Cykeldag 3 – första sprutan är tagen

wpid-img_20151128_190517.jpgIdag är det som sagt dag 3 i cykeln och jag har tagit första sprutan! Det var psykiskt jobbigt att behöva sticka sig själv, men efter en stunds velande fram och tillbaks så stack jag mig själv i magen.

Jag undrar hur många patienter som jag hunnit lära hur de ska sticka sig själva med till exempel fragminsprutor och sagt att det här fixar du. Håll sprutan som en penna och stick till, tveka inte. Idag hörde jag mig själv upprepa de där orden i huvudet och en liten stund kände jag mig faktiskt lite snurrig i huvudet…. töntigt kan man tycka, men så var det!

Nu har jag tagit första dosen av många. Den 4:e december ska jag på kontroll så minst 6 gånger till måste jag sticka mig själv. Hoppas att det går bättre att sticka i morgon. Ingen frivillig som vill komma hit och ge mig min spruta kring kl 18 i morgon?

Här ser ni beviset på att jag stuckit mig!

Ser du den röda lilla pricken?

wpid-img_20151128_190349.jpg

Cykeldag 12: fredagshäng i soffan och sötsug

Denna trötta tjej ska snart lägga sig, för mig väntar dagpass imorn.

Denna trötta tjej ska snart lägga sig, för mig väntar dagpass imorn.

Jaha då var vi redan inne på cykeldag 12 idag och hormonbehandlingen gick över förväntan. Jag sitter i min ensamhet (maken jobbar och dottern sover) och har fredashäng i soffan. Är så sötsugen, det krävs allt jag har för att jag inte ska ställa mig och slänga ihop något. Bara för att jag är sugen.

Har inte alls mått lika dåligt som förra vändan trots att vi ökat dosen. Visst har humöret inte varit på topp, men det har vart mer än bara hormonerna som påverkat humöret. Det har hänt en hel del här, saker som jag inte kommer ta upp här, men det har vart tufft en period och kommer kanske var det ett tag framöver.

Jag har en period vart mycket förkyld, känt mig lite nere och inte kunnat hålla igång med träningen. Jag märker på en gång att jag inte mår bra när jag inte tränar.  Känner mig mer harmonisk och i balans när jag kan träna. När jag tränar blir det även lättare att äta rätt. Så närmsta målet är att starta upp träningen igen, men för det krävs energi. Energi och motivation som just nu känns som bortblåst.

Jag hoppas att hormonerna fungerrar denna gång, skulle vara skönt med en strimma positiv ljus nu. Känner mig svullen över magen och har lite ont över äggstockarna så jag har förhoppningar om att det ska fungera denna gång.

Hormonbehandling – Utdömt försök denna cykel

I går var jag till Kvinnokliniken igen och kollade med vaginaltultraljud om det var något ägg som börjat växa. Men det var det inte, tyvärr. Kände inte att besvikelsen inte var lika jobbig som sist då jag inte förväntat mig att det skulle börjat växa något. Så nu börjar nästa hormonbehandling med att jag ska äta primolut-nor för att få igång mensen.

När jag får min mens är jag på cykeldag 1 och på cykeldag 5 ska jag äta dubbeldos letrozole för att försöka kicka igång mina trötta äggblåsor och förhoppningsvis kunna få en ägglossning.
Vi är dock förberedda på att detta kan ta tid, men det är ju så svårt att inte hoppas. ♡

Nu väntar en vecka med dagjobb faktiskt och på fredag åker jag på kryssning med bästa Rockiegänget på Ambulansen Västmanland. Ska verkligen bli kul och välbehövligt att komma iväg en stund. Att bryta vardagen lite grann och få tänka på något annat en stund.

Varför skriva om detta?

Har fått en del frågor om varför jag skriver om vår väg för att få ett syskon till Smilla.

Det enkla svaret är att jag vill belysa den frågan att det faktiskt kan vara lite besvärligt att få till det. Hur mycket man än vill så fungerar det inte riktigt för alla. Under de åren jag pratat öppet om detta har jag fått uppfattningen om att det inte är något man pratar om.
Många anförtror sig och berättar om sina erfarenheter och kunskaper i området.

Jag frågar mig nu, om det är så vanligt att man har problem att få barn och kanske behöver lite hjälp. Är detta något att skämmas över?

Jag vägrar att skämmas eller att tycka att det är pinsamt. Ju mer vi pratar om det desto fler slipper känna sig ensamma i en väldigt utsatt situation. En annan del av varför jag väljer att vara öppen och berätta är att jag själv mår bättre av det. Jag får skriva av mig, vilket jag alltid har gjort, men då med papper och penna. Men vem får läsa det? Hjälper det någon annan än mig?

Jag hoppas att det jag skriver och berättar om ska få någon annan att må lite bättre ♡♡ åtminstone inte känna sig ensamma.

Mirakelkampen

image

Har aldrig känt mig så vacker som när jag var gravid

Jaha nu börjar det snart igen….. hormoner uppifrån och ner.

I övermorgon börjar nästa hormonbehandling med piller, sjukhusbesök och tajmade sexakter. Allt för att vi ska kunna få ännu ett mirakel ☺

Så ha lite överseende med hormonmonstret kommande veckor haha.