Graviditetsplaner

Ett år sedan ❤

av

Nu är det 1 år sedan jag berättade för er alla att vi väntade tillökning igen. Det var så otroligt nervöst och många känslor. Jag hade nog svårt att ta in att vi var gravida igen efter allt vi gick igenom med missfall och så.
Ni som följde mig hade ju redan på känn att det var något på gång. Jag är så himla glad att ni var så många som hoppades och höll tummar och tår för oss. ❤

Många undrade hur jag kunde berätta så tidigt, men för mig kändes det rätt. Jag ville och behövde ventilera, vilket skrivandet är för mig. Jag började skruva av mig redan innan jag berättade för er. Publicerade ju inte dett förens jag berättat dock. Men effekten var densamma jag fick ventilera.

För er som precis hittat in till mig kan jag snabbt berätta att vi har idag två barn. Två döttrar en Smilla på snart 6 år och en Heli som snart är 5 månader. Att våra barn inte på något sätt var självklara utan att vi fått kämpa för att dem ska komma till oss. Vägen dit har kantats av många försök med hormontabletter, hormoninjektioner, missfall och många tårar. Tårarna var inte bara för sorg utan också för frustration och en känsla av att inte räcka till.

Sedan kom de första riktiga lyckotårarna när vår förstfödda Smilla kom ❤❤❤ 

Nu har vi två otroligt fina barn och jag är så enormt tacksam. Ibland känns det alldeles för bra för att vara sant och jag oroar mig att något ska gå fel. Det är säkert inte bara jag som känner så.

Gravid Vecka 5

av

20161018_202557.pngÄntligen har vi nått det delmål vi längtat efter igen…. vi har nu en chans att få bli föräldrar igen på riktigt!

Vi är nu inne i vecka 5 (4+2) i skrivandets stund, är dock osäker på när vi kommer att gå ut med nyheten ännu. Många av er har säkert redan luskat ut att något är på gång.

Nu är lilla plutten vad man kallar för ett embryo och i början på nästa vecka ska del lilla hjärtat att börja fladdra. Plutten är nu ungefär liga stor som en solroskärna.

Vi är så glada men samtidigt väldigt oroliga och kommer inte ta ut något i förskott denna graviditet, försöker dock glädjas ändå.

Mina symtom då? Jo man kan väl säga att jag har det mesta. Ömma tuttar, svullen mage, trött och illamående. Började även kräkas i denna vecka, men det visade sig vara en släng av magsjuka….

Håll tummarna att det går vägen nu, så ser vi fram emot att se plutten på ett tidigt ultraljud den 14 November

 

(detta inlägget är publicerat i efterhand)

Så glad men samtidigt så livrädd: Gravid igen

av

Hej på er!

Jag har något spännande att berätta för er! Jag är gravid igen efter missfallet i februari har vi haft det kämpigt, men nu har det alltså hänt igen. Många av dessa tidiga inläggen kommer inte publiceras än då vi inte riktigt är redo för att gå ut med detta ännu, men våra närmsta vet redan. Några på Jobbet vet också, de har ju liksom många av mina läsare haft koll på min cykel 😉 så många av er har säkert redan anat att bullen är i ugnen så att säga.

Jag tog ett test ganska snart efter ovitrellen (som gör att ägget lossnar) för att se när det falska positiva testet försvann. Ovitrell innehåller ju hormonet HCG och kan visa falskt positivt i upp till 10 dagar efter injektion. Injektionen tog jag den 1/10 och första graviditetstestet tog jag den 9/10 och då kan man ana ett sträck och detta antog jag vara negativt. Nästa tog jag den 10/10 och då var det negativt, den 11/10 kunde man ana ett streck till igen. Den 12:e blev skuggan till det andra sträcket lite tydligare och lika så den 13:e och den 14 var det ännu lite tydligare. Nu köpte jag ett digitalt test som jag tog på morgonen och det visar positivt =)

här är alla testerna ;)
här är alla testerna 😉

 

Här kommer bilden som jag skickade till maken på morgonen, med texten. Nu kan vi inte tvivla längre <3

gravidplutten1

 

Nu är jag bara nojjig att detta inte ska gå vägen, men jag ska verkligen försöka att njuta med.

 

Kram på er!

 

(detta inlägget är publicerat i efterhand)

Cykledag 21: Symtom och trasig mobil

av

Hej!

Dagen har jag spenderat på världens bästa jobb, på ambulansen!

Jag har kanske mått bättre ändå, just nu känns det som att jag har en massa graviditetssymtom utan att vara gravid. Tydligen rätt så vanligt när man tagit ovitrelle.

