Nu har en vecka sprungit förbi och magen firade en vecka igår med att bli av med dränaget. Dränaget var en slang som satt längst ner under snittet för att dränera sårvätska från magen. För mig kom det inga mängder alls, ca 100ml totalt sedan jag började mäta själv. Känns som att första veckan är omringat av ett dimmigt moln av smärta, morfin och försök till mobilisering. Jag har liksom vart hemmet med familjen men ändå inte funnits där. Första dagarna stängde jag in mig i gästrummet och vilade mest hela tiden, men efter det har jag försökt att sitta med i en fåtölj ute i vardagsrummet. det har fungerat bra, men man önskar ju att man kunnat göra mycket mer. Det är svårt för en mamma med starka kontrollbehov att bara sitta bredvid och titta på. Jag är nog inte helt lätt att ha att göra med alla gånger =) . Jag är otroligt tacksam för min fantastiska make för han har hanterat detta på bästa sätt och jonglerat allt vad det innebär med 2 barn, hus, matlagning, tvätt mm. Dessutom inte klagat en endaste gång när han även behövt hjälpa mig en hel del. Första dagarna kom jag nästan inte upp ur sängen utan honom, nu klarar jag mig själv i det mesta.
min nya vän =)
Idag känner jag mig klar i huvudet igen och smärtan är fullt hanterbar utan en större mängd smärtstillande. Just nu sitter jag uppe i fåtöljen och skriver här, medan barnen är på föris, skola och maken är på jobbet så jag är ensam hemma första gången sedan operationen. Just nu är det lite skönt med lugn och ro. Mina mål idag är att plocka undan lite småsaker (vill ju kunna hjälpa till lite här hemma) och ta mig ut i solen en liten stund.
Nedan följer lite bilder från när vi var på vårdcentralen och drog ut dränaget, ett tips är att ta en snabbverkande smärtstillande ca 30 min innan då det kan kännas lite att dra det. Själva dränageuttagningen gick bra, den satt fast lite i början, vilket är vanligt men lossnade sedan fint. Tack vare smärtlindringen innan så kändes det bara en kort stund.
Jag är fortfarande väldigt svullen men allt ser så här långt bra ut!
Efter dränaget var ute firade vi lite med att köpa Sushi till mig, så gott!
Nu känns det verkligen som att sommaren är här, nu får vi hoppas att den är här för att stanna.
Idag har vi haft en toppen dag. Medan Smilla var i skolan så hängde vi en liten stund vid stranden. Vid ett gammalt grustag på väg mot Sala.
Vi badade och solade och hade det gott. Heli sov en stund och vi fick äta lunch i lugn och ro. När hon vaknade var det fullt ös igen och hon älskade att sitta vid strandkanten och pilla med stenarna i sanden.
Bjuder på en bild med den 0retuscherade mammamagen.
Det var så varmt och skönt i luften idag, det var dock riktigt uppfriskande i vattnet.
På vägen till att hämta Smilla stannade vi på Biltema för att inhandla lite saker inför våran häckplantering som vi ska börja med på onsdag. Det slutade naturligtvis att vi köpte mer saker än vi skulle. Det blev fotbollsmål, koner, hopprep, en minipool, rosa handskar till Smilla och mamma samt en rosa gunga. Så roligt att köpa saker som faktiskt hela familjen kan ha nytta av.
Fotbollsmålen invigdes direktSmilla älskar att gunga sin lillasysteroch Heli älskar att gunga
Sedan gick vi över till Grannen och de hade en väldigt fin rosa dockvagn som var rolig att promenera runt med
Ja nu är det 2018 och vi blickar framåt och till nuet. När detta postas är vi på väg till Thailand, skulle tippa på att vi sitter i bilen på väg mot Arlanda, annars är vi sena 🙂 .
Vi har många spännande samarbeten på gång här på bloggen och bloggen kommer fortsätta i samma stil som tidigare en livsstilsblogg med inriktning mot familjelivet.
För mig kommer 2018 vara det året då jag har min fokus på familjen och min egna hälsa, och så har jag som målsättning att kunna vara mer i nuet och njuta av det jag har. Nu släpper jag det som vart och det som vart jobbigt och går vidare in i det nya året med ljus i sinnet. Kanske låter lite flummigt, men för mig är det viktigt att hålla fokus och hitta min egna väg.
