Ensam ikväll – men ändå aldrig ensam

Ikväll sitter jag här uppkurad i soffan på övervåningen för att kunna känna att jag har lite koll på barnen när de sover. Smilla sover tungt i sin säng medan Heli knorrar lite trots att hon sover i sin säng. Jag har lurarna på mig med lite lätt musik och min dator som sällskap ikväll då maken jobbar.

När barnen äntligen har somnat får man lite tid för reflektion när man är ensam. Tankarna svävar lätt iväg och jag funderar mycket på barnuppfostran (har en tjej här hemma med enormt mycket vilja och man vill ju uppfostra men samtidigt inte trycka tillbaka den starka viljan, utan snarare tvärtom. Man måste dock ha en fungerande vardag), inredning (ständigt i mitt huvud det finns ju så mycket fint), resa med barn (vi ska åka till Thailand när Heli är 6 månader), hur länge kommer amningen att funka? är allt för bra för att vara sant? ska man försöka komma igång med träning? När skulle jag tilllbaka till barnmorskan för kontroll av spiralen?

Ja som ni ser snurrar det en hel del tankar och det kan kännas skönt att ge dem lite utrymme på dessa kvällar då jag faktiskt har möjlighet att gör det. Jag är en person som behöver stöta och blöta mina funderingar lite samtidigt som jag ibland kan vara väldigt impulsiv.

Idag har jag satt upp tillfälliga gardiner i uterummet, en typisk lite impulsiv grej jag kan få för mig. Vi har inte kunnat nyttja uterummet som vi önskat då solen lyst in och bländat en del. Ledsnade på att vänta på att vi skulle få råd att köpa de gardiner vi ska ha och hittade ett alternativ. Vi hade gardinvajer hemma och även gardiner. Gardinerna är svartvita och inte riktigt det vi tänk oss i framtiden men de passar helt ok nu i och med att vi har en hel del svartvita kuddar med.

resten av kvällen ska jag försöka stänga av tankarna med hjälp av någon bra serie på typ Netflix kanske?

Måste bara visa en söt bild på min hjärtan, kan ni förstå att dessa två små individer är en bit av mig och David!

 

Min förlossningsberättelse

Nu har det gått lite mer än 3 månader sedan Heli kom till Världen. Att det blev just en Heli var inte helt självklart , men väldigt ändå när man tänker efter.  Kommer ett inlägg om detta med så småningom.

Nu vidare till förlossningen. Det var ju länge högst oklart om jag skulle få möjligheten att föda vaginalt eller om hon skulle få komma ut med planerat snitt. Sista besöket hos min förlossningsläkare såg man att hon var 23% större än normalt, men han trodde att hon var större ändå då det var lite klurigt att mäta. Han gav mig en lucka på ett par dagar att föda vaginalt och tid för en eventuell igångsättning. Funkar det inte med igångsättning så blir det planerat snitt senast veckan efter.

Dagen för eventuell igångsättning kommer och jag har haft väldigt mycket sammandragningar och förvärkar, så hoppades på att jag hade öppnat mig lite mer. Eftersom jag var snittat en gång innan ville man inte starta igång det hela med läkemedel så min möjlighet var att tappen skulle vara så pass öppen att man kunde ta hinnorna så vattnet gick och därigenom sätta igång förlossningen. Tyvärr hade jag inte öppnat mig och det fanns ingen möjlighet att ta hinnorna. Lite snopen och mycket besvikna  (det rullade en och en annan tår) fick vi ta vår fullpackade bil och åka hem igen. I handen med oss hem hade vi nu tiden för vårat planerade snitt, första gången vi ska få träffa vårt andra barn våran lilla pluttan (pluttan har vart hennes namn i magen).

Så kommer den stora dagen. Idag ska vi få träffa henne. Vi var laddade men samtidigt nervösa.

I bilen påväg mot förlossningen!

