En riktig *pip*dag – 99 dagar kvar till BF

Då har vi gått över till tvåsiffrigt då det är 99 dagar kvar till BF, känns som ett litet delmål i alla fall.

Denna dagen har vart helt kass en riktig jäkla skitdag. Maken är jätte förkyld och har haft feber och taggtråd i halsen, så han har vart nästan däckad i flera dagar. Jag har min foglossning och alla andra besvärligheter och var inte säker på att jag ens skulle ta mig till dagis för att lämna liten idag. Men med lite envishet tog jag mig till dagis och sedan dess legat i soffan och försökt hitta någorlunda ställningar att sitt/ligga på.

Som tur är orkade maken hämta lilltjejen och sedan hon kom hem har vi myst i soffan framför en barnfilm, vad jag älskar barnfilmer, gör livet mycket lättare emellanåt. Maten är klar i kylen, behöver bara värmas på och just nu kom en kompis över till Smilla så nu leker dem på hennes rum =).

Jag kommer fortsätta att spendera kvällen i samma soffa som jag spenderat hela dagen i….

Lära barn att pengar har värde – spargrisar

Jag har ett mål att lära Smilla värdet i pengar. Man kan inte få allting och det mesta kostar pengar. Att man inte kan spendera mera pengar än vad man har. Jag vill inte att Smilla ska sakna någonting, men vill samtidigt inte att hon inte ska uppskatta de saker som hon får. Ett av de sätten är att hon själv får spara ihop pengar till sådant som hon vill ha.

Hon har flera spargrisar här hemma som vi fyllt på med ”grus” (småpengar) när vi haft lösa mynt. I början förstod hon nog inte att man kunde köpa saker för dessa pengar utan tyckte nog mest det var roligt att stoppa ner mynten i hålen. Vi har sparat under ganska lång tid och nu när mynten snart är ogiltiga så passade vi på att tillsammans räkna ihop vad hon hade sparat och vad hon kanske hade råd att köpa för sina pengar. Ni vet om att mynten ska bytas ut och därför blir mynten obrukbara efter den 30 juni så passa på och tömma era sparbössor!

När vi hade vart hos tandläkaren i fredags så ville Smilla ta med sina mynt till leksaksaffären och köpa ett gosedjur som hon ville ha. En lila nalle som kan stretcha ut sina armar och ben. Den har blivit en stor favorit här hemma då hon kan fästa björnens armar och ben på sina egna, såg för roligt ut när de dansade ihop till melodifestivalen i lördags.

Ni skulle ha sett minen när vi betalade på leksaksaffären med bara mynt! De var fortfarande glada och trevliga och tyckte att Smilla vart duktig på att spara, men förstår att det blev lite extra jobb. Några suck och stön blev det ju naturligtvis från dem som stod efter oss i kön, men det brydde vi oss inte om.

Vi fortsätter att prata pengar här hemma och vad olika saker kostar, allt för att skapa en medvetenhet om värdet i pengar. Utan att för den delen prata om pengar hela tiden. Jag vill bara ge henne verktyg inför framtiden.

Dyraste inköpet till bebis – Barnvagnen

Japp i lördags på väg hem från underbara baby mässan stannade vi till i Barkarby på Babyproffsen. Vagnen vi var ute efter  fanns inte med på mässan.

In kommer vi i alla fall och där står den vagnen som vi suktar efter, dock var jag lite osäker på storleken på vagnen. Den vagnen vi tittat på fanns liksom i en lillebror och en storebror kan man säga. Men efter att vi fått en underbar hjälp av säljaren Hanna som visade olika barnvagnsmodeller, jämförde, tog isär, satte ihop och mätte. Hade vi bestämt oss.

Så eftersom de lyckligtvis hade vagnen på lager blev vi igår med barnvagn =) och det blev………

en Emmaljunga Viking Outdoor med liggdel i färgen Olive och sittdel i färgen Timber.

