Att få vara just din mamma måste vara det mest fantastiska som hänt mig. Att sedan tänka tanken att jag snart ska vara tvåbarnsmamma och få ännu ett litet mirakel precis som du är obegripbart. Känns så nära men ändå så långt bort.
Jag vill tacka dig min kära lilla unge för den fina dagen du har gett mig idag, med lite hjälp av min make så klart. Det mesta har du dock gjort själv då maken jobbade natt och sov bort hela dagen gick upp och åkte iväg och jobbade igen.
Jag är lyckligt lottad som har en sådan fin familj och jag älskar er mer än ord kan beskriva.
Igår redan fick jag en fin blombukett och i morse när jag vaknade fick jag meddelande av mannen där han skriver att han tvättat min bil! Tack Älskling!
För att inte tala om hur jag blev väckt av en tassande femåring med paketet i handen så glad och stolt att hon fått i uppdrag att fira mamma med paket på morgonen så att hon vaknade kl 7 istället för runt 8.30 som hon brukar.
Dagen har sedan rullat på med utelek på förmiddagen (läs jag sitta på en stol) och lunch ute och avslutas med middag, soffhäng och filmmys med bästaste tjejen.
På samma gång vill jag tacka min egna mamma för att hon är hon och säga grattis på morsdag, älskar dig! Sedan ett stort grattis till alla andra mammor i hela världen, ni är fantastiska.
Tiden går nu, men på tok för långsamt enligt mig. Maken och dottern är mer positiva och tänker att hon snart är här, våran lilla pluttan.
Hur känner jag då? Jag är så trött på att vara gravid och hon får så gärna komma nu nu nu. Jag är trött, känner mig stor, klumpig, svullen, har ont och svårt att röra mig. Dessutom är jag inne på 3:e natten mes i princip inge sömn då jag har onda förvärkar. Bara hoppas att dem gör någon nytta. Jag längtar efter att få träffa pluttan oå riktigt, men jag längtar också efter att kunna få blev läka ihop min kropp igen.
Det mesta är förberett inför pluttans ankomst och BB väskan är så gott som färdigpackad. Igår kväll sydde jag klart överdraget till en gammal moseskorg som jag hade hemma. Tanken är att det ska få vara hennes sovplats på nedervåningen. I början kör vi med babynest i som madrass och när hon blir större finns en vanlig madrass att lägga i.
Försöker verkligen att njuta av lugnet nu sista tiden men det är stundtals svårt. Fokuserar på slutmålet och står ut.
Hoppas ni har överseende med utevaron av nya inlägg just nu och fortsätter följa resan. Använder just nu instagram mycket då det går snabbt och smidigt.
På morgonen ska jag få prova att äta, har ingen matlust direkt och så får jag mer ont. Nu har smärtan blivit mer distinkt på höger sida och man misstänker att det kan vara blindtarmen som spökar. Alla är där och trycker och känner känns det som. Jag har höjda infektionsprover så hem får jag inte åka. Smärtan är kvar men hanterbar, får tänka på hur jag rör mig osv. Ligger jag helt stilla känns det bäst, men då får jag ont i fogarna med. Jag hoppas hela tiden på att få åka hem, men så blir det ej då de nya proverna visar att infektionen stiger. Jag får göra ultraljud på organen och tarmarna, allt ser ok ut dock kan man inte se blindtarmen. Efter frukosten har jag heller inte fått äta eller dricka igen så nu får jag igen tjata mig till dropp, vilket jag tycker är konstigt då jag redan ligger så mycket back från gårdagen.
många serier blev det
Tycker inte att något egentligen händer resten av den dagen annat än att jag väntar och får smärtlindring. Jo man kollar så klart att bebisen mår bra med ctg och där ser man även att sammandragningarna som jag har inte vill ge med sig. Det är flera som kommer och känner och trycker våldsamt över höger sida både kirurger och gynekologer. På kvällen väntar vi in en kirurg som ska komma och känna igen och lägga upp en plan, han visar sig bli sen då han opererar. Typ vid 22- tiden tittar ett bekant kirurgansikte in och han känner lite lätt på magen och vi diskuterar. Han tror inte på blindtarmen och tror att jag haft någon slags infektion i tjocktarmen, men tarmar kan vara luriga i vanliga fall och ännu värre under en graviditet. En sak var då klar han tänkte inte skära i mig i onödan vilket jag skrattande tackade för. Vi pratar om mina provsvar och jag får svar på lite funderingar, han tror att provsvaren vänder ner i morgon och då kan jag få åka hem. Så skönt att prata med någon som man känner igen och vet att denne vet vad den säger.
