RUL och förlossningsplanering – vaginalt eller kejsarsnitt?

Igår var vi på RUL, rutinultraljudet, här i Västerås. Vi fick se vårt lilla mirakel, för det känns verkligen som ett litet mirakel efter alla dessa försök under alla år! Smilla kommer att få en lillasyster och hon ser helt frisk ut enligt ultraljudet. Vilken lättnad att veta att allt ser bra ut.

Efter var vi inbokade till ett Läkarbesök hon en överläkare på specialistmödrarvården då jag hade en jobbig förlossning med Smilla som slutade i ett akut kejsarsnitt. Igår fick vi svaret till varför det inte fungerade. Smilla var för stor och jag var för liten i mitt bäcken. Hon kunde helt enkelt inte tränga ner. Min livmoder kämpade i många timmar och tillslut orkade den inte längre, för den kämpade med att få ut något som var omöjligt.

Vi pratade länge om olika alternativ, då jag helst undviker snitt. Det är en stor bukoperation och det finns många risker och komplikationer med detta som jag känner till allt för väl. Jag gillar inte att tappa kontrollen, vilket man gör när man lägger sig på operationsbordet och överlämnas i någon annans händer. Tillslut frågar jag vad han tycker. Då säger han att om jag var hans dotter skulle han rekommendera ett snitt då det är det säkraste alternativet för mig och barnet. Vi har inte kommit fram till ett definitivt beslut då det fortfarande finns en möjlighet att jag kan föda vaginalt och den möjligheten har jag svårt att släppa, men vid minsta risk för bebis så blir det snitt.Vi beslutar oss för att planera för ett snitt, men vi stänger inte fönstret till en vaginal förlossning riktigt än. Vi kommer att träffas igen vecka 28 för att prata vidare och kolla hur stor bebisen är.

Jag fick dessutom tid för Klarasamtal med en barnmorska då jag har mycket oro kring graviditet och förlossning.

Jag är rädd att om det blir ett kejsarsnitt kommer jag uppleva det lika jobbigt som  sist? Jag upplevde nog inte själva snittet som så jättejobbigt, jag fattade ju att det var tvunget tillslut. Däremot efteråt var det jobbigt. jag fick inte vara tillsammans med min familj, låg på uppvaket morfinstinn. När jag ska därifrån säger dem att vi ska till 69:an (vilket är neonatalen) jag vet mycket väl vad 69:an och undrar varför vi ska dit. Ingen vet! Den stunden innan jag visste vad som hänt var den värsta i mitt liv. Det blev trauma på trauma. När jag kommer till 69:an får vi veta att vi inte kan stanna där då det är platsbrist och jag och David får gå upp till BB utan bebis för att sova….. Dagen efter var det suck och stön när jag ville till 69:an och jag fick inte korrekt smärtlindring, ja låt säga att mycket strulade. Jag vill inte ha det så igen…..

Någon som vart i samma sits att man får välja själv? Vad valde du? snitt eller försöka med vaginal förlossning?

Första bilden på Plutten

20161114_175045.jpgIdag var den dagen vi fick se vår Plutten för första gången. Jag har vart väldigt nervös kan jag säga, men allt såg bra ut och det lilla hjärtat pickade på. Såå glad att allt såg bra ut! Nästa ultraljud är om 2 veckor så ska försöka hålla känslorna i styr fram till dess.

Dock har jag som ni säkert vet inte mått så bra på senaste, besvärats av min IBS som blivit 10 resor värre under graviditeten. Eftersom jag är gravid kan jag inte ta de mediciner som jag brukar kunna ta. Förutom magsmärtor och frekventa toabesök varvat med förstoppning har också mått väldigt illa. Idag var jag och fick läkemedel utskrivet för detta då jag provat postafen med liten effekt, fick lergigan comp utskrivet. Jag är sjukskriven i 2 veckor och därefter sjukskriven 50% efter det hoppas jag att jag kan jobba 100% igen.

Jag hoppas att medicinen kan hjälpa mig att få lite återhämtning i alla fall.

Fortsätt att hålla tummarna för oss, kommer nog inte att kunna hoppas ordentligt förens vi passerat vecka 12 denna gången tror jag. Vårt förra missfall fick vi ju i vecka 11.

Nu ska jag bara ligga i soffa, nåja så gott det går med en snart 5-åring hemma 😉

Kram