När drömmen blev verklighet….

trodde jag ja, haha höll inte länge innan bebis vaknade och la av värdens bajsblöja.

Jag hade tänkt att börja med att skriva att nu sker det som jag så länge drömt om. Att jag fick lite egen tid på morgonen innan resten av familjen vaknade och det är just vetskapen om att jag har min familj hemma sovandes som är så rofyllt och tilltalande.

Jag han i alla fall njuta i 10 min utav att sippa på min kopp och lyssna när regnet smattrar mot taket på uterummet.

Efter en liten paus för blöjbyte så kunde jag återigen sätta mig och mysa då bebis sitter rätt så nöjd i sin babysitter och kikar ut och på mamman när hon skriver. Hon sprattlar och snackar med sina gosedjur.

i det stora hela har dock en dröm besannats då jag har den familj jag längtat efter så, mina två döttrar och min man =).

Jag har nu lovat mig själv att jag ska försöka njuta mer av dessa mysiga morgonstunder och faktiskt ta chansen att skriva lite, för jag mår så bra när jag kan skriva av mig tankar och funderingar. Har liksom inte riktigt blivit av senaste tiden. Under tiden jag var gravid då jag mådde dåligt och mest var inneslutet i mig själv. Nu när bebis kommit har jag vart helt uppslukad av att vara tvåbarnsmamma, med allt som det innebär. Jag älskar det.

Besök på Akuten – tänk hur en dag som börja så bra…

Tänk hur en dag som börjat så bra med sol och frukost ute kan svänga så fort. Båda barnen nöjda och glada, föräldrarna likaså.

Här satte vi upp ett parasol för solen mitt i bordet. Helt vindstilla för ovanlighetens skull. När vi plockar av bordet och börjar pyssla på gården får Heli ligga kvar i skuggan av parasollet. Från ingenstans kommer en kastvind och rycker tag i parasollet som flyger upp, välter sedan bordet som i sin tur flyger på vagnen och välter den. 

Hjärtat flyger upp i halsgropen när jag ser parasollet flyga upp och bordet välta mot vagnen. Innan jag själv fattat vad som hänt har jag sprungit fram och lyfter upp min lilla bebis från gräset. Hon ligger liksom med överkroppen utanför vagnen och resten i. Hon har det här tystskriket som många barn får när det gör riktigt ont eller de blir riktigt rädda. 

Jag lyfter upp henne tröstar och går in. Beslutar direkt att vi ska åka in på kontroll på sjukhuset. Lägger Heli i soffan och kollar igenom henne och kan inte se några skador och hon beter sig normalt. Säger till Smilla att hämta pappa vilket hon fixar galant. Jag samlar ihop lite saker till skötväskan och drar på mig ett par byxor med pappa har koll på Heli. Sedan åker jag direkt till akuten. 

Under färden in lugnar Heli sig och sover när vi kommer fram. När vi kommer fram skiter jag faktiskt i att ta en nummerlapp för jag vill att någon kollar på henne nu. Personalen insåg allvaret och vi fick snabbt komma in. 

Inom 20 min säķert kortare tid hade en läkare träffat oss och de beslutade att vi skulle bli inlagda för observation. 

Vi promenerar upp till avd 64 där vi ska vara för observation och får en sängplats.

Liten mår än så länge bra men vi får vara kvar till ikväll för observation. Samtidigt som vi är här så får jag en bild på Smilla fån David. 

Då har hon fått borrelia. Så de tar sig också till sjukhuset och får träffa en doktor på jourcentralen. Antibiotika i 10 dagar….. hoppas nu bara att denna dagen slutar lika bra som som den faktiskt började.

Läkarsamtal på Specialistmödrarvården i Västerås

nu är det trångt där inne

Igår var jag på vad jag trodde var det sista avgörande samtalet på specialistmödravården här i Västerås. Nu var det dags att bestämma hur och när bebis ska komma ut.

Vi mätte bebis, som är stor för tiden. Hela 24% för stor och väger redan runt 3500 gram , så om jag med mitt trånga bäcken ska kunna födda vaginalt så måste det ske snart. Vi gjorde en vaginal undersökning och ultraljud och det var oförändrat sedan sist öppet för ett finger mjuk men lång tapp på 4 cm.

