barnen sover – stolt mamma

finns det något mysigare än en sovande bebis?

Just i skrivandets stund så sover båda barnen lugnt. Efter en dag med mycket lek och bus, var de nog väldigt trötta. Vi tog med oss granntjejen som är klasskompis med Smilla till badhuset. Vi var där i nästan 4 timmar, tiden gick verkligen fort när vi var där. Smilla och Leah lekte så fint med varandra medan jag och David fick möjlighet att bada med Heli. Hon är ju så liten så hon fick bada i 20 min sedan var ju hon helt slut.

Jo det jag egentligen vill berätta är att nattningen gick så himla bra ikväll och jag blir så stolt. Framförallt för att min stora tjej skött sig exemplariskt vid nattningen idag. Innan vi la oss så pratade vi igenom vad som skulle ske och vilka steg. Efter pyjamas var på och tänderna var borstade fick Smilla ta med sig plattan upp till sängen, det är ju ändå fredag ;). hon fick titta på tre korta avsnitt sedan skulle hon sova. Medan jag gick ner till soffan för att liggamma Heli till sömns tittade hon på sina avsnitt, sedan kom hon ner och sa godnatt och så fick jag en puss och en kram. Efter det gick hon upp och kröp ner i sängen och somnade. Nu 15 min senare sover även lilla Heli.

Blir så lycklig in till själen när det går så här smidigt, för det är inte alltid det gör det som de flesta småbarnsföräldrar vet.

Kvällsmys med storasyster/lillasyster

Snart tvåbarnsmamma – Dags för Pluttan att komma ut.

Ja då sitter man här och knåpar ihop det sista inlägget som enbarnsmamma för i morgon är det dags för Pluttan att komma ut. Som jag sett fram emot den dagen, samtidigt som jag bävar. Kommer ju ihåg hur jag mådde efter kejsarsnittet med Smilla. Det är ju lite annorlunda denna gången dock då det är planerat, jag behöver inte gå igenom en nästan en hel förlossning innan. Hoppas därför att kroppen ska ha lite bättre möjligheter att återhämta sig.

Dagen har gått åt till förberedelser, tvätt och städ. BB väskan, vagn och vagn är packat och förberett inför i morgon. Nu ska vi strax ha lite tacomys och invänta Smillas mormor som ska komma och sova hos oss inatt då vi ska vara på förlossningen redan kl 7 i morgon. Antagligen, om inget oförutsett händer kommer vi att se vår Pluttan runt 9-10 tiden. Det är många tankar som rör sig i huvudet och både oron och förväntningarna är stora. Oron att det ska hända något med bebis eller med mig, det är ju inte bara jag och David längre utan Smilla med. Jag kommer att längta så oerhört mycket efter att få komma hem till henne. Jag är orolig att bebis ska må dåligt, eller att något ska vara fel. I och med att jag har graviditetsdiabetes är risken överhängande att bebis blodsocker kommer vara lågt, frågan är bara hur lågt. Räcker det med lite tillmatning på BB eller kommer liten hamna på neonatalen precis som Smilla? Kommer min amning att komma igång? Kommer jag ha lika ont som sist? Ja som sagt många frågor och funderingar som ingen faktiskt kan svara på, det är bara att vänta och se vad som händer i morgon.

Tur att man har fått en sovdos så man kanske kan få några timmars sömn i natt. Natten som var blev det ca 3 timmars sömn och det är inte mycket att hurra för.

Får se när man har orken att uppdatera igen, följ mig gärna på instagram för där ska jag försöka uppdatera lite oftare.

Kram på er!

Läkarsamtal på Specialistmödrarvården i Västerås

nu är det trångt där inne

Igår var jag på vad jag trodde var det sista avgörande samtalet på specialistmödravården här i Västerås. Nu var det dags att bestämma hur och när bebis ska komma ut.

Vi mätte bebis, som är stor för tiden. Hela 24% för stor och väger redan runt 3500 gram , så om jag med mitt trånga bäcken ska kunna födda vaginalt så måste det ske snart. Vi gjorde en vaginal undersökning och ultraljud och det var oförändrat sedan sist öppet för ett finger mjuk men lång tapp på 4 cm.

Vi satte oss och pratade igenom mätningarna och vilka alternativ vi har och kom fram till följande. På fredag (alltså imorn) ska jag in till förlossningen och göra en bedömning om man kan starta igång en förlossning. Man vill dock att jag ska ha öppnat mig lite till för man vill inte ge mig läkemedel för att jag ska göra detta. De kan ge okontrollerbara värkar och det vill man inte att någon som tidigare snittats ska få då det ökar risken för uterusruptur. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går att sätta igång mig i morgon både för min och för bebis skull. Skulle detta inte fungera så ska man planera in ett kejsarsnitt den 8 juni, så senast den 8 juni är våran Pluttan här. Det känns så overkligt nu när jag sitter och skriver om detta!