Bloggen hoppas jag på ska få fortsätta växa och att mina samarbeten ska utvecklas och frodas. Att mina följare kommer gilla mina inlägg och att mina inlägg kanske kan hjälpa någon eller finnas som ett stöd.
Jag expanderar till att Vlogga på Youtube så missa inte min kanal
För att kickstarta min resa in i 2018 får ni följa med oss på Familjeresa till Thailand!
Gott nytt år alla härliga människor där ute. Hoppas att ni haft en fin nyårsafton ? här hemma firade vi ensamma med god mat och massa mys. Vi somnade en stund innan 00 men alla var vakna på tolvslaget och tittade på fyrverkerier genom våra stora fönster. Det var bara pappan i familjen som gav sig ut för att tända på våran lilla fyrverkeritårta ?
bästa sällskapet!
godaste efterrätten
När jag tänker tillbaka på det gångna året ser jag mycket glädje och lycka och det är det som tar överhand. Detta trots att året vart ett av de tuffaste året i mitt liv, med en graviditet som orsakade illamående, diabetes och smärta. Jag har aldrig känt mig så begränsad och innesluten i mig själv men ändå så lycklig. Lyckan blev total när lillasystern kom och vi fick komma hem som en hel familj. Vi är nu kompletta och allt vårt slit med hormoner och sprutor är över ?. Resterande del av året har vart som ett stort rosa fluffmoln av kärlek tillsammans med familjen. Visst har vi drabbats av jobbiga saker och händelser med men det överspeglas av det rosa fluffmolnet av kärlek ? Jag är så otroligt tacksam för vad 2017 har givit mig och jag ser så fram emot vad som skall komma under 2018. Vi börjar på bästa sätt, med att åka tillsammans på en skön semester ☀️
Nu har det gått lite mer än 3 månader sedan Heli kom till Världen. Att det blev just en Heli var inte helt självklart , men väldigt ändå när man tänker efter. Kommer ett inlägg om detta med så småningom.
Nu vidare till förlossningen. Det var ju länge högst oklart om jag skulle få möjligheten att föda vaginalt eller om hon skulle få komma ut med planerat snitt. Sista besöket hos min förlossningsläkare såg man att hon var 23% större än normalt, men han trodde att hon var större ändå då det var lite klurigt att mäta. Han gav mig en lucka på ett par dagar att föda vaginalt och tid för en eventuell igångsättning. Funkar det inte med igångsättning så blir det planerat snitt senast veckan efter.
Dagen för eventuell igångsättning kommer och jag har haft väldigt mycket sammandragningar och förvärkar, så hoppades på att jag hade öppnat mig lite mer. Eftersom jag var snittat en gång innan ville man inte starta igång det hela med läkemedel så min möjlighet var att tappen skulle vara så pass öppen att man kunde ta hinnorna så vattnet gick och därigenom sätta igång förlossningen. Tyvärr hade jag inte öppnat mig och det fanns ingen möjlighet att ta hinnorna. Lite snopen och mycket besvikna (det rullade en och en annan tår) fick vi ta vår fullpackade bil och åka hem igen. I handen med oss hem hade vi nu tiden för vårat planerade snitt, första gången vi ska få träffa vårt andra barn våran lilla pluttan (pluttan har vart hennes namn i magen).
Så kommer den stora dagen. Idag ska vi få träffa henne. Vi var laddade men samtidigt nervösa.
I bilen påväg mot förlossningen!
Min mamma, Smillas mormor var hemma med Smilla och de väntade spänt på att få höra att lillasyster hade kommit. Vi skulle vara på förlossningen tidigt på morgonen och vi skulle få vara först på tur den dagen. Vi fick dock vänta en stund ändå för att det kom ett akutsnitt emellan. Det gjorde mig inget alls när jag tänkte på att det var ett barn som behövde komma ut fort. Vi fördrev tiden bäst vi kunde…. det är tur man har mobilen. Det kom en narkosläkare, som var störtskön (han som tagit bilderna på operationssalen) och pratade igenom hur vi skulle lägga upp allt med smärtlindring osv. Kändes tryggt och bra. Sedan fick jag en kateter och ytterligare väntan.
