Cykeldag 3 – första sprutan är tagen

wpid-img_20151128_190517.jpgIdag är det som sagt dag 3 i cykeln och jag har tagit första sprutan! Det var psykiskt jobbigt att behöva sticka sig själv, men efter en stunds velande fram och tillbaks så stack jag mig själv i magen.

Jag undrar hur många patienter som jag hunnit lära hur de ska sticka sig själva med till exempel fragminsprutor och sagt att det här fixar du. Håll sprutan som en penna och stick till, tveka inte. Idag hörde jag mig själv upprepa de där orden i huvudet och en liten stund kände jag mig faktiskt lite snurrig i huvudet…. töntigt kan man tycka, men så var det!

Nu har jag tagit första dosen av många. Den 4:e december ska jag på kontroll så minst 6 gånger till måste jag sticka mig själv. Hoppas att det går bättre att sticka i morgon. Ingen frivillig som vill komma hit och ge mig min spruta kring kl 18 i morgon?

Här ser ni beviset på att jag stuckit mig!

Ser du den röda lilla pricken?

wpid-img_20151128_190349.jpg

Sprutdags! ?

image

Nu är det snart dags för mig att kliva av mitt 15 timmars nattpass. Idag är dag 2 i den nya cykeln och på dag 3 ska jag börja med sprutorna.
Låter kanske löjligt men jag är lite nervös både för att sticka mig själv och nervös för att jag ska reagera på sprutan. Känns lite töntigt att jag som inte har problem med att sticka andra har problem med att sticka mig själv!

Nu ska jag hem och vila upp mig inför kommande vecka,  med finbesök och kalas gånger flera ♡

Cykeldag 43 och denna jobbiga väntan på mensen

Jaha tiden den bara springer iväg och idag är jag på cykeldag 43. Vi tog nämligen beslutet att inte ta de tabletter som ska sätta igång mensen denna cykel. Då jag sista gånger jag tagit dem blivit sjukt deprimerad. På riktigt deprimerad och har bara velat försvinna, det skrämmer mig att känna så. Så denna cykel tog vi som sagt en paus från just det läkemedlet och väntar nu på att mensen ska komma igång av sig självt.
Misstänker att den är på G snart då jag kännt mig lite PMS-ig och extremt hungrig.

Hoppas att det vill komma igång snart så att vi kan börja med sprutorna. Då behöver vi verkligen att alla håller tummar och tår för oss ♡

Annars förutom alla funderingar på hormoner och mencykler så rullar livet på. Jobbet fungerar toppen och jag trivs bra. Träningen är på gång igen (var och tränade på gymmet för första gången idag på ca 2 månader). Börjar på nytt kostschema senast den 7 december och målet är att gå ner de kvarvarande 10kg , allt för att underlätta för min kropp så hormoncykeln kan balanseras. Går jag ner i vikt kan detta påverka min PCOS positivt och det kan bli lättare för oss att bli gravida.

Snart väntar lite semester här. Jobbar till den 27 sen är det semester lite mer än 1 vecka, ska bli underbart!

Nytt besök på fertilitetsmottagningen – cykeldag 17

I förrgår var jag på nytt besök på fertilitetsmottagningen. Man skulle då kolla om de ägg som börjat växa hade fortsatt. Tyvärr hade inget ägg vuxit till sig så nu är även denna cykel utdömd. Extra kontroll på måndag för att se att inget oväntat inträffat.

Vi diskuterade det här med hjärtformad livmoder och jag fick faktiskt en bra förklaring till varför man kanske inte sett det förut. Han förklarade dock inte allt vad det kan innebära att ha en hjärtformad livmoder då detta inte var väsentligt. Utan vi vet att min livmoder klarar av att bära på ett barn i 9 månader och det är det viktiga. Jag hade dock en del funderingar på om det kunde vart därför jag så tidigt fick sammandragningar och kraftig förverkar så pass lång tid innan förlossningen. Hade onda förvärkar i nästan 3 veckor innan förlossning. Kam det var därför som min livmoder inte orkade med hela vägen? Var det något som kunde påverkat att det blev kjejsarsnitt? Men detta var inte väsentligt att diskutera i nuläget.

Det viktiga som vi dock kom fram till att det verkar inte som att hormonbehandling i tablettform fungerar. Nästa steg skulle vara antingen öka tabletterna, vilket troligtvis inte skulle fungera, eller börja med hormonsprutor. Börjar vi med hormonsprutor så är det sista steget. Om inte det fungerar är det absolut sista steget att göra IVF, vilket vi då får betala själva….. vet inte riktigt hur vi gör då, men ska försöka ta ett steg i taget.