Kommer ni ihåg eventet jag anordnade tillsammans med Linda från LM-event? På kvällen skulle jag gå på toaletten och så hade jag mobilen i fickan och vad händer när jag sätter mig på toaletten, jo telefonen rasar i golvet och naturligtvis går skärmen sönder! Så surt! Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och skickat in den för lagning, men jag saknar redan min mobil. Tänk att man kan bli så fäst vid en telefon, men jag har ju verkligen allt i den. Det ska ta lite mer än en vecka innan jag får tillbaka min telefon och under tiden har jag en lånetelefon. Blää för den säger jag bara som jag längtar tills min telefon hittar hem igen.

Nu ska jag njuta av en ledig kväll tillsammans med dottern, då maken jobbar kväll.

 

red… blev inte så mycket ledigt då jag fick 1 timme och 40 min övertid. Nu ladda för nya tag imorn!

Cykeldag 19: 24 timmar + sedan ovitrelle sprutan

av

Efter en lång dag på jobbet är jag nu hemma och ligger ihopkrupen i soffan med min dator i knät. Jag försöker njuta av att ha en liten stund ensam i lugnet, men mest sitter jag bara och tycker synd om mig själv.

Jag känner mig verkligen påverkad av ovitrelle sprutan denna gången. Det är denna sprutan som gör att ägget släpper och vi har en chans. Idag har jag vart uppblåst, hård i magen, mått illa och känt mig sjukt trött. Detta i kombination med att jobba 10-21 har inte vart bra alls! Tur att man har förstående kollegor. Måste bara säga att det är med tajmade sexakter när man år dåligt inte alltid heller är så klockrent, det är verkligen tur att vi fortfarande har vår humor trots allt. Vi kan prata om det och skratta åt att det känns lite bisarrt, men vi försöker ju såklart göra det bästa av hela situationen.

Ibland blir jag liksom överröst av mina egna tankar och får svårt att sortera upp dem, det blir helt enkelt för mycket och då är gråten nära.  Just nu är en sådan stund. Jag borde egentligen gå och lägga mig men kan inte riktigt ännu, trots att resten av familjen sover sitter jag ensam kavar i ett nedsläckt vardagsrum. Det är tur att jag har min dator och tangenterna som håller mig sysselsatt. På något vis känns allt lite lättare när jag fått skriva lite, även om ni  tycker att det mesta är dravel 😉

nu gör jag snart ett försök att lägga mig, imorgon är det hemmadag tillsammans med min älskade unge =)

Cykeldag 16 sprutdag 15 ny VUL visade

av

Dagen börjar i alla fall med en skön morgon, då vi hela familjen var lediga idag. Vi har liksom lite helg före helgen, eftersom att vi jobbar hela helgen. Vi har i alla fall ordnat med farfar att han ska hämta Smilla tidigare på helgdagis så hon får gå på kalas på lördagen. Hon är bjuden på ett kalas på Kungsbyn, hur fantastiskt verkar inte det? önskar bara att jag var den som kunde följa med henne.

Jag tror många med mig är nyfikna på vad dagens undersökning visade…… så ska inte dra ut på det längre. Jag har egentligen inte haft så höga förhoppningar denna gång utan trodde faktiskt inte att det skulle vuxit något alls denna gången. men vad fel jag hade, där var en äggblåsa på hela 18 mm, redo att lossna vilken dag som hellst. På lördag ska jag ta en ägglossningsspruta för att få ägget att lossna, om det nu inte redan gjort det.

Detta gör mig såå glad att vi faktiskt har en chans, men samtidigt så livrädd för att något ska gå fel igen. Det är många och ganska omvälvande känslor på gång. Samtidigt som man ska klara av att sköta allt annat med, men allt löser sig. Motgångar gör en bara starkare, måste tänka så.

Hoppas så innerligt att det kan få vara våran tur snart, vet att vi i hela familjen längtar efter ett syskon. Det går inte en dag utan att Smilla pratar om det. Kan till och med märka att hon blir avundsjuk på andra som berättar att de ska få syskon. Smilla förstår och tänker nog kanske mer på det här med syskon än vad vi trott.

Nu väntar sängen och förberedelse för jobbhelg på Sjukvårdens larmcentral.

Godnatt på er

(fortsätt gärna hålla tummarna för oss <3 )

VUL idag, dagens undersökning visade

av

Hej!

Ikväll är jag helt slut efter en måndag i högt tempo. Tänk att man kan ha så mycket att göra när man är ledig. Denna lediga helgen har gått i 110, men vi har fått mycket gjort. Vi har rensat garaget, målat golvet, satt lister, köpt in köksstomme och umgåtts.

Idag var vi på IKEA och köpte köksstommar till våran bänk som vi ska ha i garaget. Priset är ju oslagbart och även det att man kan hämta ut det mesta på en gång, utan en massa leveranstider.

