Gott Nytt År och God Fortsättning 

Gott nytt år alla härliga människor där ute. Hoppas att ni haft en fin nyårsafton 💕 här hemma firade vi ensamma med god mat och massa mys. Vi somnade en stund innan 00 men alla var vakna på tolvslaget och tittade på fyrverkerier genom våra stora fönster. Det var bara pappan i familjen som gav sig ut för att tända på våran lilla fyrverkeritårta 🎉

bästa sällskapet!

godaste efterrätten


 

 

 

När jag tänker tillbaka på det gångna året ser jag mycket glädje och lycka och det är det som tar överhand. Detta trots att året vart ett av de tuffaste året i mitt liv, med en graviditet som orsakade illamående, diabetes och smärta. Jag har aldrig känt mig så begränsad och innesluten i mig själv men ändå så lycklig. Lyckan blev total när lillasystern kom och vi fick komma hem som en hel familj. Vi är nu kompletta och allt vårt slit med hormoner och sprutor är över 💕. Resterande del av året har vart som ett stort rosa fluffmoln av kärlek tillsammans med familjen. Visst har vi drabbats av jobbiga saker och händelser med men det överspeglas av det rosa fluffmolnet av kärlek 🙈
Jag är så otroligt tacksam för vad 2017 har givit mig och jag ser så fram emot vad som skall komma under 2018. Vi börjar på bästa sätt, med att åka tillsammans på en skön semester ☀️

Inte skrämmas så! – kontroll på förlossningen

Varning för er som tycker att flytningar och fostervatten är äckligt, fortsätt inte att läsa 😉

 

 

 

 

Igår blev jag lite rädd och orolig, fick plötsligt väldigt vattniga flytningar, vilket inte alls behöver vara något att oroa sig för. När det kom så här plötsligt blev jag dock orolig, dessutom fortsatt det hela tiden. Efter jag har bytt det andra paret trosor och det gått igenom till byxorna så ringde jag förlossningen och de sa att jag skulle avvakta några timmar och sedan höra av mig igen. Gjorde som det sa och eftersom det inte hade slutat skulle jag komma in och kolla att allt är bra med bebis och att flytningarna inte är fostervattensläckage.

Jaha åka in, är ensam hemma med dottern då maken jobbar. Då ska man plötsligt rådda i att skaffa barnvakt då man inte får ha med sig barn under 15 år till förlossningen.  det löste sig på bästa sätt och Smilla gick över till grannen en stund innan farfar kom och hämtade henne där.

Jag åkte i alla fall in till förlossningen själv och staplade in där på mina kryckor för till råga på allt har foglossningen verkligen nått sin topp just denna kväll. Fick snabbt komma in på en sal där de vägde, tempade, kollade blodtryck och ctg-kurva på bebisen. Allt såg bra ut. Nästa stopp ultraljud hos läkaren som kollade att det fanns gott om vatten kvar i fostersäcken och att lillan mådde bra. Hon kunde inte se att det droppade något fostervatten, men förstod att jag blivit orolig då flytningarna verkligen va vattniga. Mätte livmodertappen gjorde hon med, och nu var den 4 cm vilket är helt normalt, dock var den 6 cm för några veckor sedan. Frågade om detta, men det viftades bort som att den tidigare mätningen var en felmätning.

Så kontentan av det hela blev att det nog var vattniga flytningar, men skulle det fortsätta eller komma igen så ska vi göra en ny kontroll.

Första bilden på Plutten

20161114_175045.jpgIdag var den dagen vi fick se vår Plutten för första gången. Jag har vart väldigt nervös kan jag säga, men allt såg bra ut och det lilla hjärtat pickade på. Såå glad att allt såg bra ut! Nästa ultraljud är om 2 veckor så ska försöka hålla känslorna i styr fram till dess.

Dock har jag som ni säkert vet inte mått så bra på senaste, besvärats av min IBS som blivit 10 resor värre under graviditeten. Eftersom jag är gravid kan jag inte ta de mediciner som jag brukar kunna ta. Förutom magsmärtor och frekventa toabesök varvat med förstoppning har också mått väldigt illa. Idag var jag och fick läkemedel utskrivet för detta då jag provat postafen med liten effekt, fick lergigan comp utskrivet. Jag är sjukskriven i 2 veckor och därefter sjukskriven 50% efter det hoppas jag att jag kan jobba 100% igen.

Jag hoppas att medicinen kan hjälpa mig att få lite återhämtning i alla fall.

Fortsätt att hålla tummarna för oss, kommer nog inte att kunna hoppas ordentligt förens vi passerat vecka 12 denna gången tror jag. Vårt förra missfall fick vi ju i vecka 11.

Nu ska jag bara ligga i soffa, nåja så gott det går med en snart 5-åring hemma 😉

Kram

Hur vågar jag berätta?

20161023_194558.jpgVill börja med att tacka för den enorma respons jag fått på mitt förra inlägg! Ni gör min dag, håll tummarna allt vad ni kan för oss.

Jag har valt att dela med mig om våra hormonbehandlingar och graviditet för att jag vill det. Jag hoppas att det jag skriver kan hjälpa någon eller att någon känner igen sig. Utgången kommer inte att förändras om jag berättar eller inte berättar. Det är inte jag att vara tyst, det är inte jag att inte våga berätta. Någon måste våga prata, prata om glädje, om rädsla, om livet. Det som händer oss nu är underbart, men skört. Vi har fått kämpa för att komma hit och det finns många andra som kämpar där ute.

Jag ställer snarare frågan, varför ska vi inte berätta? För att du inte vill veta?

Är det fortfarande tabu att prata om graviditet, missfall osv? Vad händer om det inte lyckas denna gången heller och jag bryter ihop och ingen fattar varför?

För mig känns det bra att dela med mig av det goda och det dåliga, det är lite det man får när man läser min blogg. Blir ju lite konstigt om jag väljer att berätta om hormonbehandlingarna utan att berätta om vad som händer sedan? Det skulle bli väldigt konstlat och tyst här på bloggen då.

Allt är inte rosa fluffiga moln, utan livet är en berg och dalbana och ni är välkomna att följa med på min!

Cykeldag 19: 24 timmar + sedan ovitrelle sprutan

Efter en lång dag på jobbet är jag nu hemma och ligger ihopkrupen i soffan med min dator i knät. Jag försöker njuta av att ha en liten stund ensam i lugnet, men mest sitter jag bara och tycker synd om mig själv.

Jag känner mig verkligen påverkad av ovitrelle sprutan denna gången. Det är denna sprutan som gör att ägget släpper och vi har en chans. Idag har jag vart uppblåst, hård i magen, mått illa och känt mig sjukt trött. Detta i kombination med att jobba 10-21 har inte vart bra alls! Tur att man har förstående kollegor. Måste bara säga att det är med tajmade sexakter när man år dåligt inte alltid heller är så klockrent, det är verkligen tur att vi fortfarande har vår humor trots allt. Vi kan prata om det och skratta åt att det känns lite bisarrt, men vi försöker ju såklart göra det bästa av hela situationen.

Ibland blir jag liksom överröst av mina egna tankar och får svårt att sortera upp dem, det blir helt enkelt för mycket och då är gråten nära.  Just nu är en sådan stund. Jag borde egentligen gå och lägga mig men kan inte riktigt ännu, trots att resten av familjen sover sitter jag ensam kavar i ett nedsläckt vardagsrum. Det är tur att jag har min dator och tangenterna som håller mig sysselsatt. På något vis känns allt lite lättare när jag fått skriva lite, även om ni  tycker att det mesta är dravel 😉

nu gör jag snart ett försök att lägga mig, imorgon är det hemmadag tillsammans med min älskade unge =)

Cykeldag 16 sprutdag 15 ny VUL visade

Dagen börjar i alla fall med en skön morgon, då vi hela familjen var lediga idag. Vi har liksom lite helg före helgen, eftersom att vi jobbar hela helgen. Vi har i alla fall ordnat med farfar att han ska hämta Smilla tidigare på helgdagis så hon får gå på kalas på lördagen. Hon är bjuden på ett kalas på Kungsbyn, hur fantastiskt verkar inte det? önskar bara att jag var den som kunde följa med henne.

Jag tror många med mig är nyfikna på vad dagens undersökning visade…… så ska inte dra ut på det längre. Jag har egentligen inte haft så höga förhoppningar denna gång utan trodde faktiskt inte att det skulle vuxit något alls denna gången. men vad fel jag hade, där var en äggblåsa på hela 18 mm, redo att lossna vilken dag som hellst. På lördag ska jag ta en ägglossningsspruta för att få ägget att lossna, om det nu inte redan gjort det.

Detta gör mig såå glad att vi faktiskt har en chans, men samtidigt så livrädd för att något ska gå fel igen. Det är många och ganska omvälvande känslor på gång. Samtidigt som man ska klara av att sköta allt annat med, men allt löser sig. Motgångar gör en bara starkare, måste tänka så.

Hoppas så innerligt att det kan få vara våran tur snart, vet att vi i hela familjen längtar efter ett syskon. Det går inte en dag utan att Smilla pratar om det. Kan till och med märka att hon blir avundsjuk på andra som berättar att de ska få syskon. Smilla förstår och tänker nog kanske mer på det här med syskon än vad vi trott.

Nu väntar sängen och förberedelse för jobbhelg på Sjukvårdens larmcentral.

Godnatt på er

(fortsätt gärna hålla tummarna för oss <3 )

VUL idag, dagens undersökning visade

Hej!

