag, till och med så där så vi kan se varann =).

den fina teckningen till Lillasyster

Sen hade hon ritat en fin teckning till lillasyster på en postitlapp som hon satte fast på magen. Älskade unge, hur ska jag klara att vara ifrån henne i samband med förlossning och BB tiden??

Nu är vi i vecka 34 och om två veckor känner jag att hon är så välkommen ut om hon behagar. Nu tillbringas största delen av dagen med att vila, vilket är skönt men så tråkigt med. Korta stunder mår jag ok och då försöker jag spendera dem med Smilla eller göra något produktivt.

Kram på er

 

%d bloggare gillar detta: