I kväll har våran lilla tjej somnat på egen hand, vilket inte har hänt på flera år. Vi ledsnade på att nattningen på senaste tiden bara dragit ut på tiden, då det tagit upp mot en timme, ibland mer. Istället för att vi ska bygga upp en massa frustration och irritation runt nattningen kom jag och David överens om att göra en förändring.
Vi pratade igenom om hur vi skulle vilja att nattningen går till och hur vi ska genomföra den. Vid en ändring upplever vi att vi verkligen måste stå enade, annars kan det bli väldigt jobbigt med mixade budskap för Smilla. När vi hade bestämt oss för hur vi skulle göra så pratade vi med Smilla och kom överens om när vi skulle börja med den nya rutinen. Vi bestämde att detta skulle ske idag.
Ikväll har hon nu imponerat något enormt på sin mamma, trodde definitivt inte att det skulle vara så här lätt att bryta ett mönster som vart i flera år. Kanske tyder det på att hon faktiskt var redo för detta nu? Vi gjorde våran nattningsrutin med tandborstning, nattsaga och lite kill. Sedan sa jag godnatt pussade på henne och gick ut. Hon började genast snyfta, samtidigt som vi kom överens om hur mycket öppen hennes dörr skulle vara och jag fick lova att inte lämna övervåningen innan hon somnat.
Jag satte mig som vi kommit överens om i soffan i allrummet utanför hennes rum, och väntade. Jag var helt övertygad om att hon skulle springa upp åtminstone en gång, men snyftningarna avtog. Efter 20 min vågade jag mig in för att se om hon sov, och visst gjorde hon det.
1-0 till mamma 😉
