På väg mot Stockholm för lite häng och inspiration

Just nu sitter jag på tåget påvägen mot Stockholm där jag ska gå på event och träffa vänner, alltså lite själavård.

Jag har svårt att bara ligga hemma i soffan och vila, jag föredrar vad man kan kalla aktiv vila. Jag håller ju på att återhämta mig både kroppsligt och själsligt efter en graviditet som slutade i missfall. Alla hanterar sorg olika, jag hanterar det genom att vara öppen och prata om det. Det finns absolut inget att skämmas för. Jag hanterar min vila så som att jag ska göra saker som jag tycker om att göra. Nu kan jag ju inte fysiskt göra vissa saker ännu, som att träna som jag vill eller att lyfta tungt. Jag har också svårt att sitta stilla längre stunder pga kvarvarande foglossning, så jag får helt enkelt anpassa mina ktiviteter efter det så brukar det gå bra. Att skriva på bloggen tex går ju bra, vill jag inte sitta och skriva kan jag ju alltid lägga mig ner en stund och skriva ?

Idag ska jag på Buisness Bloggers Event

Read more

Barnvakter till era små? Hur gör ni?

img_20160307_112145.jpgVi bor ju ändå i närheten av svärmor och svärfar som gärna hjälper till med Smilla när det behövs. Måste ju ändå säga att vi har en helt suverän farmor till Smilla som alltid ställer upp när vi behöver hjälp. Svärisarna bor ju dock i Enköping så det blir ju en liten bit att åka för dem. Sedan har vi min mamma som bor i Bålsta, men hon bor ju dels långt bort sedan har hon fullt upp med min systerson som bor hos henne. Jag har även min bror i närheten som också kan ställa upp när det kniper. Han har 3 pojkar och har också rätt så fullt upp.

Ibland kanske det känns onödigt att be dem åka en bit om vi ändå bara ska ut och äta och sedan gå hem igen. Kanske finns det en bättre lösning?

Vi bor ju på ett område med massa barnfamiljer så det händer ju även att vi passar varandras barn. Det är ju rätt mysigt faktiskt när barnen leker fint tillsammans. Vi ska snart låta Smilla ha sin första övernattning. Hon har tjatat länge efter att få sova över hos några av sina vänner =). Jag tror att det kommer bli mer och mer så att vi i grannskapet, allt eftersom vi lär känna varandra, kommer att kunna hjälpas åt.

Men hur gör ni andra som kanske inte har närheten till familj eller schyssta grannar som kan ställa upp? Kan tänka mig att det ibland kan bli lite knöligt att få vardagen att gå ihop. Kanske får barnen gå långa dagar på dagis och det dåliga samvetet som kommer som ett brev på posten.

Det senaste som verkar vara på ingång nu är att man genom nätet kan hitta barnvakter som passar in i familjen. Istället som förr kanske be grannens äldre barn se efter barnen för att få en slant på fickan kan man nu genom företag som myNanny. Hitta en barnvakt. Det som är bra där är att de är barnvakter som de valt ut genom intervjuer och dessutom har de fått visa upp utdrag ur sitt belastningsregister. myNanny finns i alla Sveriges lite större städer.

 

Detta inlägg är sponsrat av myNanny

 

Smilla och mormor dag

Det passade så sjukt bra att Smillas mormor kom och hade Smilla och mormor dag idag. Smilla har av olika omständigheter inte spenderat så mycket tid ensam med mormor så det här behövde de verkligen.

Hon har tjatat (på ett postitivt sätt) om att på lördag kommer mormor och vi ska fara till stan och gå på bio själva. Hon har berättat på dagis och för de vi träffat på =) som hon sett fram emot idag.

När mormor kom höll hon på att studsa ur skinnet av glädje och det var inga som hellst problem när de skulle fara iväg. Sedan kom de hem och hon var så glad och de hade haft det mysigt. Först ätit hamburgare och sedan gott på bio, verkligen vart en heldag.

