Hur vågar jag berätta?

20161023_194558.jpgVill börja med att tacka för den enorma respons jag fått på mitt förra inlägg! Ni gör min dag, håll tummarna allt vad ni kan för oss.

Jag har valt att dela med mig om våra hormonbehandlingar och graviditet för att jag vill det. Jag hoppas att det jag skriver kan hjälpa någon eller att någon känner igen sig. Utgången kommer inte att förändras om jag berättar eller inte berättar. Det är inte jag att vara tyst, det är inte jag att inte våga berätta. Någon måste våga prata, prata om glädje, om rädsla, om livet. Det som händer oss nu är underbart, men skört. Vi har fått kämpa för att komma hit och det finns många andra som kämpar där ute.

Jag ställer snarare frågan, varför ska vi inte berätta? För att du inte vill veta?

Är det fortfarande tabu att prata om graviditet, missfall osv? Vad händer om det inte lyckas denna gången heller och jag bryter ihop och ingen fattar varför?

För mig känns det bra att dela med mig av det goda och det dåliga, det är lite det man får när man läser min blogg. Blir ju lite konstigt om jag väljer att berätta om hormonbehandlingarna utan att berätta om vad som händer sedan? Det skulle bli väldigt konstlat och tyst här på bloggen då.

Allt är inte rosa fluffiga moln, utan livet är en berg och dalbana och ni är välkomna att följa med på min!

Måste berätta innan jag spricker

20161022_225742.pngJag har något som jag vill berätta för er, men vet inte riktigt om jag vågar. Allt blir så mycket verkligare då.

Jag har inte mått så bra senaste tiden. Det har varit kämpigt med alla hormoner hit och dit och humöret har svikit mig. Jag känner nu att jag börjar återhämta mig något, men har en inre oro. Jag är full av glädje men samtidigt rädsla. En rädsla att allt inte är som det ska.

Ni har säkert redan förstått vad jag pratar om

Jag är GRAVID och är så glad att det äntligen tagit sig igen, nu har vi en chans att få bli 4 i vår familj. Det är tidigt än och vi går in i vecka 6 i morgon.

Cykeldag 19: 24 timmar + sedan ovitrelle sprutan

Efter en lång dag på jobbet är jag nu hemma och ligger ihopkrupen i soffan med min dator i knät. Jag försöker njuta av att ha en liten stund ensam i lugnet, men mest sitter jag bara och tycker synd om mig själv.

Jag känner mig verkligen påverkad av ovitrelle sprutan denna gången. Det är denna sprutan som gör att ägget släpper och vi har en chans. Idag har jag vart uppblåst, hård i magen, mått illa och känt mig sjukt trött. Detta i kombination med att jobba 10-21 har inte vart bra alls! Tur att man har förstående kollegor. Måste bara säga att det är med tajmade sexakter när man år dåligt inte alltid heller är så klockrent, det är verkligen tur att vi fortfarande har vår humor trots allt. Vi kan prata om det och skratta åt att det känns lite bisarrt, men vi försöker ju såklart göra det bästa av hela situationen.

Ibland blir jag liksom överröst av mina egna tankar och får svårt att sortera upp dem, det blir helt enkelt för mycket och då är gråten nära.  Just nu är en sådan stund. Jag borde egentligen gå och lägga mig men kan inte riktigt ännu, trots att resten av familjen sover sitter jag ensam kavar i ett nedsläckt vardagsrum. Det är tur att jag har min dator och tangenterna som håller mig sysselsatt. På något vis känns allt lite lättare när jag fått skriva lite, även om ni  tycker att det mesta är dravel 😉

nu gör jag snart ett försök att lägga mig, imorgon är det hemmadag tillsammans med min älskade unge =)

Cykeldag 12 och sprutdag 11 Glädje och avundsjuka

20160925_221104.jpgJaha då var man fullproppad med hormoner igen. Känner mig uppblåst och lite lynnig emellanåt, det är nog de enda biverkningarna jag har. Förutom att jag fortfarande tycker att det gör ont att ta sprutorna, inte sticket utan läkemedlet i sig. Det svider och bränner till rätt rejält ibland.

