Att inte kunna sova – sömnproblem

Jag har så svårt att sova sedan jag fick veta att bebis dött i min mage. Jag har väldigt svårt att somna och när jag somnat sover jag bara en kort stund, vaknar för att sedan få kämpa för att kanske kunna somna om igen.

Jag antar att det är hjärnan som processerar allt som hänt. Även om det emellanåt känns som att jag är stark och kommer klara detta, så faller jag även ihop ibland. Det där svarta hålet kan liksom dyka upp utan förvarning och jag faller handlöst. Allt eftersom tiden går blir det lättare att hitta en väg upp ur hålet igen.

Vad gör man medsömnproblemen? Nu har jag haft riktiga problem med att sova i en veckas tid och jag börjar känna mig sliten nu. Så idag har jag pratat på telefon med min Dr på vårdcentralen och vi pratade länge om vad som hänt, hur jag mår och mina sömnproblem. Hon fick mig att förstå att detta som vi går igenom nu är en kris och att jag ska ge mig själv tiden att processera och läka i min takt. Jag har nog lätt att stressa fram att allt ska vara normalt igen så att ingen ska behöva tycka synd om mig och framförallt att jag inte ska tycka synd om mig. Vi pratade även om att jag haft problem att sova och hur det yttrade sig. Hon föreslog att jag skulle pröva sömntabletter ett par dagar, bara för att bryta ett dåligt mönster. Jag är glad att jag har en förstående doktor. Jag är fortsatt sjukskriven 50% till 25/4 pga foglossning (hur surrealistiskt är inte det, är ju inte ens gravid längre) och krishantering. Tabletterna har jag inte hämtat ut än, men kan jag inte sova inatt ska jag hämta dem i morgon prova då mannen är hemma. Inatt jobbar han och jag är ensam hemma med Smilla och då tas inga sömntabletter, jag vill vara säker på att jag vaknar om det skulle vara något.

Jag är trött nästan hela tiden nu och skulle verkligen behöva sova en hel natt nu.

Har du haft sömnproblem någon gång? Hur hanterade du det?

Värsta dagen i mitt liv är idag

Att vara gravid ska vara glädje och lycka. Min graviditet har kantats av blödningar och oro. Varje gång jag varit på kontroll har de försäkrat mig om att allt är som det ska och blödningarna är helt normalt i början av en graviditet. När vi var sist och även fick bild på lilla bebisen sa det att nu var det 98% chans att det går hela vägen.
Jag har i ett par dagar kännt en extrem oro efter att jag kännt några konstiga hugg i livmodern. Efter lite tjat fick jag komma på en ny kontroll och jag befarade det värsta. Mina graviditetssymtom har minskat och jag har kännt att något vart fel.

Tyvärr var min oro befogad och den lilla som växt inne i mig har dött, man tror att hjärtat slutat slå ca 9+4 alltså nästan 1 vecka sedan.

Jag märkte ganska fort på läkaren att något var fel, för han blev tyst och koncentrerad och vände inte upp skärmen mot mig, som de annars gör. Han säger sedan orden som får världen att rasa, hjärtat har slutat att slå.

När jag hämtat mig lite efter undersökningen får jag veta mina alternativ. Jag kan välja att vänta, se om kroppen tar hand om det själv, ta tabletter eller genomgå en skrapning. Jag väljer att genomgå en skrapning.
Förhoppningsvis får jag göra den i morgon, jag ska ringa operationskoordinatorn på morgonen  och kolla tid.

Efter beskedet idag tar jag mig hem själv, då maken är med dottern. Jag hinner bryta ihop ett antal gånger efter vägen och när jag kommer hem ramlar jag bara ihop. Jag ramlar ner i ett djupt hål och gör läten jag inte känner igen.
Jag hinner hämta och samla mig lite innan maken och dottern kommer. När de kommer hem känner jag en enorm tacksamhet att vi faktiskt har ett mirakel och en tung sorg då jag vet vad barnet i magen kunnat resultera i.

Maken har berättat för Smilla på väg hem och hon förstår att vi är ledsna men säger i samma mening. Men mamma det är bara att försöka igen ju…. älskade unge ❤ . Hon är ljuset i mörkret!

Efter detta bryter jag ihop lite då och då,  men har bästa familjen som stöttar och vi hjälps åt här hemma. Jag försöker förbereda mig för vad som komma skall under morgondagen.

