Min Diastas – Intervju av aftonbladet

Jag startade Diastasupproret då jag vill ha chansen att påverka och upplysa. Målet är att vi i framtiden ska få den hjälp vi behöver, oavsett om det är operation eller rätt träning.

Igår var Aftonbladet hemma hos mig och intervjuade mig och Caroline. Caroline startade upp mammamageupproret, men nu stöttar vi varandra och hjälps åt. Jag ser fram emot vad vårt samarbete kan leda till och vägen dit också!

Det var en fotograf och en reporter som kom hem till mig igår, båda var hur trevliga som helst. Dock höll både jag och Caroline på att sätta i halsen när de sa att de även ville filma oss kort. Plötsligt blev jag inte alls nervös för själva intervjun utan toknervös för den korta filmsnutten vi skulle ställa upp i.  Det blev ett bra samtal, där det kändes som att  reportern var intresserad av det vi sa. Vi tog fina bilder tillsammans och sedan tog vi mindre smickrande bilder på magen. Kändes jobbigt men nödvändigt. Dessutom fick reportern känna på delningen, tror han tyckte det var lite obehagligt ;).

Vi fick nog med alla sakfrågor och jag tackar för allt engagemang innan med tips och förslag inför intervjun.

Min Diastas – Del 3

Jahapp. Idag var det äntligen dags för mig att träffa kirurgen i Enköping för en second opinion. Jag hade tid kl 14 och tyckte jag var så tidig när jag var där redan 13.30, men tydligen var jag där alldeles för sent ändå. De hade nämligen ändrat tiden till en morgontid då kirugen skulle iväg på utbildning på eftermiddagen, men den informationen hade inte nått fram till mig. Jag fick i alla fall en ny tid den 3 december och slapp betala avgiften jag annars skulle fått betala för den missade tiden på morgonen.

Så tråkigt för jag var verkligen laddad för en ny bedömning och jag hade skrivit upp en lista med frågor som jag ville lyfta, och förhoppningsvis få svar på.

Har ni sett att loggan för Diastasupproret blev klar idag? Stort tack till Sötpotatis.se för hjälpen, den blev så bra!

Diastasupproret går framåt, jag får in nya berättelser varje dag och försöker hinna med att posta dem och förvalta dem så alla ska få göra sin röst hörd. Det är så viktigt att sprida budskapet, du är inte ensam!

 

Min Diastas – Diastasupproret

Jag har liksom många av er andra mycket besvär av min diastas och får som det ser ut just nu ingen hjälp av landstinget. Men alla som känner mig vet att jag är rätt envis så jag tänker inte ge upp än. Jag har länge vart frustrerad över att vården inte tar oss på allvar. Jag fick nog och startade diastasupproret på Instagram. Min ambition med @diasupproret är att vi ska få en gemensam plattform där vi kan se till att göra våra röster hörda och kräva rätten till vård. Oavsett om den vården består av att få hjälp med rätt träning eller operation!

Dela gärna bilder och era historier till diastasupproret@mrslinda.se

Tagga era inlägg med #diastasupproret och #mammamageupproret

Min diastas – del 2

Det tog oss många år innan vi lyckades få vårat sista lilla tillskott Heli, som nu är 16 månader. När hon kom kände jag ganska fort att nu är jag mer instabil än någonsin. Saknar kontroll över de stödjande bukmusklerna och ryggen är öm och känns liksom skör. Jag kan inte lyfta utan att det gör väldigt ont i både mage och rygg. Tar jag i känns det nästan som att tarmarna försöker rymma.

Jag har tappat kontrollen av min bäckenbottenmuskulatur, så nyser jag hoppar eller blir riktigt kissnödig kan jag inte hålla tätt. Jag har ständig värk i ryggen och i magen.

Jag sökte även sjuksvården denna gången och då sa man att man kunde känna ett bråck och att man skulle nog kunna åtgärda detta och i samband med detta skulle man även kunna åtgärda hela min diastas. Jag skulle göra en CT – undersökning för att att jag inte hade fler bråck. Denna gjordes och jag sattes upp för en läkartid. När jag kommer dit får jag veta att på CT syns inga bråck och därför kan man inte heller åtgärda min diastas. Det är diagnosen som styr och bukväggsdiastas täcks inte av landstingets kostnadsansvar!

Detta är alltså en graviditets och förlossningsskada som ger reella besvär. Jag har svårt att klara min vardag, att sköta mitt jobb. Kan inte återvända till att jobba på ambulansen. Jag har svårt att hålla tätt och har ständigt ont i ryggen och magen. Instabilt bukstöd trots träning och viktnedgång. Varför är detta ingenting som man kan hjälpa mig med? Varför skulle detta inte täckas av landstinget?

Att motivera detta som att det inte åtgärdas då det är ett kosmetiskt besvär, vart är detta ett rent kosmetiskt besvär?

Min diastas – del 1

Nu kommer flera inlägg som jag länge dragit mig för att skriva, utan att egentligen veta varför det tagit emot. Jag hoppas att du orkar läsa, för detta är nog ett problem som många fler än jag har.

Jag har sedan jag fick Smilla för 7 år sedan besvärats av en bålinstabilitet. Redan då förstod jag att jag hade drabbats av en rektusdiatsas. Alltså att det är ett mellanrum mellan den raka muskulaturen i magen. Detta gjorde att jag redan då började få problem med ryggen, magsmärtor och putande mage.

Jag undrar hur många gånger man fått frågan om man är gravid, och för mig har det alltid vart lite extra smärtsamt du vi under lång tid försökte att få barn igen. Varje gång jag fick frågan slängdes det faktum att jag inte kunde bli gravid liksom i ansiktet på mig igen.

Jag undersöktes på sjukhuset för min diastas redan då och man tyckte inte att detta var något som behövdes åtgärdas.