Hur går det då för mig? Jag var på läkarbesök i torsdags och då var det inga äggblåsorna som var över 9 mm, men väldigt många var 9 mm. Man ville inte öka dosen då livmoderslemhinnan ökat i storlek. Så i morgon är det dags för en ny kontroll och jag tycker att jag känner av lite på höger sida så hoppas att något ägg vuxit till sig. Om inte så höjs dosen till 66 E.

Sedan måste jag bara säga en sak. Har läst och pratat med en del som nu är gravida att de förstår hur jag känner för att de själva fått försöka sååå länge. Sedan när jag frågar hur länge de försökt så kommer det ….. jo vi fick ju försöka ett helt halvår. Försöker här att inte tappa hakan och tänka att personen vill väl. Men inuti mig växer en avundsjuka och jag vill så gärna säga att 6 månader är ingenting, det vanliga är att det tar upp mot ett år. De kan inte förstå hur det är att försöka och försöka år efter år. Sedan att veta att problemet faktiskt ligger hos dig och ta en massa mediciner som påverkar dig och därmed dem runt omkring dig.

Känner att jag blev lite bitter där, men även solen har sina fläckar.

Jag missunnar ingen som är gravid och jag är så glad för er skull. Däremot kan ni inte förstå vad jag går igenom om ni inte vart där själva, ni kan säkert tänka er, men inte förstå.

Vill också tillägga att jag är oerhört tacksam och glad att vi faktiskt har ett barn och hon är helt fantastisk. Många får inte chansen att uppleva detta mirakel som det innebär att få barn.

Nu ska denna solstråle lägga sig och ladda upp för en ny dag ?

 

Första cykeln efter vårat missfall

IMG_7100

Jaha då var denna cykel över, fick mensen för 3 dagar sedan. Kändes först som en sten i magen, rent känslomässigt, men har sedan klingat av. Jag väljer nu att ta en paus under denna semestermånad som vi faktiskt kliver in i nu. Vi har hela familjen semester Juni ut och då ska vi bara fokusera på att ha det härligt och skönt. Leva i nuet. Så kommande behandlingar får komma senare, vi har inte gett upp hoppet än.

Vi kan i alla fall konstatera att jag fått ägglossning på 3 st letrozol tabletter, så vi kommer att fortsätta den behandlingen nästa cykel som det ser ut nu. Vet att det är många som har det tufft att bli gravida, men just nu känns det rätt ensamt. Jag missunnar absolut inte andra som blir gravida men samtidigt som jag känner en glädje för deras skull känner man sin egen sorg.

I morgon väntar ännu en arbetsdag, men efter det är det SEMESTER!

Tjuvstartade semestern lite idag =)

Gräsänka ett par dagar till

Här rullar dagarna vidare, jag är gräsänka ännu ett par dagar till. Mannen är på skidresa med kollegorna och jag och liten spenderar dagarna så lugnt som man kan med en 4-åring här hemma.

I morgon är det dags för nästa kontroll av det lilla livet som växer inuti mig.  Det är skönt att ”alla” äntligen vet att man är på tjocken, kanske ger det en förklaring till ens beteende och mående den sista tiden. Det har vart en del oro och rädsla för missfall, det är därför jag nu kommer att få gå på extra kontroller. Det känns tryggt att de har koll på mig och kan ta min oro på allvar.

Nu har vi semester och ska njuta av ledigheten liten och jag. Pappan i familjen kommer hem på torsdag, så ska vi ha familjemys i helgen.

Jag ska förska bli bättre på att uppdatera bloggen, men tröttheten lamslår en ibland =).

Godnatt på er, dags att ladda om för morgondagen.

Håll gärna tummarna att allt ser bra ut med bebis i morgon.

Nu kan jag äntligen berätta

Nu kan jag äntligen berätta det som jag velat länge nu.

2016-01-29 20.03.05

Om allt går som det ska så kommer som nu är 3 bli 4 i början av september ?

Äntligen efter allt slit, hormoner och humörsvängningar är vi nu gravida. Dock kan jag inte påstå att hormoner och humörsvängningar minskat påtagligt ?.

Cykeldag 13 och undersökning

wpid-img_20150922_152523.jpgHej!