Vi satte oss och pratade igenom mätningarna och vilka alternativ vi har och kom fram till följande. På fredag (alltså imorn) ska jag in till förlossningen och göra en bedömning om man kan starta igång en förlossning. Man vill dock att jag ska ha öppnat mig lite till för man vill inte ge mig läkemedel för att jag ska göra detta. De kan ge okontrollerbara värkar och det vill man inte att någon som tidigare snittats ska få då det ökar risken för uterusruptur. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går att sätta igång mig i morgon både för min och för bebis skull. Skulle detta inte fungera så ska man planera in ett kejsarsnitt den 8 juni, så senast den 8 juni är våran Pluttan här. Det känns så overkligt nu när jag sitter och skriver om detta!

Nakenbild från i morse, nyvaken är jag med =), här ser man tydligt att magen sjunkit.

Enligt läkaren är Pluttan mogen och redo att komma ut, man vill inte att hon ska växa till sig och bli allt för stor där inne. Han påpekade även att hon var lite svår att mäta så hon skulle kunna vara lite större än det han kommit fram till, men så får vi hoppas att det inte är. Jag vet inte om alla vet det men jag har en insulinbehandlad graviditetsdiabetes som gör att barnet kan bli stort. Dessutom jobbig foglossning, stigande blodtryck, svullnad i kroppen, gravidklåda, myrkrypningar mm som sammantaget gör att det bästa för både mig och bebis är att hon kommer ut lite tidigare än beräknat. Kommer hon på fredag, imorn, så är det i vecka 36+6 annars kommer hon med snitt vecka 37+5.

Så håll tummar och tår för oss att vi får träffa vår Pluttan redan i morgon och att allt ska gå bra.

Att få vara din mamma – Morsdag

Att få vara just din mamma måste vara det mest fantastiska som hänt mig. Att sedan tänka tanken att jag snart ska vara tvåbarnsmamma och få ännu ett litet mirakel precis som du är obegripbart. Känns så nära men ändå så långt bort.

Jag vill tacka dig min kära lilla unge för den fina dagen du har gett mig idag, med lite hjälp av min make så klart. Det mesta har du dock gjort själv då maken jobbade natt och sov bort hela dagen gick upp och åkte iväg och jobbade igen.

Jag är lyckligt lottad som har en sådan fin familj och jag älskar er mer än ord kan beskriva.

Igår redan fick jag en fin blombukett och i morse när jag vaknade fick jag meddelande av mannen där han skriver att han tvättat min bil! Tack Älskling!

 

För att inte tala om hur jag blev väckt av en tassande femåring med paketet i handen så glad och stolt att hon fått i uppdrag att fira mamma med paket på morgonen så att hon vaknade kl 7 istället för runt 8.30 som hon brukar.

Dagen har sedan rullat på med utelek på förmiddagen (läs jag sitta på en stol) och lunch ute och avslutas med middag, soffhäng och filmmys med bästaste tjejen.

 

På samma gång vill jag tacka min egna mamma för att hon är hon och säga grattis på morsdag, älskar dig! Sedan ett stort grattis till alla andra mammor i hela världen, ni är fantastiska.

Gravid, ont i magen och sjukhusvistelse – Del 1

Allt började på kvällen den 1 maj med att jag kände att jag hade ont i magen och en del sammandragningar, men detta är ju inget konstigt då jag har IBS och är gravid. Det innebär att jag ibland får väldigt ont i magen och av detta sammandragningar ibland utan att det behöver vara något konstigt.

Natten mot den 2 maj går och smärtan i magen blir värre och värre. På morgonen får jag så ont i magen att jag börjar kräkas, nu känns det verkligen att det inte är den vanliga smärtan längre. Jag får väcka maken och säger att han får lämna dottern på dagis, han skulle fått lite sovmorgon då han skulle jobba kvällen. Han lämnar dottern och under tiden eskalerar det ytterligare. Konstanta smärtor i magen illamående och en massa sammandragningar. Jag ringer till förlossningen och berättar vad som hänt och att det inte vill gå över, de vill att jag kommer in på en gång. De frågar dock i vanlig ordning om detta kan vara magsjuka, vilket jag är övertygad om att det inte är.

Maken har förstått att det är illa trots att jag bitit ihop bäst jag kunnat på morgonen för att inte skrämma Smilla. Han ringer när han lämnat henne och frågar om vi ska åka in. När han kommer hem hjälper han mig till bilen och varje gupp under resan gör så ont i magen. Vid den här tidpunkten blir jag även ledsen och tycker att livet är piss….. oron för bebis gnager och smärtan är liksom utom kontroll.