Min mamma, Smillas mormor var hemma med Smilla och de väntade spänt på att få höra att lillasyster hade kommit. Vi skulle vara på förlossningen tidigt på morgonen och vi skulle få vara först på tur den dagen. Vi fick dock vänta en stund ändå för att det kom ett akutsnitt emellan. Det gjorde mig inget alls när jag tänkte på att det var ett barn som behövde komma ut fort. Vi fördrev tiden bäst vi kunde…. det är tur man har mobilen. Det kom en narkosläkare, som var störtskön (han som tagit bilderna på operationssalen) och pratade igenom hur vi skulle lägga upp allt med smärtlindring osv. Kändes tryggt och bra. Sedan fick jag en kateter och ytterligare väntan.

Helt plötsligt kommer de in och säger till oss att det är dags att förbereda oss och att även pappan ska ta och byta om för snart är det våran tur.

vi tog de sista magbilderna

laddade för att få träffa pluttan

Strax innan 11 kommer de och ber oss byta om 11.10 går vi in på salen och Heli föddes 11.17. Snabbt men kändes inte på något sätt som att de eller vi stressade. Det gick fort och smidigt för kirurgerna att öppna och ta ut Heli. Trots att jag snittats en gång innan fanns det minimalt med sammanväxtningar. När vi kom på salen fick jag sitta på britsen  och kuta rygg så narkosläkaren kunde sätta spinalen. Han var otroligt pratsam och en skön snubbe som fick mig att slappna av. Efter spinalen var satt fick jag lägga mig på operationsbordet så började man att klä in mig.

många sladdar är det

Man är rätt utlämnad när man ligger så här

nu kommer hon snart!

Efter det att vi kollat att bedövningen tar bra så återgår vi till att prata med narkosläkaren, men bara efter någon minut känner jag att hon snart kommer ut och säger det till läkaren. Han har nämligen lovat att ta kort åt oss när pluttan kommer ut och jag vill inte att han missar det. Han trodde mig nästan inte för det gick så otrolig fort, men jo vist hon var på väg ut. Det är en konstig känsla det där när man känner att någon rör runt inne i en och är ganska så brutala utan att man får ont.

Nu kommer snart lite bilder från när bebis kommer ut obs! Kan upplevas som läskiga bilder!

11.17 kommer en skrikande bebis ut, för de hinner knappt få upp hennes huvud ur min mage innan hon skriker. När man hör det där underbara skriket släpper alla spänningar och oro som man har och man blir bara genomlycklig. Tack och lov så mår hon bra. Vi får ganska snabbt höra att det var en stor tjej som kommit till oss.

första gången vi ser varann

De torkar av henne lite fort och kommer fram med henne till mig direkt, hon är fortfarande ihop med livmoderkakan. De går till ett undersökningsbord i rummet intill en kort stund för att klippa navelsträngen och väga henne. sedan kommer de direkt tillbaka med henne igen. Allt för att jag inte ska behöva vara ifrån henne så lång stund.

stolta föräldrar

Efteråt får vi stanna på förlossningen tillsammans för att se att bedövningen släpper och att både jag och bebis mår bra. Vi får fika och David får sätta upp en nål  på tavlan för nyfödda.

Det var helt fantastiskt att få upp sin bebis på bröstet och vara tillsammans. Stor skillnad från när Smilla föddes och jag fick ligga på uppvaket. Smilla sjönk ju i sitt blodsocker så pass att hon fick ligga på neonatalen i ett dygn, men Heli gjorde aldrig det. Jag är helt övertygad om att det beror på att hon fick vara nära från början och att hon fick åtkomsten till bröstet. Hon ammade inom 1 timme och det kändes underbart!

Klockan 15.40 var vi uppe på BB och jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra, för det gjorde jag inte. Jag hade väldigt ont och kände mig groggy. Men var så otroligt lycklig att allt hade gått bra!

 

Jag är oerhört tacksam för att jag blivit så väl omhändertagen. Dels av Klaraverksamheten, där jag gått på samtal för att bearbeta min första förlossning och föbereda för den andra. Dels av Dr Björn som lyssnade på mig och la upp en gemensam plan för min förlossning. Sedan förlossningen Västerås, ni är grymma trots tung belastning!

 

Vill ni höra mig prata om min förlossning kan ni gå in på Magpodden i morgon och lyssna 😉

Söndag på badhuset

Idag hade vi egentligen tänkt att åka till Grönalund, men vi avstod då det skulle blåsa upp till 14 meter per sekund i byarna. Istället begav vi oss till det lokala badhuset för en massa lek och bus. Bäst att passa på att bada där då det snart kommer att stänga (om jag förstått rätt) för att 2019 ska det finnas ett nytt fint badhus där istället. Nu är det fullt funktionellt men mycket slitet och det behövs verkligen ett nytt ”vanligt” badhus här i Västerås.

Det var i alla fall väldigt uppskattat av både stora och små att bada inomhus i värmen idag när det är lite grått och ruggit ute.  För Heli var det andra gången i badhuset och det märks att hon gillar att vara i vattnet. Smilla hon är som en liten fisk i vattnet och kommer snart att simma utan hjälp. Nu simmar hon ett par tag ovanför ytan, men simmar bra under ytan. Vi har tänkt att gå på badhuset 1 gång i veckan för att lära Smilla simma och att Heli ska få vattenvana innan vi åker till Thailand i 23 dagar i vinter. Japp ni hörde rätt, vi åker till Thailand i vinter i hela 23 dagar. Förstår ni hur underbart det ska bli!? Dock finns det ju en hel del att planera och förbereda inför en sådan resa med två små barn, men allt det kommer att lösa sig. Jag är så glad att vi ska åka och få mer familjetid. Än så länge har vi bara bokat flyget, så är det någon som har tips på bra boende så hör mer än gärna av er ;).

Idag så delade vi upp oss så Smilla gick med David så styrde han med dusch och allt och jag tog Heli. Det blir spännande när jag första gången ska gå ensam med barnen. All flöt på bra idag och Heli var nöjd och glad och Smilla var full i spring 😉

Här kommer lite sköna bilder från idag när vi hela familjen var och badade, ja David var också med dock fastnade inte han på några kort idag…

någon blev helt slut efter att bada med storasyster

 

full i bus

 

Nu fortsätter vi denna Söndag hemma med myskläder och familjehäng

 

 

båda barnen sover

Vi har precis lyckats lägga båda barnen. Smilla brukar ju sova själv i sitt rum och har gjort så sedan hon var 3. Men lilla Heli ligger just nu och sover ensam i vårt sovrum i sin bedside crib. Vi har andningslarm och babyvakt så vi hör ju om det skulle vara något, men ändå känns det så himla tomt. Känns lite som att jag lämnat ifrån mig henne. I alla fall har jag och mannen en liten stund för egentid innan vi lägger oss,, och vad gör jag? Jag passar på att uppdatera bloggen lite 🙂

Heli verkar gilla att sova i sitt babynest (som jag sytt) i sin säng intill mig och har börjat sova längre och längre tid. Inte ovanligt att hon sover mellan 5-7 timmar i sträck. Känns redan som att min lilla plutta börjar bli alldeles för stor, kan någon frysa tiden?

Helgen som var – besök på Kungsbyn

Helgen som va jobbade pappa David och för att få tiden att gå och hålla Smilla nöjd kände jag att vi fick lov att hitta på något. Det slutade med att jag, Smilla och Heli åkte till den lilla djurparken Kungsbyn. På väg dit hörde vi med farmor om hon med ville komma dit. Vilket hon gjorde så trevligt med lite vuxensällskap.

Vi gillar att den lilla djurparken är just liten och att den ligger nära. Varje år känns det som att djurparken utvecklas och det tillkommer något nytt.  Förra året var vi på ormshowen och den var mycket uppskattad. Dock förstördes hela showen i år av att brandlarmet gick av deras rökmaskin, vilket kändes bra klumpigt och inte så professionellt. Dessutom avskyr Smilla höga ljud och blev rädd så hon ville absolut inte gå in på showen igen.

Det fanns traktorsafari, ponnyridning, teater och ormshow som alla ingår i entrépriset, som faktiskt är lite högt i förhållande till upplevelserna när vi vart där. Ändå finns det något tilltalande och parken är mysig. Hoppas att de kan komma till att få alla bitar på plats för då kommer jag gärna tillbaka igen.

Matutbudet var begränsat till en buffé och servicen var sådär om man ser till de höga priserna.

 

 

Här är vi på väg in på parken och Heli sover medan Smilla är taggad till tusen.