Idag har jag varit på undersökning och för första gången på länge fått höra lite positiva besked. För er som inte redan vet så har jag PCOS och vi vill nu försöka få barn, men utan ägglossning är det svårt. Vi är just inne i vår första cykel med hormonsprutor då hormontabletter ej fungerat för att kicka igång någon ägglossning.

I alla fall, när jag var där idag så tittade man med vaginalt ultraljud (VUL) och då såg man att livmoderslemhinnan vuxit till sig och att två ägg vaknat till liv. Ena var 9-10 mm stort och det andra 8-9 mm stora. Växer de som de ska så växer de med 2mm per dag och då är vi uppe på som störst 18 mm på fredagen och ett ägg kan inte lossna innan det är ca 17 mm stort. Så nu håller vi tummarna att allt ser bra ut till på fredag. Kanske kan jag få ägglossning fram till helgen, och hur häftig skulle inte det vara?

Känner mig dock fortfarande rätt så nedstämd och sugen på allt som är onyttigt. Jag känner mig svullen och har fått acne i ansiktet. Men får jag ägglossning denna vändan så antar jag att det är värt det, skulle det dessutom sluta i en graviditet är det definitivt värt det ♡

Bloggadventskalender: Dagen då allt förändrades

Det låter säkert klyschigt men den största dagen och den mest efterlängtade dagen i mitt liv är den dagen som jag fick äran att bli din mamma Smilla. Efter en lång och lite besvärlig graviditet och en förlossning som inte riktigt avslutades som vi hoppades, så kom du.

Lite svullen när jag blev inskriven

Lite svullen när jag blev inskriven

Efter många timmar blev det kejsarsnitt

Efter många timmar blev det kejsarsnitt

Stolt pappa klipper navelsträngen

Stolt pappa klipper navelsträngen

Stolt mamma med sin tjej

Stolt mamma med sin tjej

Jag har aldrig kännt så mycket kärlek till en människa och sån stolthet som jag kände då. Du var vår och tillsammans har mamma och pappa skapat denna underbara lilla tjej. Nu har du i dagarna hunnit bli hela 4 år och jag är fortfarande lika stolt över att få vara din mamma och kommer alltid att vara det!

Den dagen du kom in i mitt liv, var den dagen då allt förändrades. För då blev jag inte bara Linda längre utan jag blev din mamma, och det är det bästa jag har gjort ♡

Tack för att jag går vara din mamma ♡

Tack för att jag får vara din mamma ♡

Första Advent – Sprutdag 2 & Pepparkaksbak

Ja som alla redan vet, hoppas jag, så är det första advent idag. Nu får man med all rätt börja julstöket. Jag som älskar att pyssla älskar naturligtvis alla tider på året då det finns anledning att just pyssla.

Vi har dock som policy här hemma att Smilla ska få fylla år innan vi börjar julpynta på riktigt. Nu till helgen ska hon ha sina kalas, ja ni såg rätt. Jag ska skämma bort mitt barn med 3 kalas ☺, mer om det sen. Åter till dagen.

Idag har vi röjt i huset och bakat pepparkakor med kristyr på. Vi har bakat stora och vi har bakat små. Både jag och Smilla gillar att baka och pyssla så det var en perfekt grej att göra tillsammans. Från vad man kan se på sociala medier så är vi inte ensamma om att fira första advent med att baka lite. Vi bakade med en glutenfri deg och pepparkakorna blev supergoda. Har ingen bismak alls så som glutenfria kakor faktiskt kan ha.

Julen är en mysig tid och jag ska inte låta julstressen ta över i år, i år ska jag bara flyta med och må bra!

Idag gick det betydligt mycket bättre att ta sprutan, men visst är det obehagligt. Ont gör det efteråt med det sticker och svider rejält, detta av läkemedlet inte av nålen. Nålen känns knappt alls.

Här kommer lite bildbomb från dagens pepparkaksbak

wpid-img_20151129_100437.jpgwpid-img_20151129_100526.jpg

Dagisnallen Bertil ville också smaka

Dagisnallen Bertil ville också smaka


wpid-img_20151129_100714.jpg
wpid-img_20151129_114952.jpgwpid-img_20151129_115154.jpg

Read more