barnen sover – stolt mamma

finns det något mysigare än en sovande bebis?

Just i skrivandets stund så sover båda barnen lugnt. Efter en dag med mycket lek och bus, var de nog väldigt trötta. Vi tog med oss granntjejen som är klasskompis med Smilla till badhuset. Vi var där i nästan 4 timmar, tiden gick verkligen fort när vi var där. Smilla och Leah lekte så fint med varandra medan jag och David fick möjlighet att bada med Heli. Hon är ju så liten så hon fick bada i 20 min sedan var ju hon helt slut.

Jo det jag egentligen vill berätta är att nattningen gick så himla bra ikväll och jag blir så stolt. Framförallt för att min stora tjej skött sig exemplariskt vid nattningen idag. Innan vi la oss så pratade vi igenom vad som skulle ske och vilka steg. Efter pyjamas var på och tänderna var borstade fick Smilla ta med sig plattan upp till sängen, det är ju ändå fredag ;). hon fick titta på tre korta avsnitt sedan skulle hon sova. Medan jag gick ner till soffan för att liggamma Heli till sömns tittade hon på sina avsnitt, sedan kom hon ner och sa godnatt och så fick jag en puss och en kram. Efter det gick hon upp och kröp ner i sängen och somnade. Nu 15 min senare sover även lilla Heli.

Blir så lycklig in till själen när det går så här smidigt, för det är inte alltid det gör det som de flesta småbarnsföräldrar vet.

Kvällsmys med storasyster/lillasyster

båda barnen sover

Vi har precis lyckats lägga båda barnen. Smilla brukar ju sova själv i sitt rum och har gjort så sedan hon var 3. Men lilla Heli ligger just nu och sover ensam i vårt sovrum i sin bedside crib. Vi har andningslarm och babyvakt så vi hör ju om det skulle vara något, men ändå känns det så himla tomt. Känns lite som att jag lämnat ifrån mig henne. I alla fall har jag och mannen en liten stund för egentid innan vi lägger oss,, och vad gör jag? Jag passar på att uppdatera bloggen lite 🙂

Heli verkar gilla att sova i sitt babynest (som jag sytt) i sin säng intill mig och har börjat sova längre och längre tid. Inte ovanligt att hon sover mellan 5-7 timmar i sträck. Känns redan som att min lilla plutta börjar bli alldeles för stor, kan någon frysa tiden?

Lillasyster ska få heta – svårt att bestämma namn

Vi har haft en del svårigheter att komma överens om ett namn för lillasyster. Vi tror dock att vi enats nu.

Hur kom vi fram till detta då? Jo vi hade redan innan hon kom gjort i ordning en lista med namn, då vi kände att vi måste få se henne innan vi bestämmer namn. När hon sedan kom valde vi att lägga till några namn.

Lillasyster ska få heta:

Heli Maja Eleonora!

Smilla har bestämt att hon ska heta Maja och Eleonora kommer från mig. Heli blev nog valt av slumpen eller kanske ödet? Vi hade nämligen med en barnmorska på Smillas förlossning som hette Heli och på skrapningen jag fick göra efter mitt MA (missed abortion) hette en operationssjuksköterska Heli. När lillasyster föddes var de båda med i salen när hon togs ut med kejsarsnitt. Heli passar våran lilla tjej så bra då det är enkelt, lagom ovanligt och passar bra ihop med Smilla. Vi hoppas att ni andra ska tycka om namnet med!

Besök och Cityfestival i Västerås

I helgen var vi ner på stan här i Västerås då det var Cityfestivalen och Smilla ville ta med morfar och oss för att åka karusell. Morfar var nämligen här på besök och träffade lillasyster för första gången.

Jag var lite orolig för att gå på stan en hel dag då lillasyster vart otroligt kinkig dagen innan och bara velat sitta vid tutten, men vad det gick bra. Hon sov nästan hela dagen i vagnen, vaknade naturligtvis och åt ett par gånger men somnade om direkt igen. Så skönt och gav mig nog självförtroende att ge mig ut på fler äventyr!

Smilla och pappa åker Draken, de åkte den ”bara” 5 gånger

Familjefoto medan vi väntar på Pridetåget som vi naturligtvis stöttar till 100%

Dagens lillasyster

Pridetåget under Cityfestivalen i Västerås

Glad unge som hoppar studsmatta

Vilken mysig dag det blev, vi hoppas på många sådana i sommar!

RUL och förlossningsplanering – vaginalt eller kejsarsnitt?

Igår var vi på RUL, rutinultraljudet, här i Västerås. Vi fick se vårt lilla mirakel, för det känns verkligen som ett litet mirakel efter alla dessa försök under alla år! Smilla kommer att få en lillasyster och hon ser helt frisk ut enligt ultraljudet. Vilken lättnad att veta att allt ser bra ut.

Efter var vi inbokade till ett Läkarbesök hon en överläkare på specialistmödrarvården då jag hade en jobbig förlossning med Smilla som slutade i ett akut kejsarsnitt. Igår fick vi svaret till varför det inte fungerade. Smilla var för stor och jag var för liten i mitt bäcken. Hon kunde helt enkelt inte tränga ner. Min livmoder kämpade i många timmar och tillslut orkade den inte längre, för den kämpade med att få ut något som var omöjligt.

Vi pratade länge om olika alternativ, då jag helst undviker snitt. Det är en stor bukoperation och det finns många risker och komplikationer med detta som jag känner till allt för väl. Jag gillar inte att tappa kontrollen, vilket man gör när man lägger sig på operationsbordet och överlämnas i någon annans händer. Tillslut frågar jag vad han tycker. Då säger han att om jag var hans dotter skulle han rekommendera ett snitt då det är det säkraste alternativet för mig och barnet. Vi har inte kommit fram till ett definitivt beslut då det fortfarande finns en möjlighet att jag kan föda vaginalt och den möjligheten har jag svårt att släppa, men vid minsta risk för bebis så blir det snitt.Vi beslutar oss för att planera för ett snitt, men vi stänger inte fönstret till en vaginal förlossning riktigt än. Vi kommer att träffas igen vecka 28 för att prata vidare och kolla hur stor bebisen är.

Jag fick dessutom tid för Klarasamtal med en barnmorska då jag har mycket oro kring graviditet och förlossning.

Jag är rädd att om det blir ett kejsarsnitt kommer jag uppleva det lika jobbigt som  sist? Jag upplevde nog inte själva snittet som så jättejobbigt, jag fattade ju att det var tvunget tillslut. Däremot efteråt var det jobbigt. jag fick inte vara tillsammans med min familj, låg på uppvaket morfinstinn. När jag ska därifrån säger dem att vi ska till 69:an (vilket är neonatalen) jag vet mycket väl vad 69:an och undrar varför vi ska dit. Ingen vet! Den stunden innan jag visste vad som hänt var den värsta i mitt liv. Det blev trauma på trauma. När jag kommer till 69:an får vi veta att vi inte kan stanna där då det är platsbrist och jag och David får gå upp till BB utan bebis för att sova….. Dagen efter var det suck och stön när jag ville till 69:an och jag fick inte korrekt smärtlindring, ja låt säga att mycket strulade. Jag vill inte ha det så igen…..

Någon som vart i samma sits att man får välja själv? Vad valde du? snitt eller försöka med vaginal förlossning?