Min Diastas – operationen

Ja så var dagen här som jag väntat, längtat men samtidigt bävat för. Jag längtar för att få en hel mage men bävar för smärtan och den långa rehabiliteringen som väntar.

Jag blev snabbt omhändertagen när jag kom på plats och fick träffa kirurgen direkt, samtidigt som jag fick lite premedicinering inför operationen. Allt gick lugnt och metodiskt till. Min kirurg ritade på mig och vi gick igenom vad som skulle göras igen. Sedan fick jag träffa Narkosläkaren som var toppenbra och vi gick igenom lite vilka läkemedel de skulle använda mm.

Här har man ritat snyggt på min mage

När jag vaknade hade jag som väntat lite ont men inte så farligt. Dock ökade smärtan och jag fick ganska så mycket smärtlindring under första dygnet. Jag har har haft rejält ont upp mot axlarna och nyckelbenen som blivit värre när jag rört mig.

Kirurgen kom och tittade på magen, lyfte på förbanden så vi båda fick kika och berättade att diastasen var 8.5 cm bred på bredaste stället och hela vägen uppifrån revbenen och ner vulvan. Man hade sammantaget tagit bort 4.5 kg fett och vävnad. Han var nöjd med resultatet och jag började nästan gråta vid anblicken av min nya mage. ser så fram emot återbesöket den 22 då jag får titta på den igen.

Första gången jag fick se min nya mage. Svullet och veckigt men så himla bra, den är hel

Första gångerna jag skulle resa på mig för att gå på toaletten fick jag lägga mig igen då jag höll på att tuppa av. Att inse att man verkligen var tvungen att gå som en ostkrok var med en spännande upplevelse.

Gofika när jag vaknat till

Såhär ska jag gå närmsta 7 – 10 dagarna som ni förstår blir det mest att gå mellan sängen/fotöljen och toaletten. Så enormt tacksam att jag har familj som hjälper oss och stöttar oss så gott som det går

Här sitter jag skönt i min fotölj, samma fotölj som jag satt mkt i efter sista kjejsarsnittet.

Såhär ser jag ut idag när jag går till och från toaletten

Dränaget som jag har ska sitta tills det kommer mindre än 25ml i två dygn sedan får jag ta bort den, och det tänker jag göra själv om inte grannen som också är SSK kommer över och hjälper mig 😉

Min Diastas – Diastasupproret

Jag har liksom många av er andra mycket besvär av min diastas och får som det ser ut just nu ingen hjälp av landstinget. Men alla som känner mig vet att jag är rätt envis så jag tänker inte ge upp än. Jag har länge vart frustrerad över att vården inte tar oss på allvar. Jag fick nog och startade diastasupproret på Instagram. Min ambition med @diasupproret är att vi ska få en gemensam plattform där vi kan se till att göra våra röster hörda och kräva rätten till vård. Oavsett om den vården består av att få hjälp med rätt träning eller operation!

Dela gärna bilder och era historier till diastasupproret@mrslinda.se

Tagga era inlägg med #diastasupproret och #mammamageupproret