Graviditetsdiabetes – kontakten med specialistmödrarvården

Blir så irriterad…

 

Jag går ju hos specialistmödrarvården pga graviditetsdiabetes och har fått instruktioner om hur jag ska ta mitt blodsocker, när jag ska ta mitt insulin och när jag ska skicka in mina blodsockerkurvor. Jag har fått att jag ska lämna in mina kurvor, alltså mina blodsocker värden inna kl 12 på torsdagar. Naturligtvis vill jag att de ska få så många värden som möjligt att titta på så jag brukar skicka efter det blosocker som jag tar efter frukost.

 

 Förra torsdagen ringde en barnmorska kl 10 typ för att kolla om jag hade några kurvor, då svarade jag kunde skicka dem på en gång vilket jag gjorde.

Efteråt blev jag dock fundersam till varför de ringde då kl inte passerat 12 än, men la det åt sidan för stunden skulle det visa sig.

Idag ringde de igen innan 10 och kollade om jag hade några blodsockerkurvor förklarade att de är påväg och att jag ville ta efter frukost värdet innan jag skickar in eftersom de sagt innan 12 på torsdagar. Blev lite irriterad då hon ringer med attityden att hon måste påminna mig.

 Jag är inget litet barn heller. Förklarade att om de vill ha kurvorna tidigare får de säga det så kommer kag skicka dem tidigare. Men att är det 12 som gäller behöver de inte ringa och påminna mig innan 10!

Hon blev bestört och sa men lilla vän (mental klapp på huvudet) hur skulle det se ut om alla skicka innan 12 precis? Jag svarade att vet du det är inte mitt problem jag gör som ni säger, men vill ni att jag skickar innan så är det bara ni säger det så jag vet. Jag kan inte läsa tankar. Man blir ju fundersam på hur de tänker? Tycker de på allvar att jag skulle fatta själv att jag ska skicka på onsdag kväll när de sagt innan 12 på torsdagar?

 Skickade in min kurva med en förklaring till varför jag inte skickat än och med mina funderingar om kurvorna. Bad läkaren kontakta mig så vi kan diskutera frågan. Så vi får väl se om jag får någon respons.

Förklarade att det är extra viktigt för mig att hålla ordning sockret eftersom jag vill ha chansen att föda vaginalt och att detta ej går om bebis blir för stor.

 

Skönt att skriva av sig lite och hoppas verkligen att jag får någon respons! Det är väl ändå inte meningen att man ska bli behandlad som ett barn. De är de som har satt upp förhållningsreglerna och vill de att något ska förändras för de säga det tycker jag.

RUL och förlossningsplanering – vaginalt eller kejsarsnitt?

Igår var vi på RUL, rutinultraljudet, här i Västerås. Vi fick se vårt lilla mirakel, för det känns verkligen som ett litet mirakel efter alla dessa försök under alla år! Smilla kommer att få en lillasyster och hon ser helt frisk ut enligt ultraljudet. Vilken lättnad att veta att allt ser bra ut.

Efter var vi inbokade till ett Läkarbesök hon en överläkare på specialistmödrarvården då jag hade en jobbig förlossning med Smilla som slutade i ett akut kejsarsnitt. Igår fick vi svaret till varför det inte fungerade. Smilla var för stor och jag var för liten i mitt bäcken. Hon kunde helt enkelt inte tränga ner. Min livmoder kämpade i många timmar och tillslut orkade den inte längre, för den kämpade med att få ut något som var omöjligt.

Vi pratade länge om olika alternativ, då jag helst undviker snitt. Det är en stor bukoperation och det finns många risker och komplikationer med detta som jag känner till allt för väl. Jag gillar inte att tappa kontrollen, vilket man gör när man lägger sig på operationsbordet och överlämnas i någon annans händer. Tillslut frågar jag vad han tycker. Då säger han att om jag var hans dotter skulle han rekommendera ett snitt då det är det säkraste alternativet för mig och barnet. Vi har inte kommit fram till ett definitivt beslut då det fortfarande finns en möjlighet att jag kan föda vaginalt och den möjligheten har jag svårt att släppa, men vid minsta risk för bebis så blir det snitt.Vi beslutar oss för att planera för ett snitt, men vi stänger inte fönstret till en vaginal förlossning riktigt än. Vi kommer att träffas igen vecka 28 för att prata vidare och kolla hur stor bebisen är.

Jag fick dessutom tid för Klarasamtal med en barnmorska då jag har mycket oro kring graviditet och förlossning.

Jag är rädd att om det blir ett kejsarsnitt kommer jag uppleva det lika jobbigt som  sist? Jag upplevde nog inte själva snittet som så jättejobbigt, jag fattade ju att det var tvunget tillslut. Däremot efteråt var det jobbigt. jag fick inte vara tillsammans med min familj, låg på uppvaket morfinstinn. När jag ska därifrån säger dem att vi ska till 69:an (vilket är neonatalen) jag vet mycket väl vad 69:an och undrar varför vi ska dit. Ingen vet! Den stunden innan jag visste vad som hänt var den värsta i mitt liv. Det blev trauma på trauma. När jag kommer till 69:an får vi veta att vi inte kan stanna där då det är platsbrist och jag och David får gå upp till BB utan bebis för att sova….. Dagen efter var det suck och stön när jag ville till 69:an och jag fick inte korrekt smärtlindring, ja låt säga att mycket strulade. Jag vill inte ha det så igen…..

Någon som vart i samma sits att man får välja själv? Vad valde du? snitt eller försöka med vaginal förlossning?