Helt plötsligt kommer de in och säger till oss att det är dags att förbereda oss och att även pappan ska ta och byta om för snart är det våran tur.
vi tog de sista magbilderna
laddade för att få träffa pluttan
Strax innan 11 kommer de och ber oss byta om 11.10 går vi in på salen och Heli föddes 11.17. Snabbt men kändes inte på något sätt som att de eller vi stressade. Det gick fort och smidigt för kirurgerna att öppna och ta ut Heli. Trots att jag snittats en gång innan fanns det minimalt med sammanväxtningar. När vi kom på salen fick jag sitta på britsen och kuta rygg så narkosläkaren kunde sätta spinalen. Han var otroligt pratsam och en skön snubbe som fick mig att slappna av. Efter spinalen var satt fick jag lägga mig på operationsbordet så började man att klä in mig.
många sladdar är detMan är rätt utlämnad när man ligger så härnu kommer hon snart!
Efter det att vi kollat att bedövningen tar bra så återgår vi till att prata med narkosläkaren, men bara efter någon minut känner jag att hon snart kommer ut och säger det till läkaren. Han har nämligen lovat att ta kort åt oss när pluttan kommer ut och jag vill inte att han missar det. Han trodde mig nästan inte för det gick så otrolig fort, men jo vist hon var på väg ut. Det är en konstig känsla det där när man känner att någon rör runt inne i en och är ganska så brutala utan att man får ont.
Nu kommer snart lite bilder från när bebis kommer ut obs! Kan upplevas som läskiga bilder!
11.17 kommer en skrikande bebis ut, för de hinner knappt få upp hennes huvud ur min mage innan hon skriker. När man hör det där underbara skriket släpper alla spänningar och oro som man har och man blir bara genomlycklig. Tack och lov så mår hon bra. Vi får ganska snabbt höra att det var en stor tjej som kommit till oss.
första gången vi ser varann
De torkar av henne lite fort och kommer fram med henne till mig direkt, hon är fortfarande ihop med livmoderkakan. De går till ett undersökningsbord i rummet intill en kort stund för att klippa navelsträngen och väga henne. sedan kommer de direkt tillbaka med henne igen. Allt för att jag inte ska behöva vara ifrån henne så lång stund.
stolta föräldrar
Efteråt får vi stanna på förlossningen tillsammans för att se att bedövningen släpper och att både jag och bebis mår bra. Vi får fika och David får sätta upp en nål på tavlan för nyfödda.
Det var helt fantastiskt att få upp sin bebis på bröstet och vara tillsammans. Stor skillnad från när Smilla föddes och jag fick ligga på uppvaket. Smilla sjönk ju i sitt blodsocker så pass att hon fick ligga på neonatalen i ett dygn, men Heli gjorde aldrig det. Jag är helt övertygad om att det beror på att hon fick vara nära från början och att hon fick åtkomsten till bröstet. Hon ammade inom 1 timme och det kändes underbart!
Klockan 15.40 var vi uppe på BB och jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra, för det gjorde jag inte. Jag hade väldigt ont och kände mig groggy. Men var så otroligt lycklig att allt hade gått bra!
Jag är oerhört tacksam för att jag blivit så väl omhändertagen. Dels av Klaraverksamheten, där jag gått på samtal för att bearbeta min första förlossning och föbereda för den andra. Dels av Dr Björn som lyssnade på mig och la upp en gemensam plan för min förlossning. Sedan förlossningen Västerås, ni är grymma trots tung belastning!
Vill ni höra mig prata om min förlossning kan ni gå in på Magpodden i morgon och lyssna 😉
I går klev vi in i vecka 6, läskigt värre. fast rätt så fantastiskt.
Jag kommer att posta några inlägg som jag skrev innan vi blev officiella om det ser lite konstigt ut..
I slutet av denna vecka ska hjärtat och blodsystemet vara igång. Emryot ser ut som en liten räka men man kan se formen av huvud och skönja ögon,mun, näsa, armar och ben.
Jag mår väl skapligt mår lite illa ibland och har ömma bröst. Är hård i magen med och sedan är det det här med oron. Varje gång jag går på toaletten så kollar jag om det är blod på pappret. Jag vill inte se blod på pappret. Hoppas jag slipper se blod på pappret.
Jag önskar att jag hade kunnat få en tidigare tid för VUL men vi får nog vackert vänta till den 14/11. Jag får försöka förutsätta att allt är bra fram till dess.
Vill börja med att tacka för den enorma respons jag fått på mitt förra inlägg! Ni gör min dag, håll tummarna allt vad ni kan för oss.