Vi började med att gå igenom reptilrummen och hälsa på hos Lemurerna. Hos många av djuren fick man vara med när de matades och samtidigt stod en djurskötare och berättade om djuren.

Efter Reptilerna och Lemurerna kom farmor och då åkte vi på Safari. Då fick vi åka genom ett stort hängn med flera olika djur i. Man åkte på traktorsläp och en djurskötare berättade under tiden vi åkte om de djuren vi såg.

Sedan var det dags för lite ponnyridning.

Efter att vi hade gått ett varv på djurparken och tittat på resterande av djuren tog vi en fika och Smilla fick leka lite i lekparken de har i anslutning.

 

Allt som allt så var det en bra dag, även om jag personligen tycker att det var lite väl tilltagna priser. Men överlag är det dyrt att gå på djurparker i Sverige.

När vi kommit hem hade Smilla fortfarande spring i benen så det blev en liten kvällspromenad.

 

 

När drömmen blev verklighet….

trodde jag ja, haha höll inte länge innan bebis vaknade och la av värdens bajsblöja.

Jag hade tänkt att börja med att skriva att nu sker det som jag så länge drömt om. Att jag fick lite egen tid på morgonen innan resten av familjen vaknade och det är just vetskapen om att jag har min familj hemma sovandes som är så rofyllt och tilltalande.

Jag han i alla fall njuta i 10 min utav att sippa på min kopp och lyssna när regnet smattrar mot taket på uterummet.

Efter en liten paus för blöjbyte så kunde jag återigen sätta mig och mysa då bebis sitter rätt så nöjd i sin babysitter och kikar ut och på mamman när hon skriver. Hon sprattlar och snackar med sina gosedjur.

i det stora hela har dock en dröm besannats då jag har den familj jag längtat efter så, mina två döttrar och min man =).

Jag har nu lovat mig själv att jag ska försöka njuta mer av dessa mysiga morgonstunder och faktiskt ta chansen att skriva lite, för jag mår så bra när jag kan skriva av mig tankar och funderingar. Har liksom inte riktigt blivit av senaste tiden. Under tiden jag var gravid då jag mådde dåligt och mest var inneslutet i mig själv. Nu när bebis kommit har jag vart helt uppslukad av att vara tvåbarnsmamma, med allt som det innebär. Jag älskar det.

Besök och Cityfestival i Västerås

I helgen var vi ner på stan här i Västerås då det var Cityfestivalen och Smilla ville ta med morfar och oss för att åka karusell. Morfar var nämligen här på besök och träffade lillasyster för första gången.

Jag var lite orolig för att gå på stan en hel dag då lillasyster vart otroligt kinkig dagen innan och bara velat sitta vid tutten, men vad det gick bra. Hon sov nästan hela dagen i vagnen, vaknade naturligtvis och åt ett par gånger men somnade om direkt igen. Så skönt och gav mig nog självförtroende att ge mig ut på fler äventyr!

Smilla och pappa åker Draken, de åkte den ”bara” 5 gånger

Familjefoto medan vi väntar på Pridetåget som vi naturligtvis stöttar till 100%

Dagens lillasyster

Pridetåget under Cityfestivalen i Västerås

Glad unge som hoppar studsmatta

Vilken mysig dag det blev, vi hoppas på många sådana i sommar!

Hon är här!

Äntligen har jag samlat på mig lite energi så jag orkar skriva här igen =) bara 18 dagar sedan senaste inlägget. Jag kände att jag behövde tid att omgruppera, njuta av första tiden helt kravlöst. Det har jag verkligen gjort. Jag älskar att vara tvåbarnsmamma och allt vad det innebär.

Den 8 Juni kom det ett litet liv in i vår värld med planerat kejsarsnitt, ni kommer få läsa mer om förlossningen i min förlossningsberättelse senare. Allt gick dock bra och jag har återhämtat mig fint efteråt.

Jag kikar bara in en snabbis idag för att visa er min lilla mirakelbebis, tänk att trots allt så är hon här hos oss nu!

Stolt storasyster

mina 3 favoriter

Älskade ungar

 

 

 

Snart tvåbarnsmamma – Dags för Pluttan att komma ut.