Ikväll är jag helt slut efter en måndag i högt tempo. Tänk att man kan ha så mycket att göra när man är ledig. Denna lediga helgen har gått i 110, men vi har fått mycket gjort. Vi har rensat garaget, målat golvet, satt lister, köpt in köksstomme och umgåtts.

Idag var vi på IKEA och köpte köksstommar till våran bänk som vi ska ha i garaget. Priset är ju oslagbart och även det att man kan hämta ut det mesta på en gång, utan en massa leveranstider.

Men nu till det viktigaste, jag var på fertilitetsmottagningen idag och kollade om det hade vuxit något ägg. Hade fortfarande många äggblåsor på ca 9 mm, men på höger sida fanns där en som stack ut lite på hela 12mm. Fortsätter på samma dos och ny kontroll på torsdag. Det finns alltså hopp!

Nu väntar sängen på mig, imorgon utbildning med jobbet. Hör och häpna, imorgon ska jag cykla till dagis och lämna Smilla för att sedan cykla vidare till jobbet ?

Godnatt på er

Cykeldag 12 och sprutdag 11 Glädje och avundsjuka

20160925_221104.jpgJaha då var man fullproppad med hormoner igen. Känner mig uppblåst och lite lynnig emellanåt, det är nog de enda biverkningarna jag har. Förutom att jag fortfarande tycker att det gör ont att ta sprutorna, inte sticket utan läkemedlet i sig. Det svider och bränner till rätt rejält ibland.

Hur går det då för mig? Jag var på läkarbesök i torsdags och då var det inga äggblåsorna som var över 9 mm, men väldigt många var 9 mm. Man ville inte öka dosen då livmoderslemhinnan ökat i storlek. Så i morgon är det dags för en ny kontroll och jag tycker att jag känner av lite på höger sida så hoppas att något ägg vuxit till sig. Om inte så höjs dosen till 66 E.

Sedan måste jag bara säga en sak. Har läst och pratat med en del som nu är gravida att de förstår hur jag känner för att de själva fått försöka sååå länge. Sedan när jag frågar hur länge de försökt så kommer det ….. jo vi fick ju försöka ett helt halvår. Försöker här att inte tappa hakan och tänka att personen vill väl. Men inuti mig växer en avundsjuka och jag vill så gärna säga att 6 månader är ingenting, det vanliga är att det tar upp mot ett år. De kan inte förstå hur det är att försöka och försöka år efter år. Sedan att veta att problemet faktiskt ligger hos dig och ta en massa mediciner som påverkar dig och därmed dem runt omkring dig.

Känner att jag blev lite bitter där, men även solen har sina fläckar.

Jag missunnar ingen som är gravid och jag är så glad för er skull. Däremot kan ni inte förstå vad jag går igenom om ni inte vart där själva, ni kan säkert tänka er, men inte förstå.

Vill också tillägga att jag är oerhört tacksam och glad att vi faktiskt har ett barn och hon är helt fantastisk. Många får inte chansen att uppleva detta mirakel som det innebär att få barn.

Nu ska denna solstråle lägga sig och ladda upp för en ny dag ?

 

Cykeldag 17 med letrozole behandling

20160515_220116.jpgSom ni kanske minns skulle jag på kontroll cykeldag 12 som skulle visa om det vuxit till sig något ägg som skulle kunna släppa. Jag kan meddela att det hade växt till sig ett ägg som var större än de andra och jag fick tillsägelse att ta ägglossningstester närmsta dagarna 1 vecka för att se om jag år någon äggwp-1463342524203.jpglossning och kan ni förstå vad jag fick se idag när jag doppat min sticka? JO

Nu betyder ju inte det att vi kommer bli gravida, men vi har åtminstone en chans!

 

Cykeldag 11 med letrozole behandling

IMG_7100

Jaha nu var man igång igen då med en massa hormoner. Jag som kan vara rätt så svajig i mitt humör utan en massa hormoner har känt av denna kur mer än innan. Jag ger tabletter ännu ett försök då jag inte känner mig riktigt redo att börja med sprutorna igen. Dessutom kan jag gå privat när jag tar tabletter, vilket gör att jag slipper gå och träffa Dr. Hemlin som ger mig ångest varje gång. Jag går och mår dåligt bara för att träffa honom, han är säkert en jätteduktig läkare men saknar empati och förståelse. Upplever honom som kall och brysk tyvärr. Nu har jag tagit 3 tabletter Letrozole i 5 dagar och ska på kontroll i morgon för att se om något vuxit till sig.

Jag hoppas att det givit resultat denna gången, skulle va skönt om kroppen svarade på behandlingen. Känslorna och tankarna är just nu väldigt spretiga, vet inte riktigt om vi är redo för att bli gravida igen, men samtidigt kan jag inte bara vänta heller.

Uppdatering om hur läget ser ut kommer imorn.

För övrigt så väntar en Kickoff med jobbet imorn, med spännande föreläsningar och lite festligheter på kvällen.