Jag har valt att dela med mig om våra hormonbehandlingar och graviditet för att jag vill det. Jag hoppas att det jag skriver kan hjälpa någon eller att någon känner igen sig. Utgången kommer inte att förändras om jag berättar eller inte berättar. Det är inte jag att vara tyst, det är inte jag att inte våga berätta. Någon måste våga prata, prata om glädje, om rädsla, om livet. Det som händer oss nu är underbart, men skört. Vi har fått kämpa för att komma hit och det finns många andra som kämpar där ute.
Jag ställer snarare frågan, varför ska vi inte berätta? För att du inte vill veta?
Är det fortfarande tabu att prata om graviditet, missfall osv? Vad händer om det inte lyckas denna gången heller och jag bryter ihop och ingen fattar varför?
För mig känns det bra att dela med mig av det goda och det dåliga, det är lite det man får när man läser min blogg. Blir ju lite konstigt om jag väljer att berätta om hormonbehandlingarna utan att berätta om vad som händer sedan? Det skulle bli väldigt konstlat och tyst här på bloggen då.
Allt är inte rosa fluffiga moln, utan livet är en berg och dalbana och ni är välkomna att följa med på min!
Jag har något som jag vill berätta för er, men vet inte riktigt om jag vågar. Allt blir så mycket verkligare då.
Jag har inte mått så bra senaste tiden. Det har varit kämpigt med alla hormoner hit och dit och humöret har svikit mig. Jag känner nu att jag börjar återhämta mig något, men har en inre oro. Jag är full av glädje men samtidigt rädsla. En rädsla att allt inte är som det ska.
Ni har säkert redan förstått vad jag pratar om
Jag är GRAVID och är så glad att det äntligen tagit sig igen, nu har vi en chans att få bli 4 i vår familj. Det är tidigt än och vi går in i vecka 6 i morgon.
Idag är första dagen som jag mår skapligt igen efter en släng av någon slags magsjuka…. imorn väntar jobb igen, men idag har jag bara myst med familjen.
Medan pappan i huset körde ett hårt morgonpass med vikter och flås så tog jag och Smilla och körde lite yoga, hon tyckte att det var riktigt skoj och höll jämt tempo nästan hela tiden =) Hon var så fokuserad på att göra rätt rörelser, min söta lilla tjej.
Tänkte lägga upp några bilder på oss när vi yogar, men fick fundera en stund då de inte direkt är smickrande. Vi bjuder på det idag!
Vi börjar med att sitta i skräddaren =)påväg ner för att göra kobranVet inte riktigt vad vi göra här, men man ser ju att Smilla är grymt mycket bättre på det här 😉
Dagen börjar i alla fall med en skön morgon, då vi hela familjen var lediga idag. Vi har liksom lite helg före helgen, eftersom att vi jobbar hela helgen. Vi har i alla fall ordnat med farfar att han ska hämta Smilla tidigare på helgdagis så hon får gå på kalas på lördagen. Hon är bjuden på ett kalas på Kungsbyn, hur fantastiskt verkar inte det? önskar bara att jag var den som kunde följa med henne.
Jag tror många med mig är nyfikna på vad dagens undersökning visade…… så ska inte dra ut på det längre. Jag har egentligen inte haft så höga förhoppningar denna gång utan trodde faktiskt inte att det skulle vuxit något alls denna gången. men vad fel jag hade, där var en äggblåsa på hela 18 mm, redo att lossna vilken dag som hellst. På lördag ska jag ta en ägglossningsspruta för att få ägget att lossna, om det nu inte redan gjort det.
Detta gör mig såå glad att vi faktiskt har en chans, men samtidigt så livrädd för att något ska gå fel igen. Det är många och ganska omvälvande känslor på gång. Samtidigt som man ska klara av att sköta allt annat med, men allt löser sig. Motgångar gör en bara starkare, måste tänka så.
Hoppas så innerligt att det kan få vara våran tur snart, vet att vi i hela familjen längtar efter ett syskon. Det går inte en dag utan att Smilla pratar om det. Kan till och med märka att hon blir avundsjuk på andra som berättar att de ska få syskon. Smilla förstår och tänker nog kanske mer på det här med syskon än vad vi trott.
Nu väntar sängen och förberedelse för jobbhelg på Sjukvårdens larmcentral.
