Min Diastas – Artikel 2014

I en artikel från 2014 berättar Ulf Gunnarsson om diastas och ”hoppas att hans forskning skall leda till att kvinnor med diastas tas på allvar” vad har hänt på 4 år? För oss patienter har inte mycket hänt. Om forskningen redan för 4 år sedan visade att de som har diastas och har ont blir bättre och återfår funktionaliteten efter en operation varför har inte vården snappat upp detta? Beror det på att vi kvinnor inte prioriteras eller är det bara ekonomi det handlar om? Finns inte intresset i läkarkåren idag att läka hela människan, oavsett kön?

Läs artikeln HÄR

 

Min Diastas – Nu finns artikeln på aftonbladet

Som rubriken låter finns nu artikeln på aftonbladet. Sprid den gärna!

Läs den på aftonbladet här

Min Diastas – Diastasupproret

Jag har liksom många av er andra mycket besvär av min diastas och får som det ser ut just nu ingen hjälp av landstinget. Men alla som känner mig vet att jag är rätt envis så jag tänker inte ge upp än. Jag har länge vart frustrerad över att vården inte tar oss på allvar. Jag fick nog och startade diastasupproret på Instagram. Min ambition med @diasupproret är att vi ska få en gemensam plattform där vi kan se till att göra våra röster hörda och kräva rätten till vård. Oavsett om den vården består av att få hjälp med rätt träning eller operation!

Dela gärna bilder och era historier till diastasupproret@mrslinda.se

Tagga era inlägg med #diastasupproret och #mammamageupproret

Min diastas – del 1

Nu kommer flera inlägg som jag länge dragit mig för att skriva, utan att egentligen veta varför det tagit emot. Jag hoppas att du orkar läsa, för detta är nog ett problem som många fler än jag har.

Jag har sedan jag fick Smilla för 7 år sedan besvärats av en bålinstabilitet. Redan då förstod jag att jag hade drabbats av en rektusdiatsas. Alltså att det är ett mellanrum mellan den raka muskulaturen i magen. Detta gjorde att jag redan då började få problem med ryggen, magsmärtor och putande mage.

Jag undrar hur många gånger man fått frågan om man är gravid, och för mig har det alltid vart lite extra smärtsamt du vi under lång tid försökte att få barn igen. Varje gång jag fick frågan slängdes det faktum att jag inte kunde bli gravid liksom i ansiktet på mig igen.

Jag undersöktes på sjukhuset för min diastas redan då och man tyckte inte att detta var något som behövdes åtgärdas.