Nakenbild från i morse, nyvaken är jag med =), här ser man tydligt att magen sjunkit.

Enligt läkaren är Pluttan mogen och redo att komma ut, man vill inte att hon ska växa till sig och bli allt för stor där inne. Han påpekade även att hon var lite svår att mäta så hon skulle kunna vara lite större än det han kommit fram till, men så får vi hoppas att det inte är. Jag vet inte om alla vet det men jag har en insulinbehandlad graviditetsdiabetes som gör att barnet kan bli stort. Dessutom jobbig foglossning, stigande blodtryck, svullnad i kroppen, gravidklåda, myrkrypningar mm som sammantaget gör att det bästa för både mig och bebis är att hon kommer ut lite tidigare än beräknat. Kommer hon på fredag, imorn, så är det i vecka 36+6 annars kommer hon med snitt vecka 37+5.

Så håll tummar och tår för oss att vi får träffa vår Pluttan redan i morgon och att allt ska gå bra.

Gravid med Graviditetsdiabetes

Ja som jag berättat tidigare så har jag fått graviditetsdiabetes och den är inte helt under kontroll än. Vi trodde först att vi skulle kunna klara oss med att endast kostbehandla, vilket fungerade bra med Smilla i magen. Nu verkar det dock inte påverka så mycket vad jag äter….. svårt att få blodsockret på morgonen att vara under 6 som det tydligen ska vara. Jag fick i fredags börja med långtidsverkande insulin (insulatard) på kvällen, men ännu har det inte gett resultat så kommer troligtvis bli en dosjustering. Jag har en tid till en diabetesläkare på torsdag så får se vad han säger då.

Annars så rullar det på, om än väldigt segt. Känns nästan som att tiden står stilla. Jag har mycket ont av min foglossning och har haft en hel del onda sammandragningar. Tryck ner mot fiffin och smärtor där med. Natten till idag var så extrem att jag knappt fick sova något så har vart in för en kontroll på förlossningen idag. Där kunde man konstatera att jag har en del sammandragningar, men att de inte påverka mig än i alla fall. Vilket är bra för vi vill ju inte att hon ska titta ut allt för tidigt.

Har fått order om att vila och ta mina värktabletter ikväll för att få sova lite. Hoppas verkligen på att få sova lite ikväll 😉

Just nu sitter jag och dricker en kopp te, tittar på tv, skriver här och känner liten rumstera runt i magen. Hoppas ni andra har en bra kväll och får sova gott ikväll.

Kram

En riktig *pip*dag – 99 dagar kvar till BF

Då har vi gått över till tvåsiffrigt då det är 99 dagar kvar till BF, känns som ett litet delmål i alla fall.

Denna dagen har vart helt kass en riktig jäkla skitdag. Maken är jätte förkyld och har haft feber och taggtråd i halsen, så han har vart nästan däckad i flera dagar. Jag har min foglossning och alla andra besvärligheter och var inte säker på att jag ens skulle ta mig till dagis för att lämna liten idag. Men med lite envishet tog jag mig till dagis och sedan dess legat i soffan och försökt hitta någorlunda ställningar att sitt/ligga på.

Som tur är orkade maken hämta lilltjejen och sedan hon kom hem har vi myst i soffan framför en barnfilm, vad jag älskar barnfilmer, gör livet mycket lättare emellanåt. Maten är klar i kylen, behöver bara värmas på och just nu kom en kompis över till Smilla så nu leker dem på hennes rum =).

Jag kommer fortsätta att spendera kvällen i samma soffa som jag spenderat hela dagen i….

Tung helg – ett år sedan

Idag är det ett år och 1 dag sedan jag fick veta att pyret i min mage dött. Idag för ett år sedan gick jag igenom det värsta som hänt i mitt liv. Jag genomgick en skrapning för att ta bort det liv som växt i min mage. Det liv som vi så längtade efter. Dessa två dagarna för 1 år sedan var och är det tuffaste jag gått igenom. 

Jag undrar om kroppen kan känna av den sorgen igen. För jag har inte riktigt kännt igen mig själv dessa dagar. Jag fortsätter som vanligt men det känns konstigt inuti. 

Jag är enormt tacksam att jag nu har ett nytt växande liv i min mage och kan tänka mig att det underlättar, gör att denna dagen är lättare att hantera. 

Idag ska jag spendera dagen med att mysa med min dotter och pluttan i magen och vara tacksam för det jag har och det som komma skall. Att vara sorgsen en dag som denna är nog oundviklig ändå. Det är tur att jag har min underbara familj.

Kram på er alla, hoppas att ni haft en mysig helg och är laddade för den nya veckan.

