Jag lever och överlever, men kastas mellan hopp och förtvivlan

Nu har det snart gått ett dygn sedan jag åkte ner på operation för att ta bort lilla vän som inte längre levde i min livmoder.

Ja jag har sorg och blir ledsen, men samtidigt känner jag att jag överlever detta! Just nu känner jag mig rätt så avtrubbad och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Jag svänger totalt mellan att känna mig stark och tänka på framtiden, att vi faktiskt kan försöka igen. Nu vet vi vad som fungerar. Till att ramla ner i det där svarta djupa hålet igen.

Kroppsligt läker jag fort verkar det som. Det mesta av gravidmagen är borta och jag blöder inte värst mycket. Jag har lite ont, men det är inte värre än vanlig mensvärk.

Jag tar en dag i taget och idag ska jag bara vara….. Jag kommer vara ensam,  här hemma då dottern åkt till farmor (de hade planerat att ha melodifestivalmys sen tidigare) och maken ska jobba. Jag skulle ha gått på maskeradfest då min moster fyller år, men orkar inte riktigt det känner jag…. så det blir att bara vara idag.

Får se hur det går att vara ensam, men efter de här dagarna har jag förstått att jag inte behöver vara ensam. Alla samtal, sms och meddelanden jag fått senaste dagarna gör mig varm i kroppen och jag är oerhört glad att jag har så många fina vänner runt om mig. 

2 tankar på “Jag lever och överlever, men kastas mellan hopp och förtvivlan”

Lämna en kommentar

%d bloggare gillar detta: