Gravid med Graviditetsdiabetes

Ja som jag berättat tidigare så har jag fått graviditetsdiabetes och den är inte helt under kontroll än. Vi trodde först att vi skulle kunna klara oss med att endast kostbehandla, vilket fungerade bra med Smilla i magen. Nu verkar det dock inte påverka så mycket vad jag äter….. svårt att få blodsockret på morgonen att vara under 6 som det tydligen ska vara. Jag fick i fredags börja med långtidsverkande insulin (insulatard) på kvällen, men ännu har det inte gett resultat så kommer troligtvis bli en dosjustering. Jag har en tid till en diabetesläkare på torsdag så får se vad han säger då.

Annars så rullar det på, om än väldigt segt. Känns nästan som att tiden står stilla. Jag har mycket ont av min foglossning och har haft en hel del onda sammandragningar. Tryck ner mot fiffin och smärtor där med. Natten till idag var så extrem att jag knappt fick sova något så har vart in för en kontroll på förlossningen idag. Där kunde man konstatera att jag har en del sammandragningar, men att de inte påverka mig än i alla fall. Vilket är bra för vi vill ju inte att hon ska titta ut allt för tidigt.

Har fått order om att vila och ta mina värktabletter ikväll för att få sova lite. Hoppas verkligen på att få sova lite ikväll 😉

Just nu sitter jag och dricker en kopp te, tittar på tv, skriver här och känner liten rumstera runt i magen. Hoppas ni andra har en bra kväll och får sova gott ikväll.

Kram

Ett syprojekt – Barnvagnstäcke och kudde

 

Hej!

Jag har som ni säkert redan vet tagit fram symaskinen, och när jag kan och lusten infinner sig syr jag lite i taget. Senaste projektet efter det att jag gjorde babynestet blev påslakan och kuddvar till barvagnen. Jag fick en del tyg över från babynestet så det blev perfekt.

Så här gjorde jag mitt påslakan:

  • börjar med att mäta hur mycket tyg jag behöver, jag la helt sonika ut täcket på tyget och klippte med ca 1.5 cm sömnsmån. La till ca 1 cm där täckets öppning skulle vara.
  • När jag klippt ut första tygbiten använde jag det som mall för det andra. Jag la tygerna räta mot räta, nålade ihop och klippte ut.
  • Syr först den sidan där öppningen ska vara. Jag viker tyget två gånger för att få en snygg kant och syr.
  • Sedan när jag fått till en snygg kant för öppningen börjar jag sy ihop de båda tygstyckerna runt om, lämnar naturligtvis ett hål så man kan ta in och ur täcket.
  • Vänd på tyget och påslakanet är klart!

Så här gjorde jag kudden:

  • Mäter precis som med täcket ut hur stor kudden är på tyget
  • Nålar ihop tyget så jag har ett fungerande kuddvar.
  • Syr ihop långsidorna och kudden är klar

Enkelt och ett bra sätt att få unika sängkläder till barnvagnen. Jag kommer även liksom jag gjorde till Smilla att sy en del sängkläder till spjälsängen med. Det är samma princip som detta men det krävs ju lite mer tyg. Har dock ingen brådska med det då det kommer dröja innan bebis sover i sin spjälsäng då vi har tänkt att bebis ska sova inne hos oss i en bedside crib.

Vecka 27 – Magbild

Vi är nu inne i vecka 27. Känns så skönt för varje vecka som går har lilla pluttan större chans att överleva och så är vi en vecka närmare att äntligen få träffa henne.

Visst skulle tiden kunna få gå lite fortare, men samtidigt uppskattar jag den tiden som är nu och försöker njuta utav att känna det lilla livet växa inuti mig. För visst är det fantastiskt vad vi kvinnor kan skapa med våra kroppar? ett helt nytt liv? Jag mår lite bättre nu när jag är sjukskriven och tar det lugnt, men märker direkt de dagar som jag gjort för mycket att jag får riktiga bakslag, det är en svår balansgång. För de dagar som jag mår skapligt på vill jag ändå försöka hitta på något på, jag måste försöka att fördriva tiden lite.

Jag håller just nu på med lite småprojekt här hemma som får tiden att gå lite och fingrarna lite sysselsatta. Vad det är kommer så småningom. Jag hoppas verkligen att ni hänger kvar här trots att det vart lite glest med inlägg på senaste, men jag känner att lusten att få skriva av mig kommer tillbaka mer och mer. Så ni kan nog se fram emot en mer jämn uppdatering här närmsta tiden.

Nu ska jag krypa ner intill min lilla tjej som sover inne i stora sängen för att hålla mamma sällskap medan pappan jobbar natt.

Godnatt på er och hoppa satt ni får sova gott!

En riktig *pip*dag – 99 dagar kvar till BF

Då har vi gått över till tvåsiffrigt då det är 99 dagar kvar till BF, känns som ett litet delmål i alla fall.

Denna dagen har vart helt kass en riktig jäkla skitdag. Maken är jätte förkyld och har haft feber och taggtråd i halsen, så han har vart nästan däckad i flera dagar. Jag har min foglossning och alla andra besvärligheter och var inte säker på att jag ens skulle ta mig till dagis för att lämna liten idag. Men med lite envishet tog jag mig till dagis och sedan dess legat i soffan och försökt hitta någorlunda ställningar att sitt/ligga på.

Som tur är orkade maken hämta lilltjejen och sedan hon kom hem har vi myst i soffan framför en barnfilm, vad jag älskar barnfilmer, gör livet mycket lättare emellanåt. Maten är klar i kylen, behöver bara värmas på och just nu kom en kompis över till Smilla så nu leker dem på hennes rum =).

Jag kommer fortsätta att spendera kvällen i samma soffa som jag spenderat hela dagen i….

Glukosbelastning – Graviditetsdiabetes?

Eftersom jag hade graviditetsdiabetes med Smilla så är det rutin med glukosbelastning när man väntar nästa barn. Jag är i vecka 24 nu och gjorde min belastning igår.

En glukosbelastning går till som så att man får komma till undersökningen fastande, man får dock dricka vatten. Innan man sedan ska dricka glukosvätskan så tar man ett fastevärde på blodsockret. Detta gjordes venöst (genom blodprov) på mig. Efter detta fick jag dricka upp glukosblandningen som denna gången inte var helt hemsk då den mysiga undersköterskan hade blandat i lite citron i. Det gick ganska så bra att dricka trots att det egentligen smakar blää. När du har druckit upp vätskan och väntat i ca 2 timmar tas ett nytt blodsocker både venöst  (i armvecket) och stick i fingret.

Under tiden som jag väntade på att göra blodsockermätningen igen så försökte jag hålla mig sysselsatt och hade med mig datorn som sällskap. Dock orkade jag bara sitta med den i ca 30 minuter för sedan blev jag darrig, trött, yrslig och kände mig allmänt urken. Så då kröp jag upp på britsen och la mig en stund och bara tog det lugnt. Illamåendet kom och gick under den här tiden, men jag lyckades hålla mig från att kräkas i alla fall 😉 . 

De venösa blodsockersvaren får jag tyvärr vänta på ett tag, men det man tog i fingret fick jag veta på en gång och det var på 11.2 och det var för högt. Det bör ligga under 7, så oddsen talar för att jag fått graviditetsdiabetes igen.

Samtidigt som det var lite väntat så känns det jobbigt att få ytterligare en sak att tänka på. ytterligare ett jobbigt inslag i denna graviditet. Men vad gör man?

 

Inte skrämmas så! – kontroll på förlossningen

Varning för er som tycker att flytningar och fostervatten är äckligt, fortsätt inte att läsa 😉

 

 

 

 

Igår blev jag lite rädd och orolig, fick plötsligt väldigt vattniga flytningar, vilket inte alls behöver vara något att oroa sig för. När det kom så här plötsligt blev jag dock orolig, dessutom fortsatt det hela tiden. Efter jag har bytt det andra paret trosor och det gått igenom till byxorna så ringde jag förlossningen och de sa att jag skulle avvakta några timmar och sedan höra av mig igen. Gjorde som det sa och eftersom det inte hade slutat skulle jag komma in och kolla att allt är bra med bebis och att flytningarna inte är fostervattensläckage.

Jaha åka in, är ensam hemma med dottern då maken jobbar. Då ska man plötsligt rådda i att skaffa barnvakt då man inte får ha med sig barn under 15 år till förlossningen.  det löste sig på bästa sätt och Smilla gick över till grannen en stund innan farfar kom och hämtade henne där.

Jag åkte i alla fall in till förlossningen själv och staplade in där på mina kryckor för till råga på allt har foglossningen verkligen nått sin topp just denna kväll. Fick snabbt komma in på en sal där de vägde, tempade, kollade blodtryck och ctg-kurva på bebisen. Allt såg bra ut. Nästa stopp ultraljud hos läkaren som kollade att det fanns gott om vatten kvar i fostersäcken och att lillan mådde bra. Hon kunde inte se att det droppade något fostervatten, men förstod att jag blivit orolig då flytningarna verkligen va vattniga. Mätte livmodertappen gjorde hon med, och nu var den 4 cm vilket är helt normalt, dock var den 6 cm för några veckor sedan. Frågade om detta, men det viftades bort som att den tidigare mätningen var en felmätning.

