Jag har inte fixat att uppskatta 1 April på många år. För 24 år sedan hände något som som för alltid kom att färga mitt liv.
För 24 år sedan 1993 förlorade jag min mormor, min mamma sin mor och min morfar sin fru. Hon gav upp kampen mot sin canser natten mot 1 April 1993. 1 April är en dag jag aldrig kommer att glömma. Dels för den ofantliga sorgen vi befann oss i men det värsta var att inte bli trodd. Jag kom till skolan trots det som hänt och berättade för min lärare. Jag fick en arg min tillbaka och stränga order om att sådant skämtar man inte om.
Visst nu hade det vart en bra tillsägelse om det nu inte råkade vara så att det var sant. Känslan och obehaget från detta ögonblick färgar mig som sagt även idag.
Jag ber er nu att inte skämta om saker som faktiskt kan såra eller skada någon. Acceptera att det finns dem som inte vill vara med om detta jippo.
Idag är en dag då jag tänker på vad vi förlorat men också på vad vi har fått. Jag tänker på mormor och min saknade morfar och hoppas att de på något sätt får vara tillsammans. Jag tänker på min mamma som förlorat både sin mor och far ❤.
Jag funderar ofta på vad morfar och mormor skulle tycka och tänka om vart jag är i livet idag. Jag är så otroligt ledsen att de aldrig fick chansen att lära känna min lilla solstråle. Min morfar dog samtidigt som jag fick reda på att jag var gravid med Smilla. På något sätt tror och hoppas jag ändå att de kan se oss nu ❤
Jag hoppas det dröjer länge innan du eller jag blir tvingade att gå igenom en stor sorg!
Djupt inlägg, men det känns så skönt att få vara lite djup ibland. Kontra resten av världen.
Godnatt och kram på er!
Bra inlägg! förste april kan verkligen gå över gränsen, synd att din lärare inte förstås att du sa sanningen fast det var förste april.
Ha en super grym dag!