Vi kommer in och blir direkt infösta i ett rum efter en viktkontroll, jag kopplas upp på ctg. sedan dröjer det länge känns det som innan jag får någon hjälp. Dock ser man snabbt att bebis är ok och det var ändå det viktigaste. Får be om smärtlindring. När läkaren kommer är jag mitt inne i en attack med smärta, sammandragning och kräkning så han ser verkligen hur dåligt jag mår och då upplever jag verkligen att det händer något. Jag får smärtlindring, man kollar bebis med UL och att livmodertappen är opåverkad. Smärtan släpper lite, bebis mår bra och livmodertappen är 4cm fortfarande.

Han förstår dock att jag inte kan åka hem och lägger därför in mig, jag får vara kvar på förlossningen till kvällen och får sedan komma upp på avd 85. Där tog det mer än 1 timme innan någon kom och sa hej till mig dessutom att de inte fått veta att jag skulle ha dropp. Låg rätt så mycket back i vätska då jag bara fått 500ml glukosdropp på förlossningen under hela dagen. Jag får till slut ett ringer som får hänga under natten.  Natten är lång jag har ont samtidigt som ja känner mig hög på morfinet och åker in och ut ur dvala.

 

Barn är unika och otroligt lättroade ibland =)

Smillas premiär i kojan

I veckan fick jag ett stort paket hem, med tyger och vadd. Allt för att kunna sy lite babynest. Men i alla fall så kom det naturligtvis i en stor kartong. Smilla fullkomligt älskar kartonger och hittar ofta på olika saker med kartongen. Denna gången var den så stor att hon kunde göra koja av den. Sagt och gjort så var den inredd och klar att användas. Nu sitter hon där när hon känner att hon vill ha en paus, hennes egna ord. Tror att hon tycker att det är skönt att komma undan en stund utan att för den delen gå för långt ifrån allt annat som händer =).

Senaste dagarna har hon velat äta frukost och kvällsfika i sin koja, vilket hon har fått göra. Hon gillar att ta med sig plattan in och titta på något bra avsnitt. (Ja hon får titta en stund på plattan varje dag)

Ta vara på er kartonger och låt era små kottars fantasier inspireras, vi har haft många olika kartongprojekt. Hus till leksaker, igloos, hattar mm.

sedan blev det kvällsfika i kojan

sedan frukost i kojan

 

Hemmadag och systund

Halloj på er!

Energin har inte vart på topp, men jag har så mycket som jag tänker att jag ska kunna dela med er, men det blir inte av. Här kommer i alla fall en liten del av min dag.

Smilla väckte mig 6.50, hon som aldrig brukar vakna innan 7.30. Idag var hon dock kissnödig sedan var det ingen idé att lägga sig igen. Vi hade en skön mysstund och Smilla spenderade största delen av morgonen i sin kartonkoja. Kl 9 började hon på dagis och denna morgonen flöt allt på och vi kom iväg i tid och sams. Så skönt att lämna en glad unge på dagis, då känns det definitivt bättre när man kommer hem till ett ”tomt” hus. Jag skriver ”tomt” för riktigt tomt var det ju inte du maken låg och sov på övervåningen efter nattjobb.

När jag kom hem så ägnade jag en stund till att sy, jag får dock vara noga med att det bara är en stund då jag får ont om jag sitter för länge. Efter en stund med många protester från bebis och fogar tar jag en paus för lunch. Äter lunchen halvliggandes i soffa då jag har ont och det är den enda sköna ställningen för tillfället =D. Efter lunchen ställer jag som vanligt klockan på 1,5 timmar då jag ska ta mitt blodsocker. När jag slösurfat lite somnar jag gott i soffan och vaknar inte förens klockan ringer och det är dags för att ta blodsockret. Jag ligger kvar en stund i soffan då jag inte behöver stressa iväg någonstans idag då det är farfar dag idag. Smillas farfar hämtar henne varje tisdag, helt underbart!

Nu har jag precis slängt in kvällens middag i ugnen som blir hel kyckling på Broccoli och Blomkålsbädd med brunt ris och currysås. Bara såsen som ska värmas och riset som ska kokas kvar.

Efter middagen blir det lite familjemys innan det är dags för nattning….. oftast betyder det även nattning för mamman numera med. Tänk att det tar så på krafterna att skapa ett litet liv!

1 April – inget för mig

Jag har inte fixat att uppskatta 1 April på många år. För 24 år sedan hände något som som för alltid kom att färga mitt liv. 

För 24 år sedan 1993 förlorade jag min mormor, min mamma sin mor och min morfar sin fru. Hon gav upp kampen mot sin canser natten mot 1 April 1993.  1 April är en dag jag aldrig kommer att glömma. Dels för den ofantliga sorgen vi befann oss i men det värsta var att inte bli trodd. Jag kom till skolan trots det som hänt och berättade för min lärare. Jag fick en arg min tillbaka och stränga order om att sådant skämtar man inte om. 