Så kontentan av det hela blev att det nog var vattniga flytningar, men skulle det fortsätta eller komma igen så ska vi göra en ny kontroll.

BVC, vaccination och mysdag med bästa ungen

Igår hade vi mysdag, Smilla och jag. Vi var på stan och åt lunch innan vi skulle till BVC för 5-års kontrol och vaccination. Kände av innan att Smilla var lite nervös så gjorde mitt bästa för att hon skulle komma ihåg denna dag som något positivt.

Hos BVC såg allt bra ut och Smilla följer sin egna kurva bra. Jag har en bestämd liten dam för en av de första sakerna hon sa när vi kom inte till BVC var att hon minsann ville avsluta med sprutan och göra allt annat först! BVC sköterskan skrattade lite och insåg att det inte var värt att disskutera utan sa att vi gör som du vill. Denna gången var det en vikarie för vår ordinarie, men hon var hur bra som helst och hon och Smilla klickade. Lyckligtvis tittade ”vår” BVC-sköterska in ändå, trots ledig dag så Smilla fick chansen att säga hejdå, detta var hennes sista besök på BVC nu ska det vara skolsköterskan som ska ta över. Men ”vår” BVC-sköterska berättade att hon kommer fortsätta träffa Smilla om hon följer med lillasyster till BVC. Dessutom erbjöd hon sig att komma på hembesök när lillasyster hade kommit, det e klart att vi vill ha det. Tänk så skönt att slippa åka någonstans när man är alldeles nyförlöst. Det är ju helt underbart att de gör det, dels för att jag slipper åka och att de får en inblick i hur barnen har det hemma och vilken hemmiljö de har. Så bra, då har man möjlighet att fånga in de föräldrar som kanske behöver lite stöttning och hjälp. Även upptäcka rent olämpliga föräldrar. Helt kanon kan jag tycka, barnen är det viktigaste vi har!

Efter BVC gick vi iväg (läs vankade mycket sakta) till leksaksaffären och så fick Smilla välja leksak, för att hon vart så duktig på BVC. Det tog bara 45 minuter för henne att välja, haha. De i leksaksbutiken erbjöd mig en stol att sitta på medan jag väntade ut henne ;). Hon valde bland annat ballonger som man kan göra figurer av, det kommer ett separat inlägg om detta fenomen.

Vi åkte hem och vilade en stund innan vi skulle på restaurang för andra gången denna dag. Vi gick ut och åt med Smillas farmor då hon fyllt år i dagarna. Vi åt gott och drack gott. Smilla var helnöjd och supersocial med servitrisen. Det var så roligt att se, älskade fina unge, vad glad jag är att jag har henne!

När vi kom hem hade vi tänkt att titta på någon härlig serie och äta lite mer gott, men medan David nattade Smilla så somnade jag på soffan. Jag snarkade sött när han kom ner från övervåningen ;).

Här kommer lite bilder från dagen:

Restaurangbesök 1, så mysigt att äta lunch tillsammans och lyssna på alla hennes funderingar.

 

Restaurangbesök 2, nöd tjej äter friterade bläckfiskringar

 

Mina två absoluta favoriter!

 

Dagens outfit, bilden är tagen av min egna minifotograf Smilla =)

RUL och förlossningsplanering – vaginalt eller kejsarsnitt?

Igår var vi på RUL, rutinultraljudet, här i Västerås. Vi fick se vårt lilla mirakel, för det känns verkligen som ett litet mirakel efter alla dessa försök under alla år! Smilla kommer att få en lillasyster och hon ser helt frisk ut enligt ultraljudet. Vilken lättnad att veta att allt ser bra ut.

Efter var vi inbokade till ett Läkarbesök hon en överläkare på specialistmödrarvården då jag hade en jobbig förlossning med Smilla som slutade i ett akut kejsarsnitt. Igår fick vi svaret till varför det inte fungerade. Smilla var för stor och jag var för liten i mitt bäcken. Hon kunde helt enkelt inte tränga ner. Min livmoder kämpade i många timmar och tillslut orkade den inte längre, för den kämpade med att få ut något som var omöjligt.

