Min diastas – del 2

Det tog oss många år innan vi lyckades få vårat sista lilla tillskott Heli, som nu är 16 månader. När hon kom kände jag ganska fort att nu är jag mer instabil än någonsin. Saknar kontroll över de stödjande bukmusklerna och ryggen är öm och känns liksom skör. Jag kan inte lyfta utan att det gör väldigt ont i både mage och rygg. Tar jag i känns det nästan som att tarmarna försöker rymma.

Jag har tappat kontrollen av min bäckenbottenmuskulatur, så nyser jag hoppar eller blir riktigt kissnödig kan jag inte hålla tätt. Jag har ständig värk i ryggen och i magen.

Jag sökte även sjuksvården denna gången och då sa man att man kunde känna ett bråck och att man skulle nog kunna åtgärda detta och i samband med detta skulle man även kunna åtgärda hela min diastas. Jag skulle göra en CT – undersökning för att att jag inte hade fler bråck. Denna gjordes och jag sattes upp för en läkartid. När jag kommer dit får jag veta att på CT syns inga bråck och därför kan man inte heller åtgärda min diastas. Det är diagnosen som styr och bukväggsdiastas täcks inte av landstingets kostnadsansvar!

Detta är alltså en graviditets och förlossningsskada som ger reella besvär. Jag har svårt att klara min vardag, att sköta mitt jobb. Kan inte återvända till att jobba på ambulansen. Jag har svårt att hålla tätt och har ständigt ont i ryggen och magen. Instabilt bukstöd trots träning och viktnedgång. Varför är detta ingenting som man kan hjälpa mig med? Varför skulle detta inte täckas av landstinget?

Att motivera detta som att det inte åtgärdas då det är ett kosmetiskt besvär, vart är detta ett rent kosmetiskt besvär?