Härliga Hannah som också är gravid i vecka 15, hjälpte oss att komma fram till vilken vagn det var vi ville ha

 

Pratade en hel del med säljaren Hannah och ägaren av butiken Anna som var supertrevliga och duktiga. Vi hoppas på en fortsatt vänskap och många roliga samarbeten i framtiden =)

Förvänta er kommande bildbomb på den nya vagnen 😉

BVC, vaccination och mysdag med bästa ungen

Igår hade vi mysdag, Smilla och jag. Vi var på stan och åt lunch innan vi skulle till BVC för 5-års kontrol och vaccination. Kände av innan att Smilla var lite nervös så gjorde mitt bästa för att hon skulle komma ihåg denna dag som något positivt.

Hos BVC såg allt bra ut och Smilla följer sin egna kurva bra. Jag har en bestämd liten dam för en av de första sakerna hon sa när vi kom inte till BVC var att hon minsann ville avsluta med sprutan och göra allt annat först! BVC sköterskan skrattade lite och insåg att det inte var värt att disskutera utan sa att vi gör som du vill. Denna gången var det en vikarie för vår ordinarie, men hon var hur bra som helst och hon och Smilla klickade. Lyckligtvis tittade ”vår” BVC-sköterska in ändå, trots ledig dag så Smilla fick chansen att säga hejdå, detta var hennes sista besök på BVC nu ska det vara skolsköterskan som ska ta över. Men ”vår” BVC-sköterska berättade att hon kommer fortsätta träffa Smilla om hon följer med lillasyster till BVC. Dessutom erbjöd hon sig att komma på hembesök när lillasyster hade kommit, det e klart att vi vill ha det. Tänk så skönt att slippa åka någonstans när man är alldeles nyförlöst. Det är ju helt underbart att de gör det, dels för att jag slipper åka och att de får en inblick i hur barnen har det hemma och vilken hemmiljö de har. Så bra, då har man möjlighet att fånga in de föräldrar som kanske behöver lite stöttning och hjälp. Även upptäcka rent olämpliga föräldrar. Helt kanon kan jag tycka, barnen är det viktigaste vi har!

Efter BVC gick vi iväg (läs vankade mycket sakta) till leksaksaffären och så fick Smilla välja leksak, för att hon vart så duktig på BVC. Det tog bara 45 minuter för henne att välja, haha. De i leksaksbutiken erbjöd mig en stol att sitta på medan jag väntade ut henne ;). Hon valde bland annat ballonger som man kan göra figurer av, det kommer ett separat inlägg om detta fenomen.

Vi åkte hem och vilade en stund innan vi skulle på restaurang för andra gången denna dag. Vi gick ut och åt med Smillas farmor då hon fyllt år i dagarna. Vi åt gott och drack gott. Smilla var helnöjd och supersocial med servitrisen. Det var så roligt att se, älskade fina unge, vad glad jag är att jag har henne!

När vi kom hem hade vi tänkt att titta på någon härlig serie och äta lite mer gott, men medan David nattade Smilla så somnade jag på soffan. Jag snarkade sött när han kom ner från övervåningen ;).

Här kommer lite bilder från dagen:

Restaurangbesök 1, så mysigt att äta lunch tillsammans och lyssna på alla hennes funderingar.

 

Restaurangbesök 2, nöd tjej äter friterade bläckfiskringar

 

Mina två absoluta favoriter!

 

Dagens outfit, bilden är tagen av min egna minifotograf Smilla =)

Så glad men samtidigt så livrädd: Gravid igen

Hej på er!

Jag har något spännande att berätta för er! Jag är gravid igen efter missfallet i februari har vi haft det kämpigt, men nu har det alltså hänt igen. Många av dessa tidiga inläggen kommer inte publiceras än då vi inte riktigt är redo för att gå ut med detta ännu, men våra närmsta vet redan. Några på Jobbet vet också, de har ju liksom många av mina läsare haft koll på min cykel 😉 så många av er har säkert redan anat att bullen är i ugnen så att säga.