Vi pratade länge om olika alternativ, då jag helst undviker snitt. Det är en stor bukoperation och det finns många risker och komplikationer med detta som jag känner till allt för väl. Jag gillar inte att tappa kontrollen, vilket man gör när man lägger sig på operationsbordet och överlämnas i någon annans händer. Tillslut frågar jag vad han tycker. Då säger han att om jag var hans dotter skulle han rekommendera ett snitt då det är det säkraste alternativet för mig och barnet. Vi har inte kommit fram till ett definitivt beslut då det fortfarande finns en möjlighet att jag kan föda vaginalt och den möjligheten har jag svårt att släppa, men vid minsta risk för bebis så blir det snitt.Vi beslutar oss för att planera för ett snitt, men vi stänger inte fönstret till en vaginal förlossning riktigt än. Vi kommer att träffas igen vecka 28 för att prata vidare och kolla hur stor bebisen är.

Jag fick dessutom tid för Klarasamtal med en barnmorska då jag har mycket oro kring graviditet och förlossning.

Jag är rädd att om det blir ett kejsarsnitt kommer jag uppleva det lika jobbigt som  sist? Jag upplevde nog inte själva snittet som så jättejobbigt, jag fattade ju att det var tvunget tillslut. Däremot efteråt var det jobbigt. jag fick inte vara tillsammans med min familj, låg på uppvaket morfinstinn. När jag ska därifrån säger dem att vi ska till 69:an (vilket är neonatalen) jag vet mycket väl vad 69:an och undrar varför vi ska dit. Ingen vet! Den stunden innan jag visste vad som hänt var den värsta i mitt liv. Det blev trauma på trauma. När jag kommer till 69:an får vi veta att vi inte kan stanna där då det är platsbrist och jag och David får gå upp till BB utan bebis för att sova….. Dagen efter var det suck och stön när jag ville till 69:an och jag fick inte korrekt smärtlindring, ja låt säga att mycket strulade. Jag vill inte ha det så igen…..

Någon som vart i samma sits att man får välja själv? Vad valde du? snitt eller försöka med vaginal förlossning?

Hur mår jag egentligen? – Vecka15

Det har ju vart långt emellan inläggen här på bloggen och som alltid finns det en anledning till allt. Min anledning nu har ju vart att jag helt enkelt har mått för dåligt, jag har inte kunnat lägga min energi på att ens börja tänka på vad jag skulle vilja skriva om. All energi har gått till att klara av en vardag och att få i mig så den lilla plutten som växer i mig ska fortsätta att göra det.

Min dagar har varierat mellan att kräkas eller ha ibs-ont i magen med kramper och diarréer, sedan toppar man med det konstanta illamåendet som jag ännu inte blivit av med, även om jag nu inte kräks varje dag längre så händer det ofta. På allt detta har jag nu även ont i fogarna, men det är som jag sa till min läkare inte det värsta problemet utan det är illamåendet. Tänk dig att gå omkring och vara åksjuk i princip hela tiden……. Jag är nu sjukskriven som ni förstår, finns inte en chans att jag ska klara av mitt arbete i nuläget. Jag blev sjukskriven för illamåendet och kräkningarna, samt att mitt blodtryck börjat vandra uppåt. Detta oroar dem så nu är det blodtryckskontroller 1 gång i veckan som gäller.

Jag kämpar vidare och är så glad att jag har en liten bebis som växer i mig och känslorna blir ibland övervällande, samtidigt som jag är rätt så bitter över att må så dåligt. Det är tur att jag har en make och familj som alltid ställer upp =)

Kram på er

Medan familjen fortfarande sover – Ultraljudsdoppler och frukost

Jag började min dag med att använda min nya ”leksak” som maken var och köpte till mig igår, en doppler av märket Caremaxx som gör att man kan höra bebisens hjärtljud. Idag provade jag den innan jag morgonkissat och jag fick in helt perfekta små hjärtslag. Lite knepigt kan det vara att hitta hjärtljuden men med lite tålamod så funkade det bra. Det är helt ofarligt för barnet och kan lugna min oroliga hjärna så tror att detta är en bra lösning för mig.

 

Att få höra Pluttens hjärta ticka har en enormt lugnande effekt på mig och jag fylldes av värme i hela kroppen. Det är en bekräftelse på att det växer något inom mig och att jag inte mår så här dåligt förgäves.

Jag ska försöka spela in hjärtljuden så småningom så ska ni får höra.

Kl är nu 9.15 och familjen har inte vaknat ännu, i väntan på detta tvingar jag i mig lite frukost 😉

Kram på er!