Visst nu hade det vart en bra tillsägelse om det nu inte råkade vara så att det var sant. Känslan och obehaget från detta ögonblick färgar mig som sagt även idag.

Jag ber er nu att inte skämta om saker som faktiskt kan såra eller skada någon. Acceptera att det finns dem som inte vill vara med om detta jippo. 

Idag är en dag då jag tänker på vad vi förlorat men också på vad vi har fått. Jag tänker på mormor och min saknade morfar och hoppas att de på något sätt får vara tillsammans. Jag tänker på min mamma som förlorat både sin mor och far ❤.

Jag funderar ofta på vad morfar och mormor skulle tycka och tänka om vart jag är i livet idag. Jag är så otroligt ledsen att de aldrig fick chansen att lära känna min lilla solstråle. Min morfar dog samtidigt som jag fick reda på att jag var gravid med Smilla. På något sätt tror och hoppas jag ändå att de kan se oss nu ❤

Jag hoppas det dröjer länge innan du eller jag blir tvingade att gå igenom en stor sorg!

Djupt inlägg, men det känns så skönt att få vara lite djup ibland. Kontra resten av världen.

Godnatt och kram på er!

Gravid med Graviditetsdiabetes

Ja som jag berättat tidigare så har jag fått graviditetsdiabetes och den är inte helt under kontroll än. Vi trodde först att vi skulle kunna klara oss med att endast kostbehandla, vilket fungerade bra med Smilla i magen. Nu verkar det dock inte påverka så mycket vad jag äter….. svårt att få blodsockret på morgonen att vara under 6 som det tydligen ska vara. Jag fick i fredags börja med långtidsverkande insulin (insulatard) på kvällen, men ännu har det inte gett resultat så kommer troligtvis bli en dosjustering. Jag har en tid till en diabetesläkare på torsdag så får se vad han säger då.

Annars så rullar det på, om än väldigt segt. Känns nästan som att tiden står stilla. Jag har mycket ont av min foglossning och har haft en hel del onda sammandragningar. Tryck ner mot fiffin och smärtor där med. Natten till idag var så extrem att jag knappt fick sova något så har vart in för en kontroll på förlossningen idag. Där kunde man konstatera att jag har en del sammandragningar, men att de inte påverka mig än i alla fall. Vilket är bra för vi vill ju inte att hon ska titta ut allt för tidigt.

Har fått order om att vila och ta mina värktabletter ikväll för att få sova lite. Hoppas verkligen på att få sova lite ikväll 😉

Just nu sitter jag och dricker en kopp te, tittar på tv, skriver här och känner liten rumstera runt i magen. Hoppas ni andra har en bra kväll och får sova gott ikväll.

Kram

Glukosbelastning – Graviditetsdiabetes?

Eftersom jag hade graviditetsdiabetes med Smilla så är det rutin med glukosbelastning när man väntar nästa barn. Jag är i vecka 24 nu och gjorde min belastning igår.

En glukosbelastning går till som så att man får komma till undersökningen fastande, man får dock dricka vatten. Innan man sedan ska dricka glukosvätskan så tar man ett fastevärde på blodsockret. Detta gjordes venöst (genom blodprov) på mig. Efter detta fick jag dricka upp glukosblandningen som denna gången inte var helt hemsk då den mysiga undersköterskan hade blandat i lite citron i. Det gick ganska så bra att dricka trots att det egentligen smakar blää. När du har druckit upp vätskan och väntat i ca 2 timmar tas ett nytt blodsocker både venöst  (i armvecket) och stick i fingret.

Under tiden som jag väntade på att göra blodsockermätningen igen så försökte jag hålla mig sysselsatt och hade med mig datorn som sällskap. Dock orkade jag bara sitta med den i ca 30 minuter för sedan blev jag darrig, trött, yrslig och kände mig allmänt urken. Så då kröp jag upp på britsen och la mig en stund och bara tog det lugnt. Illamåendet kom och gick under den här tiden, men jag lyckades hålla mig från att kräkas i alla fall 😉 . 

De venösa blodsockersvaren får jag tyvärr vänta på ett tag, men det man tog i fingret fick jag veta på en gång och det var på 11.2 och det var för högt. Det bör ligga under 7, så oddsen talar för att jag fått graviditetsdiabetes igen.

Samtidigt som det var lite väntat så känns det jobbigt att få ytterligare en sak att tänka på. ytterligare ett jobbigt inslag i denna graviditet. Men vad gör man?