Jag tog ett test ganska snart efter ovitrellen (som gör att ägget lossnar) för att se när det falska positiva testet försvann. Ovitrell innehåller ju hormonet HCG och kan visa falskt positivt i upp till 10 dagar efter injektion. Injektionen tog jag den 1/10 och första graviditetstestet tog jag den 9/10 och då kan man ana ett sträck och detta antog jag vara negativt. Nästa tog jag den 10/10 och då var det negativt, den 11/10 kunde man ana ett streck till igen. Den 12:e blev skuggan till det andra sträcket lite tydligare och lika så den 13:e och den 14 var det ännu lite tydligare. Nu köpte jag ett digitalt test som jag tog på morgonen och det visar positivt =)

här är alla testerna ;)

här är alla testerna 😉

 

Här kommer bilden som jag skickade till maken på morgonen, med texten. Nu kan vi inte tvivla längre <3

gravidplutten1

 

Nu är jag bara nojjig att detta inte ska gå vägen, men jag ska verkligen försöka att njuta med.

 

Kram på er!

 

(detta inlägget är publicerat i efterhand)

Hur vågar jag berätta?

20161023_194558.jpgVill börja med att tacka för den enorma respons jag fått på mitt förra inlägg! Ni gör min dag, håll tummarna allt vad ni kan för oss.

Jag har valt att dela med mig om våra hormonbehandlingar och graviditet för att jag vill det. Jag hoppas att det jag skriver kan hjälpa någon eller att någon känner igen sig. Utgången kommer inte att förändras om jag berättar eller inte berättar. Det är inte jag att vara tyst, det är inte jag att inte våga berätta. Någon måste våga prata, prata om glädje, om rädsla, om livet. Det som händer oss nu är underbart, men skört. Vi har fått kämpa för att komma hit och det finns många andra som kämpar där ute.

Jag ställer snarare frågan, varför ska vi inte berätta? För att du inte vill veta?

Är det fortfarande tabu att prata om graviditet, missfall osv? Vad händer om det inte lyckas denna gången heller och jag bryter ihop och ingen fattar varför?

För mig känns det bra att dela med mig av det goda och det dåliga, det är lite det man får när man läser min blogg. Blir ju lite konstigt om jag väljer att berätta om hormonbehandlingarna utan att berätta om vad som händer sedan? Det skulle bli väldigt konstlat och tyst här på bloggen då.

Allt är inte rosa fluffiga moln, utan livet är en berg och dalbana och ni är välkomna att följa med på min!

Träna hemma: Yoga med barn

Idag är första dagen som jag mår skapligt igen efter en släng av någon slags magsjuka…. imorn väntar jobb igen, men idag har jag bara myst med familjen.

Medan pappan i huset körde ett hårt morgonpass med vikter och flås så tog jag och Smilla och körde lite yoga, hon tyckte att det var riktigt skoj och höll jämt tempo nästan hela tiden =) Hon var så fokuserad på att göra rätt rörelser, min söta lilla tjej.

Tänkte lägga upp några bilder på oss när vi yogar, men fick fundera en stund då de inte direkt är smickrande. Vi bjuder på det idag!

Vi börjar med att sitta i skräddaren =)

yoga2

påväg ner för att göra kobran

yoga3

Vet inte riktigt vad vi göra här, men man ser ju att Smilla är grymt mycket bättre på det här 😉

 

Hur gör ni? Tränar ni tillsammans med era barn?

Cykeldag 19: 24 timmar + sedan ovitrelle sprutan

Efter en lång dag på jobbet är jag nu hemma och ligger ihopkrupen i soffan med min dator i knät. Jag försöker njuta av att ha en liten stund ensam i lugnet, men mest sitter jag bara och tycker synd om mig själv.

Jag känner mig verkligen påverkad av ovitrelle sprutan denna gången. Det är denna sprutan som gör att ägget släpper och vi har en chans. Idag har jag vart uppblåst, hård i magen, mått illa och känt mig sjukt trött. Detta i kombination med att jobba 10-21 har inte vart bra alls! Tur att man har förstående kollegor. Måste bara säga att det är med tajmade sexakter när man år dåligt inte alltid heller är så klockrent, det är verkligen tur att vi fortfarande har vår humor trots allt. Vi kan prata om det och skratta åt att det känns lite bisarrt, men vi försöker ju såklart göra det bästa av hela situationen.