Jag får dessutom prova äta och dricka igen, godaste torra rostmackorna, fil och te jag ätit på länge. Natten gick sov en del på sennatten mest tack vare öronproppar då jag hade en granne som drog timmerstockar ;). På morgonen gick ronden runt 10 och min provsvar gick mycket riktigt neråt.
De ville dock se att jag fick behålla lunchen innan jag fick gå hem. Maken kom strax efter 10 den dagen sedan satt vi mest bara och pratade bort tiden och efter lunch åkte vi hem.
Så skönt att få komma hem och som jag längtat efter min stora tjej där hemma. Hon hade längtat efter mamma med men sa samtidigt men mamma vi har ju pratat i telefonen varje dag, till och med så där så vi kan se varann =).
den fina teckningen till Lillasyster
Sen hade hon ritat en fin teckning till lillasyster på en postitlapp som hon satte fast på magen. Älskade unge, hur ska jag klara att vara ifrån henne i samband med förlossning och BB tiden??
Nu är vi i vecka 34 och om två veckor känner jag att hon är så välkommen ut om hon behagar. Nu tillbringas största delen av dagen med att vila, vilket är skönt men så tråkigt med. Korta stunder mår jag ok och då försöker jag spendera dem med Smilla eller göra något produktivt.
Allt började på kvällen den 1 maj med att jag kände att jag hade ont i magen och en del sammandragningar, men detta är ju inget konstigt då jag har IBS och är gravid. Det innebär att jag ibland får väldigt ont i magen och av detta sammandragningar ibland utan att det behöver vara något konstigt.
Natten mot den 2 maj går och smärtan i magen blir värre och värre. På morgonen får jag så ont i magen att jag börjar kräkas, nu känns det verkligen att det inte är den vanliga smärtan längre. Jag får väcka maken och säger att han får lämna dottern på dagis, han skulle fått lite sovmorgon då han skulle jobba kvällen. Han lämnar dottern och under tiden eskalerar det ytterligare. Konstanta smärtor i magen illamående och en massa sammandragningar. Jag ringer till förlossningen och berättar vad som hänt och att det inte vill gå över, de vill att jag kommer in på en gång. De frågar dock i vanlig ordning om detta kan vara magsjuka, vilket jag är övertygad om att det inte är.
Maken har förstått att det är illa trots att jag bitit ihop bäst jag kunnat på morgonen för att inte skrämma Smilla. Han ringer när han lämnat henne och frågar om vi ska åka in. När han kommer hem hjälper han mig till bilen och varje gupp under resan gör så ont i magen. Vid den här tidpunkten blir jag även ledsen och tycker att livet är piss….. oron för bebis gnager och smärtan är liksom utom kontroll.
Vi kommer in och blir direkt infösta i ett rum efter en viktkontroll, jag kopplas upp på ctg. sedan dröjer det länge känns det som innan jag får någon hjälp. Dock ser man snabbt att bebis är ok och det var ändå det viktigaste. Får be om smärtlindring. När läkaren kommer är jag mitt inne i en attack med smärta, sammandragning och kräkning så han ser verkligen hur dåligt jag mår och då upplever jag verkligen att det händer något. Jag får smärtlindring, man kollar bebis med UL och att livmodertappen är opåverkad. Smärtan släpper lite, bebis mår bra och livmodertappen är 4cm fortfarande.
Han förstår dock att jag inte kan åka hem och lägger därför in mig, jag får vara kvar på förlossningen till kvällen och får sedan komma upp på avd 85. Där tog det mer än 1 timme innan någon kom och sa hej till mig dessutom att de inte fått veta att jag skulle ha dropp. Låg rätt så mycket back i vätska då jag bara fått 500ml glukosdropp på förlossningen under hela dagen. Jag får till slut ett ringer som får hänga under natten. Natten är lång jag har ont samtidigt som ja känner mig hög på morfinet och åker in och ut ur dvala.
Efter sjukhusvistelsen (kommer inlägg om det senare) så har jag vart oerhört trött och energilös. Inatt har jag dessutom haft ännu en natt blandat av magont och sammandragning och därför inte kunnat sova. Gav upp vid 3-tiden och la mig i soffan för att inte störa resten av familjen. Varvat kramper, sammandragningar och vila därefter. Det lättade runt 6 tiden och jag har inte speciellt ont just nu.
Maken åkte till jobbet och jag körde liten till dagis. Nu ligger jag här på övervåningen i sängen och tänker inte röra mig en meter i onödan. Jag ska tillåta mig själv att vila och sova idag. Synd att jag måste gå upp för att äta bara…..
Vad har ni för er idag? Något tips på vad jag kan sysslesätta mig med på lagom nivå när jag återhämtat mig lite?