Hjärtformad livmoder – Cykeldag 15

Hej hej!

Idag har jag varit på undersökning på Kvinnokliniken. Japp jag har träffat den inte allt för trevlige doktorn igen….
Det har börjat växa en del ägg och den största var 12 mm, vilket är större än vad de blev förra gången, men det är för tidigt för att säga om det fungerar denna gången. Ny undersökning på onsdag.

När Dr undersökte med vaginalt ultraljud tittar han på min livmoder och visar den på skärmen och säger här har vi din livmoder och den är som vi sagt tidigare hjärtformad. Det har ingen tidigare sagt till mig, jag har bara fått veta att min livmodertapp är lite bakåtlutad inget annat! Sa till Dr att ingen tidigare sagt detta och att jag undrar vad det innebär. Blev ganska snabbt avhyvlad med att det är säkert inget problem för dig, du har ju fått ett barn tidigare. Sen fick jag inte fråga mer om det.

Men precis som alla andra så sätter jag mig nu och googlar på fenomenet med hjärtformad livmoder och visst finns det komplikationer som kan stämma in på min problematik. En hjärtformad livmoder kan öka risken för Missfall (Jag har haft 2) dessutom kan det vara svårare att bli gravid. Nu finns det olika grader av hjärtformad livmoder om jag förstått det hela rätt, vet inte hur det ser ut för mig. Ska försöka samla mod till att stå på mig så att jag vågar fråga om det på onsdag igen.

Blir så ledsen på denna Dr, han borde verkligen veta bättre. Han borde väl ha lärt sig under alla dessa år hur man bör bemöta människor i denna utsatta situation??

Någon som har en hjärtformad livmoder eller vet något om det?

Besvikelse – försöka skaffa barn med PCOS

Idag var jag på besiktning igen. Till min stora besvikelse hade det ägg som var 11mm sist inte växt något mer. Istället hade flera små ägg blivit 10mm. Vilket betyder att det troligtvis inte blir någon ägglossning denna vända. Ska på sista undersökningen på måndag och har det inte vuxit mer då så döms detta försöket ut.

Vet att man inte ska hoppas för mycket på att allt ska fungera på en gång. Blir så besviken på min egen kropp för att den inte fungerar som den ska. Jäkla PCOS!

Blir det ingen ägglossning denna gång blir det dubbeldos hormoner (letrozole)  nästa omgång. Det är inget som jag ser fram emot.

Ursäkta detta depp inlägg, men i bland måste man nå botten för att orka resa sig igen ♡

Slut med hormoner för denna gång…

Nu är det två dygn sedan jag tog sista hormontabletten. I morgon ska jag på  besiktning och se om det tänker lossa några ägg…..

Hoppas verkligen att det funkar på denna dos. För måste man höja vet jag inte om jag fixar att jobba under de dagarna jag tar tabletterna.  Denna gången har det kännts väldigt jobbigt då jag fått biverkningar som hvudvärk, illamående, trötthet och ont i kroppen. Det har kännts som att vara gravid fast jag inte är det.

Är nog lite nervös inför i morgon…..

Varför skriva om detta?

Har fått en del frågor om varför jag skriver om vår väg för att få ett syskon till Smilla.

Det enkla svaret är att jag vill belysa den frågan att det faktiskt kan vara lite besvärligt att få till det. Hur mycket man än vill så fungerar det inte riktigt för alla. Under de åren jag pratat öppet om detta har jag fått uppfattningen om att det inte är något man pratar om.
Många anförtror sig och berättar om sina erfarenheter och kunskaper i området.

Jag frågar mig nu, om det är så vanligt att man har problem att få barn och kanske behöver lite hjälp. Är detta något att skämmas över?

Jag vägrar att skämmas eller att tycka att det är pinsamt. Ju mer vi pratar om det desto fler slipper känna sig ensamma i en väldigt utsatt situation. En annan del av varför jag väljer att vara öppen och berätta är att jag själv mår bättre av det. Jag får skriva av mig, vilket jag alltid har gjort, men då med papper och penna. Men vem får läsa det? Hjälper det någon annan än mig?

Jag hoppas att det jag skriver och berättar om ska få någon annan att må lite bättre ♡♡ åtminstone inte känna sig ensamma.