Många frågar sig nog varför jag skriver om sådant här. Jo vi är många som går igenom detta och kanske kan det jag skriver hjälpa/stötta någon annan och dessutom är detta som ett sätt att bearbeta det som händer. Jag mår bättre av att få skriva av mig.

Undrar hur många tårar man kan fälla?

Hur framtiden blir? Vet inte, försöker ta en dag i taget nu.

Lilla nyårsafton

Idag har vi firat lilla nyårsafton här hemma med Smillas Farfar Dick och hans tjej Valborg. Tack för en supermysig kväll! Tänkte inspirera lite inför i morgon med bilder på maten från ikväll, men vi missade totalt att ta kort på förrätten, antar att vi var alldeles för hungriga ?

Till förrätt gjorde vi toastskagen med havskräftor på sidan om, supergott.

Till varmrätt blev det en fin oxfilé som helstekts i ugn, till lagom rosa. Till det bearnaisesås, rödvinssås, sallad och potatisgratäng. Fick mycket beröm för god oxe ?. Jag och min man är ett bra team i köket.

 

2015-12-30 23.12.082015-12-30 23.12.562015-12-30 23.11.01

 

Till efterätt blev det en gudomligt god choklad- och vaniljmousse toppad med färska hallon!

2015-12-30 23.10.14

I morgon väntar riktigt nyårsfirande hemma hos bror med alla barnen Leon, William och minstingen Charlie. Mamma, Samuel och lillasyster Marie kommer också. Vilken kväll det kommer att bli!

Nu är jag slut som artist och tänker strax däcka i soffan intill mannen som kikar på serie… Natti Natti.

 

Ensam med mina tankar – cykeldag 30

Jaha nu sitter jag här ensam igen, dottern sover och maken jobbar. Fast det är inte synd om mig för nu kan jag tycka att det är lite skönt. Jag har vart hemma med min dotter i två veckor varav hon har vart sjuk mest hela tiden. Det blir väldigt intensivt och hon som de flesta barn när de är sjuka behöver mer av sin mamma. Nu när hon blivit pigg igen känner jag verkligen att jag måste försöka få till lite tid för mig själv. Under nästa vecka ska jag komma igång med träningen igen, som självklart blivit lidande under denna tid. Märker av att jag blir mer trött och lite sur när jag inte kommer iväg och träna, ja jag kan alltid träna hemma, men just nu känns även det jobbigt.

Dessutom funderar jag mycket, mest hela tiden på om jag kommer lyckas bli gravid denna gången. Vet att chansen inte är så stor, men hoppet finns nu när jag faktiskt vet att jag haft ägglossning. Blir det inget denna gång ska vi köra en omgång till med sprutorna och blir det inget då kommer vi att ta en paus ett par månader. Dels för att jag ska få en paus med alla hormoner och komma i balans, och sen att familjen ska få vila från mina humörsvängningar lite ?. Sen är det inte alltid så skoj och inspirerande att tajma allt, om ni förstår vad jag menar…

Idag cykeldag 30 och jag tog sista sprutan i söndags på cykeldag 25 vilket betyder att om jag skulle ta ett graviditetstest innan cykeldag 35 så kan det visa falskt positiv. Det betyder att jag kan ta ett graviditetstest cykeldag 35 alltså om 5 dagar. Dessa 5 dagar kommer att gå väldigt långsamt…

Snart dags att gå och lägga sig, det är en dag imorgon också ☺

Cykeldag 23 och undersökning igen!

Idag var jag in för kontroll igen. Kontroll för att se om det vuxit till någon äggblåsa som skulle kunna tänkas släppa….
Var lite orolig att jag inte skulle ta mig iväg till kontrollen idag då jag har vart vaken hela natten med en kräksjuk liten tjej här hemma. Dock lyckades vi lösa så jag kunde komma iväg på besöket, och vilken tur att jag tog mig iväg. För vet ni vad??

 

Det hade vuxit ett ägg och det var på hela 17 mm =). Jag hade precis börjat ställa in mig på att ge upp och kanske ta en paus med alla hormoner ett tag så kommer detta. Helt oväntat faktiskt. Till och med läkaren lät positivt överraskad. Så nu kör vi!

Från och med idag ska jag ta ägglossningstest och får jag inget positivt ägglossningstest tills på söndag ska jag ta en spruta för att få ägglossning (Ovitirelle). Så nu är det väl snart dags för dessa vältajmade sexakter att äga rum, haha.

