Snart tvåbarnsmamma – Dags för Pluttan att komma ut.

Ja då sitter man här och knåpar ihop det sista inlägget som enbarnsmamma för i morgon är det dags för Pluttan att komma ut. Som jag sett fram emot den dagen, samtidigt som jag bävar. Kommer ju ihåg hur jag mådde efter kejsarsnittet med Smilla. Det är ju lite annorlunda denna gången dock då det är planerat, jag behöver inte gå igenom en nästan en hel förlossning innan. Hoppas därför att kroppen ska ha lite bättre möjligheter att återhämta sig.

Dagen har gått åt till förberedelser, tvätt och städ. BB väskan, vagn och vagn är packat och förberett inför i morgon. Nu ska vi strax ha lite tacomys och invänta Smillas mormor som ska komma och sova hos oss inatt då vi ska vara på förlossningen redan kl 7 i morgon. Antagligen, om inget oförutsett händer kommer vi att se vår Pluttan runt 9-10 tiden. Det är många tankar som rör sig i huvudet och både oron och förväntningarna är stora. Oron att det ska hända något med bebis eller med mig, det är ju inte bara jag och David längre utan Smilla med. Jag kommer att längta så oerhört mycket efter att få komma hem till henne. Jag är orolig att bebis ska må dåligt, eller att något ska vara fel. I och med att jag har graviditetsdiabetes är risken överhängande att bebis blodsocker kommer vara lågt, frågan är bara hur lågt. Räcker det med lite tillmatning på BB eller kommer liten hamna på neonatalen precis som Smilla? Kommer min amning att komma igång? Kommer jag ha lika ont som sist? Ja som sagt många frågor och funderingar som ingen faktiskt kan svara på, det är bara att vänta och se vad som händer i morgon.

Tur att man har fått en sovdos så man kanske kan få några timmars sömn i natt. Natten som var blev det ca 3 timmars sömn och det är inte mycket att hurra för.

Får se när man har orken att uppdatera igen, följ mig gärna på instagram för där ska jag försöka uppdatera lite oftare.

Kram på er!

Läkarsamtal på Specialistmödrarvården i Västerås

nu är det trångt där inne

Igår var jag på vad jag trodde var det sista avgörande samtalet på specialistmödravården här i Västerås. Nu var det dags att bestämma hur och när bebis ska komma ut.

Vi mätte bebis, som är stor för tiden. Hela 24% för stor och väger redan runt 3500 gram , så om jag med mitt trånga bäcken ska kunna födda vaginalt så måste det ske snart. Vi gjorde en vaginal undersökning och ultraljud och det var oförändrat sedan sist öppet för ett finger mjuk men lång tapp på 4 cm.

Vi satte oss och pratade igenom mätningarna och vilka alternativ vi har och kom fram till följande. På fredag (alltså imorn) ska jag in till förlossningen och göra en bedömning om man kan starta igång en förlossning. Man vill dock att jag ska ha öppnat mig lite till för man vill inte ge mig läkemedel för att jag ska göra detta. De kan ge okontrollerbara värkar och det vill man inte att någon som tidigare snittats ska få då det ökar risken för uterusruptur. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går att sätta igång mig i morgon både för min och för bebis skull. Skulle detta inte fungera så ska man planera in ett kejsarsnitt den 8 juni, så senast den 8 juni är våran Pluttan här. Det känns så overkligt nu när jag sitter och skriver om detta!

Nakenbild från i morse, nyvaken är jag med =), här ser man tydligt att magen sjunkit.

Enligt läkaren är Pluttan mogen och redo att komma ut, man vill inte att hon ska växa till sig och bli allt för stor där inne. Han påpekade även att hon var lite svår att mäta så hon skulle kunna vara lite större än det han kommit fram till, men så får vi hoppas att det inte är. Jag vet inte om alla vet det men jag har en insulinbehandlad graviditetsdiabetes som gör att barnet kan bli stort. Dessutom jobbig foglossning, stigande blodtryck, svullnad i kroppen, gravidklåda, myrkrypningar mm som sammantaget gör att det bästa för både mig och bebis är att hon kommer ut lite tidigare än beräknat. Kommer hon på fredag, imorn, så är det i vecka 36+6 annars kommer hon med snitt vecka 37+5.

Så håll tummar och tår för oss att vi får träffa vår Pluttan redan i morgon och att allt ska gå bra.

