Vecka 27 – Magbild

Vi är nu inne i vecka 27. Känns så skönt för varje vecka som går har lilla pluttan större chans att överleva och så är vi en vecka närmare att äntligen få träffa henne.

Visst skulle tiden kunna få gå lite fortare, men samtidigt uppskattar jag den tiden som är nu och försöker njuta utav att känna det lilla livet växa inuti mig. För visst är det fantastiskt vad vi kvinnor kan skapa med våra kroppar? ett helt nytt liv? Jag mår lite bättre nu när jag är sjukskriven och tar det lugnt, men märker direkt de dagar som jag gjort för mycket att jag får riktiga bakslag, det är en svår balansgång. För de dagar som jag mår skapligt på vill jag ändå försöka hitta på något på, jag måste försöka att fördriva tiden lite.

Jag håller just nu på med lite småprojekt här hemma som får tiden att gå lite och fingrarna lite sysselsatta. Vad det är kommer så småningom. Jag hoppas verkligen att ni hänger kvar här trots att det vart lite glest med inlägg på senaste, men jag känner att lusten att få skriva av mig kommer tillbaka mer och mer. Så ni kan nog se fram emot en mer jämn uppdatering här närmsta tiden.

Nu ska jag krypa ner intill min lilla tjej som sover inne i stora sängen för att hålla mamma sällskap medan pappan jobbar natt.

Godnatt på er och hoppa satt ni får sova gott!

Glukosbelastning – Graviditetsdiabetes?

Eftersom jag hade graviditetsdiabetes med Smilla så är det rutin med glukosbelastning när man väntar nästa barn. Jag är i vecka 24 nu och gjorde min belastning igår.

En glukosbelastning går till som så att man får komma till undersökningen fastande, man får dock dricka vatten. Innan man sedan ska dricka glukosvätskan så tar man ett fastevärde på blodsockret. Detta gjordes venöst (genom blodprov) på mig. Efter detta fick jag dricka upp glukosblandningen som denna gången inte var helt hemsk då den mysiga undersköterskan hade blandat i lite citron i. Det gick ganska så bra att dricka trots att det egentligen smakar blää. När du har druckit upp vätskan och väntat i ca 2 timmar tas ett nytt blodsocker både venöst  (i armvecket) och stick i fingret.

Under tiden som jag väntade på att göra blodsockermätningen igen så försökte jag hålla mig sysselsatt och hade med mig datorn som sällskap. Dock orkade jag bara sitta med den i ca 30 minuter för sedan blev jag darrig, trött, yrslig och kände mig allmänt urken. Så då kröp jag upp på britsen och la mig en stund och bara tog det lugnt. Illamåendet kom och gick under den här tiden, men jag lyckades hålla mig från att kräkas i alla fall 😉 . 

De venösa blodsockersvaren får jag tyvärr vänta på ett tag, men det man tog i fingret fick jag veta på en gång och det var på 11.2 och det var för högt. Det bör ligga under 7, så oddsen talar för att jag fått graviditetsdiabetes igen.

Samtidigt som det var lite väntat så känns det jobbigt att få ytterligare en sak att tänka på. ytterligare ett jobbigt inslag i denna graviditet. Men vad gör man?

 

Inte skrämmas så! – kontroll på förlossningen

Varning för er som tycker att flytningar och fostervatten är äckligt, fortsätt inte att läsa 😉

 

 

 

 

Igår blev jag lite rädd och orolig, fick plötsligt väldigt vattniga flytningar, vilket inte alls behöver vara något att oroa sig för. När det kom så här plötsligt blev jag dock orolig, dessutom fortsatt det hela tiden. Efter jag har bytt det andra paret trosor och det gått igenom till byxorna så ringde jag förlossningen och de sa att jag skulle avvakta några timmar och sedan höra av mig igen. Gjorde som det sa och eftersom det inte hade slutat skulle jag komma in och kolla att allt är bra med bebis och att flytningarna inte är fostervattensläckage.

Jaha åka in, är ensam hemma med dottern då maken jobbar. Då ska man plötsligt rådda i att skaffa barnvakt då man inte får ha med sig barn under 15 år till förlossningen.  det löste sig på bästa sätt och Smilla gick över till grannen en stund innan farfar kom och hämtade henne där.

Jag åkte i alla fall in till förlossningen själv och staplade in där på mina kryckor för till råga på allt har foglossningen verkligen nått sin topp just denna kväll. Fick snabbt komma in på en sal där de vägde, tempade, kollade blodtryck och ctg-kurva på bebisen. Allt såg bra ut. Nästa stopp ultraljud hos läkaren som kollade att det fanns gott om vatten kvar i fostersäcken och att lillan mådde bra. Hon kunde inte se att det droppade något fostervatten, men förstod att jag blivit orolig då flytningarna verkligen va vattniga. Mätte livmodertappen gjorde hon med, och nu var den 4 cm vilket är helt normalt, dock var den 6 cm för några veckor sedan. Frågade om detta, men det viftades bort som att den tidigare mätningen var en felmätning.

Så kontentan av det hela blev att det nog var vattniga flytningar, men skulle det fortsätta eller komma igen så ska vi göra en ny kontroll.

Gravid Vecka 17


Idag orkar jag i alla fall stå upp efter 2 dagars migrän. Hoppas att den kan hålla sig undan nu! 
Vi är i vecka 17 nu och snart är det dags för RUL är så nyfiken på plutten där inne. Inte för att det spelar någon roll, men jag vill veta ?. Vad tror du? Jag tror och har trott sedan vecka 9 att det ligger en liten pojke där inne. Jag är alldelesför nyfiken för att inte ta reda på kön, jag vill veta så mycket om plutten som det bara går. Dessutom blir det lite lättare att planera barnrum och kläder ?

På måndag går jag tillbaka och ska jobba 50%. Mitt mål är att jag ska kunna jobba till Maj och sedan ta ut semester fram till förlossningen. Det är så läskigt att våga börja planera lite, men samtidigt väldigt roligt.

I samband med mitt RUL ska jag få träffa en läkare för att gå igenom min förra förlossning och börja planera för nästa. Vi ska även prata om mitt mående just nu med illamående, förhöjt blodtryck, huvudvärk, trötthet och foglossning. Känns läskigt, men damtidigt skönt att de har koll på mig och jag känner att kag kan ppverka.

Har jag sagt att hur jag än mår idag så kommer det att vara värt det i slutändan?

Kram på er!