Under tiden Smilla var med mormor pratade jag lite med grannen, bästa Carro som ska flytta in i huset intill sen bäddade jag ner mig i soffan och där låg jag tills nästa granne kom förbi för att se hur jag hade det =) gillar verkligen att bo såhär och ha människor runt om mig som bryr sig.

så glad när hon kom hem =)

så glad när hon kom hem =)

20160402_150858.jpg

Nu har vi lagat middag och har soffmys resten av kvällen.

hemlagad fiskgratäng

hemlagad fiskgratäng till middag

Vad gör man när barnet är trött och upprörd?

image

Idag när vi kom hem från dagis var Smilla så trött och tvär. Gråten var ständigt närvarande och en stund kändes det väldigt påfrestande. Sedan kom denna mamma på att man kunde bygga koja på bänken i köket. Bara för att man skulle kunna laga lite mat i alla fall. I kojan hade liten med sig plattan och sin gosehund. Det är bra tur att man har den där plattan ibland 😉

Påskkärringar på godisjakt

img_20160325_200624.jpgIdag var vi och några av grannarna ute och påskade i vårt kvarter ☺ börjar bli så roligt nu när vi blivit några hus. Alla grannar är helt fantastiska och blev så glada när vi kom och plingade på hos just dem.

Jag och Smilla satt igår och ritade lite påskkort jag skrev glad påsk och Smilla ritade. Man behöver väl inte göra det krångligare än man behöver?

Vi mötte upp de andra och gick en runda. Inte riktigt alla var hemma men det var nog lite tur för hade alla vart hemma hade inte påskkorten räckt till ☺

Vi önskar alla en Glad Påsk härifrån med lite fina bilder från idag ❤

20160325_144047.jpg

 

 

Klippa håret i Västerås – hair shop

2016-03-19-23.13.54.jpg.jpeg2016-03-19-23.15.37.jpg.jpeg

Jag och Smilla var och klippte oss i fredags. Dels för att se fina ut inför vårt möte på tisdag och sedan var båda i behov av klippning då topparna var slitna. Smilla var så duktig och lyssnade precis på Evas instruktioner, kanske för att jag lovat henne godis om hon var duktig??

Hur gör ni för att få era barn att sitta stilla hos frisören?

Nu är vi i alla fall fina i håret tack vare fina Eva på hair

Read more

Längtar till på tisdag, då väntar en dag i Stockholm och spännade möten

2016-03-19-23.12.31.jpg.jpegJa på tisdag är det dags för mig och dottern att fara till Stockholm på vårt hemliga möte ☺ Hoppas att jag snart kan få avslöja mer detaljer för er alla ♡.

Vårt möte är dock inte förens kl 14 så är det någon härlig människa där ute som vill träffas hänga lite och kanske inspireras lite? Hojta till här ☺

Ser fram emot att ha en heldag med min lilla tjej. Funderar på om vi ska ta tåget då liten älskar att åka tåg, själv tycker jag att det är så oerhört skönt att inte behöva passa tider. Jag föredrar alltid att ta min bil, just för att det är min och då kan jag själv välja när det är dags att åka.

Ååå det ska bli så spännande, ett minne för livet ?

Många spännande planer och idéer

2016-03-10-08.37.23.jpg.jpeg

Här har tankarna snurrat febrilt ett par dagar. Ska jag våga satsa lite eller ska jag vara lite återhållsam? Brukar man komma någonstans om man inte vågar?

Jag har fått ett spännande erbjudande om att bli säljare för ett klädesmärke som jag personligen gillar väldigt mycket. Jag vill hoppa på tåget och hoppas att alla ni som är runt om mig kanske kan stötta mig lite för att komma igång. Det uppskattas enormt. Vilka tror du att jag pratar om?

Det känns oerhört roligt att ha framtidsplaner igen och att kunna blicka framåt och där faktiskt se något positivt. Sen visst finns risken att jag begraver mina mörka tankar, med att hålla tankarna på annat. Är det alltid dåligt? I mitt fall mår jag väldigt bra av att hålla hjärnan igång och jag mår bra utav att alltid ha projekt igång. Sedan har jag min alldeles egna bromskloss här hemma som får mig att tänka till en extra gång, vilket jag älskar honom för.

Nästa stora fråga jag funderar över är om jag ska komma igång som enskild firma? Skulle det vara något för mig?

Som sagt många funderingar nu! Vad tycker du?

Att inte kunna sova – sömnproblem

Jag har så svårt att sova sedan jag fick veta att bebis dött i min mage. Jag har väldigt svårt att somna och när jag somnat sover jag bara en kort stund, vaknar för att sedan få kämpa för att kanske kunna somna om igen.