Gravid med Graviditetsdiabetes

Ja som jag berättat tidigare så har jag fått graviditetsdiabetes och den är inte helt under kontroll än. Vi trodde först att vi skulle kunna klara oss med att endast kostbehandla, vilket fungerade bra med Smilla i magen. Nu verkar det dock inte påverka så mycket vad jag äter….. svårt att få blodsockret på morgonen att vara under 6 som det tydligen ska vara. Jag fick i fredags börja med långtidsverkande insulin (insulatard) på kvällen, men ännu har det inte gett resultat så kommer troligtvis bli en dosjustering. Jag har en tid till en diabetesläkare på torsdag så får se vad han säger då.

Annars så rullar det på, om än väldigt segt. Känns nästan som att tiden står stilla. Jag har mycket ont av min foglossning och har haft en hel del onda sammandragningar. Tryck ner mot fiffin och smärtor där med. Natten till idag var så extrem att jag knappt fick sova något så har vart in för en kontroll på förlossningen idag. Där kunde man konstatera att jag har en del sammandragningar, men att de inte påverka mig än i alla fall. Vilket är bra för vi vill ju inte att hon ska titta ut allt för tidigt.

Har fått order om att vila och ta mina värktabletter ikväll för att få sova lite. Hoppas verkligen på att få sova lite ikväll 😉

Just nu sitter jag och dricker en kopp te, tittar på tv, skriver här och känner liten rumstera runt i magen. Hoppas ni andra har en bra kväll och får sova gott ikväll.

Kram

En riktig *pip*dag – 99 dagar kvar till BF

Då har vi gått över till tvåsiffrigt då det är 99 dagar kvar till BF, känns som ett litet delmål i alla fall.

Denna dagen har vart helt kass en riktig jäkla skitdag. Maken är jätte förkyld och har haft feber och taggtråd i halsen, så han har vart nästan däckad i flera dagar. Jag har min foglossning och alla andra besvärligheter och var inte säker på att jag ens skulle ta mig till dagis för att lämna liten idag. Men med lite envishet tog jag mig till dagis och sedan dess legat i soffan och försökt hitta någorlunda ställningar att sitt/ligga på.

Som tur är orkade maken hämta lilltjejen och sedan hon kom hem har vi myst i soffan framför en barnfilm, vad jag älskar barnfilmer, gör livet mycket lättare emellanåt. Maten är klar i kylen, behöver bara värmas på och just nu kom en kompis över till Smilla så nu leker dem på hennes rum =).

Jag kommer fortsätta att spendera kvällen i samma soffa som jag spenderat hela dagen i….

Underbara morgon på cykeln

20160511_081121Idag cyklade jag och Smilla till dagis, sedan cyklade jag en runda på väg hem. Cykla fungerar rätt så bra för fogarna så länge jag inte trampar för tungt. det är så skönt att hitta sätt som jag kan röra mig på utan att få mer ont. Jag vet också att jag kommer börja må bättre psyksikt med när jag känner att kroppen kommit igång igen. Nu känns det som att jag är en bit på väg i alla fall.

Det var så rofyllt och skönt att cykla på vägen hem idag så jag var tvungen att ta lite bilder =)

20160511_081151 20160511_081148 20160511_081144

Vecka 9 och redan sjukskriven för foglossning

Hej!

Här går tiden med snigelfart, ändå verkar det vara svårt att få ork/tid över att skriva. Jag har redan ond foglossning som gör att jag inte kan jobba på mitt älskade jobb. Jag är glad att vi valt att berätta så tidigt om graviditeten, man slipper tissla och tassla med hemligheter och så. Förra graviditeten hade jag också besvär av foglossning men besvären har kommit betydligt mycket tidigare denna gång.

Att bara vara hemma är inte riktigt min grej, även om det just nu vart bra då jag inte mår något vidare i graviditeten. Känns dock lite dumt att klaga över hur dåligt jag mår när vi så länge kämpat för att komma dit vi är idag. Jag har fått kommentarer som…. men vadå det är ju detta du längtat efter…. svar nej jag har inte längtat efter att må dåligt. Jag längtar efter att få ett barn till. Jag försöker att fokusera på att utav allt detta kommer det faktiskt ett litet barn ❤

På Tisdag ska jag till jobbet och prata om ev omplacering till lättare tjänst så att jag kan fortsätta jobba. Kommer ju bli galen om jag ska gå här hemma bara.

Nu är det dags förhormonmonstret att sova, godnatt!