Tänk vilken vändning hörni, från att nästan ge upp till att vi faktiskt har en chans.

Nu ska jag bära min lilla tjej, som precis somnat i pappas knä i soffan, till sängen. Så håller vi tummarna för att det inte kommer några fler kräkor.

Bloggadventskalender: hur planerar vi att fira jul i år?

2015-12-11-20.42.05.jpg.jpegVet inte om vi riktigt vet hur vi ska fira jul i år själva ☺Det vi dock har bestämt i år är att på själva julafton ska vi försöka att vara hemma, vill inte ha samma julhets som det var förra året. Det ska bara vara jag, David, Smilla och Smillas farmor. Vi ska bara äta gott och öppna lite julklappar…. eller Smilla blir det väl som öppnar flest klappar.

Förra året hade vi julen här hemma och alla som ville fick komma, vi blev ganska så många. Stressen var hög och jag slet med mat och julgodis samtidigt som jag jobbade heltid och skulle vara mamma. Det blev mer stress än nöje, då det gör jag inte om!

Mellandagarna ska vi åka någon dag till min mamma och äta god mat, umgås och spela julklappsspelet. Så roligt! Sen börjar David jobba igen, men jag och Smilla är lediga över nyår med. Jag kommer vara ledig i nästan 2 veckor, och det ska bli så skönt ?

Vi har inte planerat mycket mer än detta, så hoppas att julen i år kan få gå i lugnets tecken.

Tjejkväll på Bistrogränden

Ikväll har jag vart med några av mammorna från vår gamla föräldragrupp på restaurang.  Vi har alltså känt varandra sedan vi var gravida med våra nu 4-åring barn. Kan ni förstå det tjejer nu har vi känt varandra i över 4 år, fantastiskt ☺

Ikväll tog vi en paus i vardagen och åt middag ihop och pratade en hel massa om livet. Vi fick reda på att en av oss fått en fasttjänst, så glad för din skull! Jag är glad att jag har er ♡

Här kommer några bilder från kvällen….. blev inte så många då vi var upptagna med att prata ☺

img_20151209_224720.jpg

Vi blev så glada när maten kom in ?

img_20151209_224531.jpg

Min mat, oxfilé mmm

img_20151209_225142.jpgimg_20151209_224629.jpg

Födelsedag på lekland

IMG_6648Idag har vi i föräldragruppen firat att alla våra barn fyllt eller fyller 4 år =). Det är verkligen så roligt att ses, ingen av oss kände varann innan vi skulle få barn. Vi klickade direkt under tiden vi gick i samma föräldragrupp, undrar hur många timmar vi spenderat tillsammans på olika caféer under spädbarnstiden?

Idag hade vi i alla fall kalas på Leos lekland här i Västerås för att fira våra 4-åringar. Tänk att tiden gått så fort!

Grattis till er fina barn Smilla, Ellie, Alvora Olivia och Rasmus!

Här kommer bildbomb från dagen!

IMG_6652

Varmkorv funkar för Olivia och Smilla

På väg in på skattjakt

På väg in på skattjakt

Hittat skatten

Hittat skatten

Skatten

Skatten

Barnen får marängsviss

Barnen får marängsviss

Gott med glass

Gott med glass

Rasmus

Rasmus

Ellie

Ellie

Alvora

Alvora

Smilla cyklar

Smilla cyklar

Hoppelihopp

Hoppelihopp

Glad tjej

Glad tjej

Smilla och Pappa

Smilla och Pappa

Nerbäddad i soffan

Idag är dag 3 på hormonbehandlingen och jag mår som en trasdocka. Trött, ont i huvudet och magen är ur spel. Känner mig även illamående till och från. Hoppas att det ger resultat nu så det blir värt allt!

Efter en lång dag på jobbet har jag nu äntligen bäddat ner mig i soffan. Hade tänkt att umgås med min man som jag inte träffat på flera dagar då vi jobbat om varandra. Men med tjutande öron och krånglig mage är jag rädd att jag inte är det bästa sällskapet.

image

På måndag är första undersökningen som kan förtälja om hormonbehandlingen fungerar…..håll gärna tummarna 😘

Nu väntar film, men risken är stor att jag somnar och maken får väcka mig när filmen är slut….♡