Ibland blir jag liksom överröst av mina egna tankar och får svårt att sortera upp dem, det blir helt enkelt för mycket och då är gråten nära.  Just nu är en sådan stund. Jag borde egentligen gå och lägga mig men kan inte riktigt ännu, trots att resten av familjen sover sitter jag ensam kavar i ett nedsläckt vardagsrum. Det är tur att jag har min dator och tangenterna som håller mig sysselsatt. På något vis känns allt lite lättare när jag fått skriva lite, även om ni  tycker att det mesta är dravel 😉

nu gör jag snart ett försök att lägga mig, imorgon är det hemmadag tillsammans med min älskade unge =)

Cykeldag 16 sprutdag 15 ny VUL visade

Dagen börjar i alla fall med en skön morgon, då vi hela familjen var lediga idag. Vi har liksom lite helg före helgen, eftersom att vi jobbar hela helgen. Vi har i alla fall ordnat med farfar att han ska hämta Smilla tidigare på helgdagis så hon får gå på kalas på lördagen. Hon är bjuden på ett kalas på Kungsbyn, hur fantastiskt verkar inte det? önskar bara att jag var den som kunde följa med henne.

Jag tror många med mig är nyfikna på vad dagens undersökning visade…… så ska inte dra ut på det längre. Jag har egentligen inte haft så höga förhoppningar denna gång utan trodde faktiskt inte att det skulle vuxit något alls denna gången. men vad fel jag hade, där var en äggblåsa på hela 18 mm, redo att lossna vilken dag som hellst. På lördag ska jag ta en ägglossningsspruta för att få ägget att lossna, om det nu inte redan gjort det.

Detta gör mig såå glad att vi faktiskt har en chans, men samtidigt så livrädd för att något ska gå fel igen. Det är många och ganska omvälvande känslor på gång. Samtidigt som man ska klara av att sköta allt annat med, men allt löser sig. Motgångar gör en bara starkare, måste tänka så.

Hoppas så innerligt att det kan få vara våran tur snart, vet att vi i hela familjen längtar efter ett syskon. Det går inte en dag utan att Smilla pratar om det. Kan till och med märka att hon blir avundsjuk på andra som berättar att de ska få syskon. Smilla förstår och tänker nog kanske mer på det här med syskon än vad vi trott.

Nu väntar sängen och förberedelse för jobbhelg på Sjukvårdens larmcentral.

Godnatt på er

(fortsätt gärna hålla tummarna för oss <3 )

Testar ny nattningsrutin

20160829_214111.jpgI kväll har våran lilla tjej somnat på egen hand, vilket inte har hänt på flera år. Vi ledsnade på att nattningen på senaste tiden bara dragit ut på tiden, då det tagit upp mot en timme, ibland mer.  Istället för att vi ska bygga upp en massa frustration och irritation runt nattningen kom jag och David överens om att göra en förändring.

Vi pratade igenom om hur vi skulle vilja att nattningen går till och hur vi ska genomföra den. Vid en ändring upplever vi att vi verkligen måste stå enade, annars kan det bli väldigt jobbigt med mixade budskap för Smilla. När vi hade bestämt oss för hur vi skulle göra så pratade vi med Smilla och kom överens om när vi skulle börja med den nya rutinen. Vi bestämde att detta skulle ske idag.

Ikväll har hon nu imponerat något enormt på sin mamma, trodde definitivt inte att det skulle vara så här lätt att bryta ett mönster som vart i flera år. Kanske tyder det på att hon faktiskt var redo för detta nu? Vi gjorde våran nattningsrutin med tandborstning, nattsaga och lite kill. Sedan sa jag godnatt pussade på henne och gick ut. Hon började genast snyfta, samtidigt som vi kom överens om hur mycket öppen hennes dörr skulle vara och jag fick lova att inte lämna övervåningen innan hon somnat.

Jag satte mig som vi kommit överens om i soffan i allrummet utanför hennes rum, och väntade. Jag var helt övertygad om att hon skulle springa upp åtminstone en gång, men snyftningarna avtog. Efter 20 min vågade jag mig in för att se om hon sov, och visst gjorde hon det.

1-0 till mamma 😉