Ja då sitter man här och knåpar ihop det sista inlägget som enbarnsmamma för i morgon är det dags för Pluttan att komma ut. Som jag sett fram emot den dagen, samtidigt som jag bävar. Kommer ju ihåg hur jag mådde efter kejsarsnittet med Smilla. Det är ju lite annorlunda denna gången dock då det är planerat, jag behöver inte gå igenom en nästan en hel förlossning innan. Hoppas därför att kroppen ska ha lite bättre möjligheter att återhämta sig.

Dagen har gått åt till förberedelser, tvätt och städ. BB väskan, vagn och vagn är packat och förberett inför i morgon. Nu ska vi strax ha lite tacomys och invänta Smillas mormor som ska komma och sova hos oss inatt då vi ska vara på förlossningen redan kl 7 i morgon. Antagligen, om inget oförutsett händer kommer vi att se vår Pluttan runt 9-10 tiden. Det är många tankar som rör sig i huvudet och både oron och förväntningarna är stora. Oron att det ska hända något med bebis eller med mig, det är ju inte bara jag och David längre utan Smilla med. Jag kommer att längta så oerhört mycket efter att få komma hem till henne. Jag är orolig att bebis ska må dåligt, eller att något ska vara fel. I och med att jag har graviditetsdiabetes är risken överhängande att bebis blodsocker kommer vara lågt, frågan är bara hur lågt. Räcker det med lite tillmatning på BB eller kommer liten hamna på neonatalen precis som Smilla? Kommer min amning att komma igång? Kommer jag ha lika ont som sist? Ja som sagt många frågor och funderingar som ingen faktiskt kan svara på, det är bara att vänta och se vad som händer i morgon.

Tur att man har fått en sovdos så man kanske kan få några timmars sömn i natt. Natten som var blev det ca 3 timmars sömn och det är inte mycket att hurra för.

Får se när man har orken att uppdatera igen, följ mig gärna på instagram för där ska jag försöka uppdatera lite oftare.

Kram på er!

Läkarsamtal på Specialistmödrarvården i Västerås

nu är det trångt där inne

Igår var jag på vad jag trodde var det sista avgörande samtalet på specialistmödravården här i Västerås. Nu var det dags att bestämma hur och när bebis ska komma ut.

Vi mätte bebis, som är stor för tiden. Hela 24% för stor och väger redan runt 3500 gram , så om jag med mitt trånga bäcken ska kunna födda vaginalt så måste det ske snart. Vi gjorde en vaginal undersökning och ultraljud och det var oförändrat sedan sist öppet för ett finger mjuk men lång tapp på 4 cm.

Vi satte oss och pratade igenom mätningarna och vilka alternativ vi har och kom fram till följande. På fredag (alltså imorn) ska jag in till förlossningen och göra en bedömning om man kan starta igång en förlossning. Man vill dock att jag ska ha öppnat mig lite till för man vill inte ge mig läkemedel för att jag ska göra detta. De kan ge okontrollerbara värkar och det vill man inte att någon som tidigare snittats ska få då det ökar risken för uterusruptur. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går att sätta igång mig i morgon både för min och för bebis skull. Skulle detta inte fungera så ska man planera in ett kejsarsnitt den 8 juni, så senast den 8 juni är våran Pluttan här. Det känns så overkligt nu när jag sitter och skriver om detta!

Nakenbild från i morse, nyvaken är jag med =), här ser man tydligt att magen sjunkit.

Enligt läkaren är Pluttan mogen och redo att komma ut, man vill inte att hon ska växa till sig och bli allt för stor där inne. Han påpekade även att hon var lite svår att mäta så hon skulle kunna vara lite större än det han kommit fram till, men så får vi hoppas att det inte är. Jag vet inte om alla vet det men jag har en insulinbehandlad graviditetsdiabetes som gör att barnet kan bli stort. Dessutom jobbig foglossning, stigande blodtryck, svullnad i kroppen, gravidklåda, myrkrypningar mm som sammantaget gör att det bästa för både mig och bebis är att hon kommer ut lite tidigare än beräknat. Kommer hon på fredag, imorn, så är det i vecka 36+6 annars kommer hon med snitt vecka 37+5.

Så håll tummar och tår för oss att vi får träffa vår Pluttan redan i morgon och att allt ska gå bra.