Lilla vän jag är så ledsen att vi aldrig fick chansen att träffa dig 💕

Första bilden på Plutten

20161114_175045.jpgIdag var den dagen vi fick se vår Plutten för första gången. Jag har vart väldigt nervös kan jag säga, men allt såg bra ut och det lilla hjärtat pickade på. Såå glad att allt såg bra ut! Nästa ultraljud är om 2 veckor så ska försöka hålla känslorna i styr fram till dess.

Dock har jag som ni säkert vet inte mått så bra på senaste, besvärats av min IBS som blivit 10 resor värre under graviditeten. Eftersom jag är gravid kan jag inte ta de mediciner som jag brukar kunna ta. Förutom magsmärtor och frekventa toabesök varvat med förstoppning har också mått väldigt illa. Idag var jag och fick läkemedel utskrivet för detta då jag provat postafen med liten effekt, fick lergigan comp utskrivet. Jag är sjukskriven i 2 veckor och därefter sjukskriven 50% efter det hoppas jag att jag kan jobba 100% igen.

Jag hoppas att medicinen kan hjälpa mig att få lite återhämtning i alla fall.

Fortsätt att hålla tummarna för oss, kommer nog inte att kunna hoppas ordentligt förens vi passerat vecka 12 denna gången tror jag. Vårt förra missfall fick vi ju i vecka 11.

Nu ska jag bara ligga i soffa, nåja så gott det går med en snart 5-åring hemma 😉

Kram

Gravid Vecka 5

20161018_202557.pngÄntligen har vi nått det delmål vi längtat efter igen…. vi har nu en chans att få bli föräldrar igen på riktigt!

Vi är nu inne i vecka 5 (4+2) i skrivandets stund, är dock osäker på när vi kommer att gå ut med nyheten ännu. Många av er har säkert redan luskat ut att något är på gång.

Nu är lilla plutten vad man kallar för ett embryo och i början på nästa vecka ska del lilla hjärtat att börja fladdra. Plutten är nu ungefär liga stor som en solroskärna.

Vi är så glada men samtidigt väldigt oroliga och kommer inte ta ut något i förskott denna graviditet, försöker dock glädjas ändå.

Mina symtom då? Jo man kan väl säga att jag har det mesta. Ömma tuttar, svullen mage, trött och illamående. Började även kräkas i denna vecka, men det visade sig vara en släng av magsjuka….

Håll tummarna att det går vägen nu, så ser vi fram emot att se plutten på ett tidigt ultraljud den 14 November

 

(detta inlägget är publicerat i efterhand)

Så glad men samtidigt så livrädd: Gravid igen

Hej på er!

Jag har något spännande att berätta för er! Jag är gravid igen efter missfallet i februari har vi haft det kämpigt, men nu har det alltså hänt igen. Många av dessa tidiga inläggen kommer inte publiceras än då vi inte riktigt är redo för att gå ut med detta ännu, men våra närmsta vet redan. Några på Jobbet vet också, de har ju liksom många av mina läsare haft koll på min cykel 😉 så många av er har säkert redan anat att bullen är i ugnen så att säga.

Jag tog ett test ganska snart efter ovitrellen (som gör att ägget lossnar) för att se när det falska positiva testet försvann. Ovitrell innehåller ju hormonet HCG och kan visa falskt positivt i upp till 10 dagar efter injektion. Injektionen tog jag den 1/10 och första graviditetstestet tog jag den 9/10 och då kan man ana ett sträck och detta antog jag vara negativt. Nästa tog jag den 10/10 och då var det negativt, den 11/10 kunde man ana ett streck till igen. Den 12:e blev skuggan till det andra sträcket lite tydligare och lika så den 13:e och den 14 var det ännu lite tydligare. Nu köpte jag ett digitalt test som jag tog på morgonen och det visar positivt =)

här är alla testerna ;)

här är alla testerna 😉

 

Här kommer bilden som jag skickade till maken på morgonen, med texten. Nu kan vi inte tvivla längre <3

gravidplutten1

 

Nu är jag bara nojjig att detta inte ska gå vägen, men jag ska verkligen försöka att njuta med.

 

Kram på er!

 

(detta inlägget är publicerat i efterhand)

Gravid vecka 6

20161024_104828.pngI går klev vi in i vecka 6, läskigt värre. fast rätt så fantastiskt.

Jag kommer att posta några inlägg som jag skrev innan vi blev officiella om det ser lite konstigt ut..

I slutet av denna vecka ska hjärtat och blodsystemet vara igång. Emryot ser ut som en liten räka men man kan se formen av huvud och skönja ögon,mun, näsa, armar och ben.

Jag mår väl skapligt mår lite illa ibland och har ömma bröst. Är hård i magen  med och sedan är det det här med oron. Varje gång jag går på toaletten så kollar jag om det är blod på pappret. Jag vill inte se blod på pappret. Hoppas jag slipper se blod på pappret.

Jag önskar att jag hade kunnat få en tidigare tid för VUL men vi får nog vackert vänta till den 14/11. Jag får försöka förutsätta att allt är bra fram till dess.