Jag antar att det är hjärnan som processerar allt som hänt. Även om det emellanåt känns som att jag är stark och kommer klara detta, så faller jag även ihop ibland. Det där svarta hålet kan liksom dyka upp utan förvarning och jag faller handlöst. Allt eftersom tiden går blir det lättare att hitta en väg upp ur hålet igen.

Vad gör man medsömnproblemen? Nu har jag haft riktiga problem med att sova i en veckas tid och jag börjar känna mig sliten nu. Så idag har jag pratat på telefon med min Dr på vårdcentralen och vi pratade länge om vad som hänt, hur jag mår och mina sömnproblem. Hon fick mig att förstå att detta som vi går igenom nu är en kris och att jag ska ge mig själv tiden att processera och läka i min takt. Jag har nog lätt att stressa fram att allt ska vara normalt igen så att ingen ska behöva tycka synd om mig och framförallt att jag inte ska tycka synd om mig. Vi pratade även om att jag haft problem att sova och hur det yttrade sig. Hon föreslog att jag skulle pröva sömntabletter ett par dagar, bara för att bryta ett dåligt mönster. Jag är glad att jag har en förstående doktor. Jag är fortsatt sjukskriven 50% till 25/4 pga foglossning (hur surrealistiskt är inte det, är ju inte ens gravid längre) och krishantering. Tabletterna har jag inte hämtat ut än, men kan jag inte sova inatt ska jag hämta dem i morgon prova då mannen är hemma. Inatt jobbar han och jag är ensam hemma med Smilla och då tas inga sömntabletter, jag vill vara säker på att jag vaknar om det skulle vara något.

Jag är trött nästan hela tiden nu och skulle verkligen behöva sova en hel natt nu.

Har du haft sömnproblem någon gång? Hur hanterade du det?

Värsta dagen i mitt liv är idag

Att vara gravid ska vara glädje och lycka. Min graviditet har kantats av blödningar och oro. Varje gång jag varit på kontroll har de försäkrat mig om att allt är som det ska och blödningarna är helt normalt i början av en graviditet. När vi var sist och även fick bild på lilla bebisen sa det att nu var det 98% chans att det går hela vägen.
Jag har i ett par dagar kännt en extrem oro efter att jag kännt några konstiga hugg i livmodern. Efter lite tjat fick jag komma på en ny kontroll och jag befarade det värsta. Mina graviditetssymtom har minskat och jag har kännt att något vart fel.

Tyvärr var min oro befogad och den lilla som växt inne i mig har dött, man tror att hjärtat slutat slå ca 9+4 alltså nästan 1 vecka sedan.

Jag märkte ganska fort på läkaren att något var fel, för han blev tyst och koncentrerad och vände inte upp skärmen mot mig, som de annars gör. Han säger sedan orden som får världen att rasa, hjärtat har slutat att slå.

När jag hämtat mig lite efter undersökningen får jag veta mina alternativ. Jag kan välja att vänta, se om kroppen tar hand om det själv, ta tabletter eller genomgå en skrapning. Jag väljer att genomgå en skrapning.
Förhoppningsvis får jag göra den i morgon, jag ska ringa operationskoordinatorn på morgonen  och kolla tid.

Efter beskedet idag tar jag mig hem själv, då maken är med dottern. Jag hinner bryta ihop ett antal gånger efter vägen och när jag kommer hem ramlar jag bara ihop. Jag ramlar ner i ett djupt hål och gör läten jag inte känner igen.
Jag hinner hämta och samla mig lite innan maken och dottern kommer. När de kommer hem känner jag en enorm tacksamhet att vi faktiskt har ett mirakel och en tung sorg då jag vet vad barnet i magen kunnat resultera i.

Maken har berättat för Smilla på väg hem och hon förstår att vi är ledsna men säger i samma mening. Men mamma det är bara att försöka igen ju…. älskade unge ❤ . Hon är ljuset i mörkret!

Efter detta bryter jag ihop lite då och då,  men har bästa familjen som stöttar och vi hjälps åt här hemma. Jag försöker förbereda mig för vad som komma skall under morgondagen.

Många frågar sig nog varför jag skriver om sådant här. Jo vi är många som går igenom detta och kanske kan det jag skriver hjälpa/stötta någon annan och dessutom är detta som ett sätt att bearbeta det som händer. Jag mår bättre av att få skriva av mig.

Undrar hur många tårar man kan fälla?

Hur framtiden blir? Vet inte, försöker ta en dag i taget nu.