Men nu till det viktigaste, jag var på fertilitetsmottagningen idag och kollade om det hade vuxit något ägg. Hade fortfarande många äggblåsor på ca 9 mm, men på höger sida fanns där en som stack ut lite på hela 12mm. Fortsätter på samma dos och ny kontroll på torsdag. Det finns alltså hopp!

Nu väntar sängen på mig, imorgon utbildning med jobbet. Hör och häpna, imorgon ska jag cykla till dagis och lämna Smilla för att sedan cykla vidare till jobbet ?

Godnatt på er

Cykeldag 12 och sprutdag 11 Glädje och avundsjuka

av

20160925_221104.jpgJaha då var man fullproppad med hormoner igen. Känner mig uppblåst och lite lynnig emellanåt, det är nog de enda biverkningarna jag har. Förutom att jag fortfarande tycker att det gör ont att ta sprutorna, inte sticket utan läkemedlet i sig. Det svider och bränner till rätt rejält ibland.

Hur går det då för mig? Jag var på läkarbesök i torsdags och då var det inga äggblåsorna som var över 9 mm, men väldigt många var 9 mm. Man ville inte öka dosen då livmoderslemhinnan ökat i storlek. Så i morgon är det dags för en ny kontroll och jag tycker att jag känner av lite på höger sida så hoppas att något ägg vuxit till sig. Om inte så höjs dosen till 66 E.

Sedan måste jag bara säga en sak. Har läst och pratat med en del som nu är gravida att de förstår hur jag känner för att de själva fått försöka sååå länge. Sedan när jag frågar hur länge de försökt så kommer det ….. jo vi fick ju försöka ett helt halvår. Försöker här att inte tappa hakan och tänka att personen vill väl. Men inuti mig växer en avundsjuka och jag vill så gärna säga att 6 månader är ingenting, det vanliga är att det tar upp mot ett år. De kan inte förstå hur det är att försöka och försöka år efter år. Sedan att veta att problemet faktiskt ligger hos dig och ta en massa mediciner som påverkar dig och därmed dem runt omkring dig.

Känner att jag blev lite bitter där, men även solen har sina fläckar.

Jag missunnar ingen som är gravid och jag är så glad för er skull. Däremot kan ni inte förstå vad jag går igenom om ni inte vart där själva, ni kan säkert tänka er, men inte förstå.

Vill också tillägga att jag är oerhört tacksam och glad att vi faktiskt har ett barn och hon är helt fantastisk. Många får inte chansen att uppleva detta mirakel som det innebär att få barn.

Nu ska denna solstråle lägga sig och ladda upp för en ny dag ?

 

Jobbiga dagar med många funderingar 

av

Vissa dagar är så jobbiga. Tankar som snurrar och saker som ska göras. Smärta utan dess like både själsligt och fysisk. 

Det börjar alltid lika, man inbillar sig att nu borde det väl ändå vara våran tur. Man känner efter får en massa symtom,  sedan är det som att kroppen ger upp och med det kommer blodet smärtan och sorgen. Sorgen över att inte lyckas.

Varför ska det vara så svårt för oss? Säg nu inte att jag ska slappna av och det kommer när det kommer för det hjälper inte ett skit!  När man dessutom ringer fertilitetskliniken för att det är dags att börja med sprutor igen och de har sommarstängt i 9 dagar till känns det riktigt tungt. Nu checkar jag ut och ska försöka tänka på annat till nästa cykel, men det är inte det lättaste.

Jag försöker gå vidare i livet, hitta utmaningar som lyfter mig. Se det positiva istället för det negativa, men just idag (läs de senaste dagarna) har det vart svårt. Snart är jag på banan igen, det hjälper att skriva av sig lite…..

När allt kommer över en

av

Idag har det gått en tid sedan vårat MA, man kan kanske tycka att jag hämtade mig fort, men ibland slår det tillbaka. 
Idag har varit en sån dag. Idag har allt känns jobbigt och svårt. Jag känner inte att jag räcker till som mamma, fru eller person. Jag har tagit åt mig av saker jag kanske skulle klara av att skaka av mig annars. Jag har precis tagit de sista tabletterna letrozole och jag blir ju alltid lite påverkad av dem. Känns som att jag typ har PMS hela tiden. Jag försöker att inte låta det påverka mig men det gör det ändå. 

Jag längtar så efter att få ha ett litet pyre i magen igen, det är den häftigaste känslan. Det känns som att livet är lite i paus och vi kommer inte komma vidare förrän vi får vårt nästa barn. Ändå är jag mer produktiv nu än någonsin ändå känns det som att livet står i pausläge. Hur kommer det sig? 

Nu ska den här funderare lägga sig att sova jag ska ju upp och jobba igen 6.00 i morgon.

%d bloggare gillar detta: