Helgens sjukstuga

Jaha då var det måndag igen och i helgen har vi inte gjort många knop här  hemma. Båda barnen har varit sjuka och är fortfarande. Vi har mest tagit det lugnt och försökt att mysa så gott det går.

Helgen började med fredag med shopping och glada barn. Sedan blev det lite kaos då vårdcentralen ringde och frågade om jag hade tänkt att komma och hämta 24h blodtrycksmätningen eller om vi skulle boka om, då hade jag glömt att jag skulle dit. Snacka om stressigt det blev då men jag hann dit innan de skulle stänga för helgen. Så på med den där snuskiga apparaten som så många andra redan haft i sitt hem, kan ju säga att jag fick slåss lite med min egna inre bakterie och virus fobi.
Den tog blodtrycket var 30:e min på dagtid och var 60:e på natten.

När kvällen närmade sig blev båda barnen snoriga och hängiga och därefter kom febern och sjukstugan var ett faktum. Heli hade nog jobbigast med snoret då hon inte kan snyta sig ju. Här var snorsugen en räddare i nöden på natten när hon inte ens kunde amma för hon var så tät. Jag brukar inte använda den så ofta då jag tycker att det bara blir mer snor om man använder den för ofta men den är guld värd när den verkligen behövs. Fredagskvällen spenderades med en trött febrig Smilla och en ganska glad men väldigt snorig bebis. På natten sov Smilla ok men Heli hade svårt att sova pga snoret trots nässpolning snorsug och högläge, men någon timmes sömn hann jag med detta trots sjuka barn och en störande blodtrycksmätare.

Lördagen spenderade vi till största delen inne i soffan, men vi tog oss även ut på en kort promenad då båda barnen var lite piggare var det skönt med lite luft. När kvällen kom kom också febern igen och det blev lite kinkigt men inget som inte gick att hantera. Söndagen spenderades precis lika förutom att vi inte ens orkade ta oss ut.

Idag skulle vi ner till polisstationen för att ordna med pass inför vår kommande Thailandsresa, vi kom dit och alla mådde bra. vi var alla lite snoriga, men mådde bra så vi gick ut och fika lite när vi var klara. På vägen hem säger Smilla att hon har ont i ögat och örat och när vi kommer hem har ögat börjat gegga och är riktigt infekterat. Använder då faktisk kryappen och får utskrivet antibiotikasalva, funkade så smidigt! David fick åka iväg och hämta den på närmsta apotek så kunde vi börja behandla direkt nu ikväll. Sedan har hon även sagt att hon har ont i örat så vi får se vart detta tar vägen. Nu kör vi på att ha egen handduk för Smilla och byta sängkläder och filtar varje dag. Hoppas att vi andra ska slippa få det med lite god hygien, men framförallt vill vi att Smilla ska få bli  frisk nu. Tänk att det gör så ont i en när ens barn är sjuka.

sovdags med blodtrycksmätare

sova i högläge

medan lillayster sover passar vi på att rita lite

rolig att halka runt på isen

Smilla gillar att hjälpa till att köra vagnen

glad nakenfis

trött sjukling som bara ville vara hos mamma

det är roligt att sitta och leka

Smillas fina teckningar

älskade ungar

ungen har tofs!

och syrrans diadem

 

Vad har ni haft för er i helgen? hur gör ni när barnen är sjuka?

Fortsättning följer – högt blodtryck

Hallå där!

Har sedan sist jag skrev om mitt höga blodtryck vart till en annan läkare och fått ett helt annat bemötande. Så skönt!

Fick lämna blodprover där man kollade sköldkörteln, blodstatus, järnvärden, blodfetter och elektrolytbalansen. Dessa fick jag svar på igår och det fanns inget avvikande provsvar. Inte heller kunde urinprovet jag fick lämna ge någon ledtråd till det höga blodtrycket.

Så det som väntar nu är ett 24-timmars blodtryck som jag ska göra den 21 – 22 november. Detta ska vi göra för att se om jag har högt blodtryck hela tiden eller om det varierar.

Så fortsättning följer…..

34 år och högt blodtryck

som rubriken lyder är jag 34 år och fick igår reda på att jag har högt blodtryck. Det är troligtvis därför jag mått lite kyvens på senaste tiden. Jag hade ett blodtryck på 154/107 igår när jag var hos barnmorskan för att ta ut min hormonspiral som inte funka nå bra. 

Sedan jag satte in min hormonspiral Mirena så här jag successivt mått sämre och jag tror även att mitt höga blodtryck kan härstamma därifrån även om sjukvården inte tror det.

På inrådan av barnmorskan jag var till igår ringde jag vårdcentralen idag och fick en tid idag. Jättebra tänkte jag då får jag säkert en rejäl hälsoundersökning prover EKG och lång tids blodtryck. Men inget av detta hände. Fick känslan av att hon inte förstod vad jag sa och sakerna hon så kändes bara absurda. Hon började med att säga att jag ska ändra mina livsvanor röra på mig mer och gå ner i vikt. Jag förklarade för henne att jag ammar så banta vill jag inte göra. Promenerar gör jag och går ner ca 500gram i veckan och är under startvikten. Så jag väger mindre än innan graviditeten. Då säger hon att jag måste ta det lugnt och inte passa upp på min man att han får hjälpa till. Försökte förklara att han faktiskt gör det men amma kan han ju inte. Vet ni vad hon säger då? Detta trots att jag sagt att amningen är viktig för mig och att bebis sover mellan 24 till 06 och sedan sommar om igen oftast. Då säger kvinnan att jag ska ha mannen att ge flaska för att jag sover för lite! Sover för lite nej verkligen inte. Hur många småbarnsföräldrar har lyxen att få sova så bra so m vi gör. Här kände jag att det inte är någon idé att diskutera så tackade för hjälpen och gick. 

Nästa blodtryck ska tas om 2 veckor enligt henne. Jag kommer dock att skriva till chefen för vårdcentralen och berätta om min upplevelse och att jag vill träffa en annan läkare inom kort!

Kände mig helt överkörd och missförstådd när hon hela tiden rabblade på med sina förmaningar på knagglig svenska. 

Hoppas på en bättre dag i morgon. Nu har i alla fall min lilla dam somnat i själen så nu ska vi ha lite soffmys innan sänggång.

Hoppas ni andra haft en bättre dag. 

Kram på er ❤

Helis första förkylning

I förrgår kväll slog det till, precis när vi skulle krypa ner i sängen kom snoret. Inte lite heller utan rätt så mycket. Trots att storasyster vart lite snorig så var jag inte riktigt beredd på att liten med skulle bli förkyld. Förnekelse antar jag.
Trots förkylning och snor så hon kräks så är hon förvånansvärt nöjd och snäll. Har en så duktig liten bebis. Storasyster gjorde liksom mer väsen av sig om man säger så 🙈

Nu har jag spolat hennes näsa med koksalt i princip innan varje amning och det har funkat bra. Hon gillar naturligtvis inte att man gör det men det går över fort. Saknar dock de där nezerildropparna som fanns när Smilla var liten. Sedan har jag henne i högläge mer eller mindre hela tiden då hon får en massa slem i halsen när hon ligger på rygg. Idag mår hon redan bättre och nu hoppas vi att hon mår bra igen till på söndag då vi ska ha hennes namngivning ❤

Här njuter vi lite av solen i uterummet 😃 och Heli pratar med Diddi

Se filmen klicka här

Gravid, ont i magen och sjukhusvistelse – Del 2

På morgonen ska jag få prova att äta, har ingen matlust direkt och så får jag mer ont. Nu har smärtan blivit mer distinkt på höger sida och man misstänker att det kan vara blindtarmen som spökar. Alla är där och trycker och känner känns det som. Jag har höjda infektionsprover så hem får jag inte åka. Smärtan är kvar men hanterbar, får tänka på hur jag rör mig osv. Ligger jag helt stilla känns det bäst, men då får jag ont i fogarna med. Jag hoppas hela tiden på att få åka hem, men så blir det ej då de nya proverna visar att infektionen stiger. Jag får göra ultraljud på organen och tarmarna, allt ser ok ut dock kan man inte se blindtarmen.  Efter frukosten har jag heller inte fått äta eller dricka igen så nu får jag igen tjata mig till dropp, vilket jag tycker är konstigt då jag redan ligger så mycket back från gårdagen.

många serier blev det

Tycker inte att något egentligen händer resten av den dagen annat än att jag väntar och får smärtlindring. Jo man kollar så klart att bebisen mår bra med ctg och där ser man även att sammandragningarna som jag har inte vill ge med sig. Det är flera som kommer och känner och trycker våldsamt över höger sida både kirurger och gynekologer. På kvällen väntar vi in en kirurg som ska komma och känna igen och lägga upp en plan, han visar sig bli sen då han opererar. Typ vid 22- tiden tittar ett bekant kirurgansikte in och han känner lite lätt på magen och vi diskuterar. Han tror inte på blindtarmen och tror att jag haft någon slags infektion i tjocktarmen, men tarmar kan vara luriga i vanliga fall och ännu värre under en graviditet. En sak var då klar han tänkte inte skära i mig i onödan vilket jag skrattande tackade för. Vi pratar om mina provsvar och jag får svar på lite funderingar, han tror att provsvaren vänder ner i morgon och då kan jag få åka hem. Så skönt att prata med någon som man känner igen och vet att denne vet vad den säger.

Jag får dessutom prova äta och dricka igen, godaste torra rostmackorna, fil och te  jag ätit på länge. Natten gick sov en del på sennatten mest tack vare öronproppar då jag hade en granne som drog timmerstockar ;). På morgonen gick ronden runt 10 och min provsvar gick mycket riktigt neråt.

De ville dock se att jag fick behålla lunchen innan jag fick gå hem. Maken kom strax efter 10 den dagen sedan satt vi mest bara och pratade bort tiden och efter lunch åkte vi hem.

Så skönt att få komma hem och som jag längtat efter min stora tjej där hemma. Hon hade längtat efter mamma med men sa samtidigt men mamma vi har ju pratat i telefonen varje dag, till och med så där så vi kan se varann =).

den fina teckningen till Lillasyster

Sen hade hon ritat en fin teckning till lillasyster på en postitlapp som hon satte fast på magen. Älskade unge, hur ska jag klara att vara ifrån henne i samband med förlossning och BB tiden??

Nu är vi i vecka 34 och om två veckor känner jag att hon är så välkommen ut om hon behagar. Nu tillbringas största delen av dagen med att vila, vilket är skönt men så tråkigt med. Korta stunder mår jag ok och då försöker jag spendera dem med Smilla eller göra något produktivt.

Kram på er

 

Gravid, ont i magen och sjukhusvistelse – Del 1

Allt började på kvällen den 1 maj med att jag kände att jag hade ont i magen och en del sammandragningar, men detta är ju inget konstigt då jag har IBS och är gravid. Det innebär att jag ibland får väldigt ont i magen och av detta sammandragningar ibland utan att det behöver vara något konstigt.

Natten mot den 2 maj går och smärtan i magen blir värre och värre. På morgonen får jag så ont i magen att jag börjar kräkas, nu känns det verkligen att det inte är den vanliga smärtan längre. Jag får väcka maken och säger att han får lämna dottern på dagis, han skulle fått lite sovmorgon då han skulle jobba kvällen. Han lämnar dottern och under tiden eskalerar det ytterligare. Konstanta smärtor i magen illamående och en massa sammandragningar. Jag ringer till förlossningen och berättar vad som hänt och att det inte vill gå över, de vill att jag kommer in på en gång. De frågar dock i vanlig ordning om detta kan vara magsjuka, vilket jag är övertygad om att det inte är.

Maken har förstått att det är illa trots att jag bitit ihop bäst jag kunnat på morgonen för att inte skrämma Smilla. Han ringer när han lämnat henne och frågar om vi ska åka in. När han kommer hem hjälper han mig till bilen och varje gupp under resan gör så ont i magen. Vid den här tidpunkten blir jag även ledsen och tycker att livet är piss….. oron för bebis gnager och smärtan är liksom utom kontroll.

Vi kommer in och blir direkt infösta i ett rum efter en viktkontroll, jag kopplas upp på ctg. sedan dröjer det länge känns det som innan jag får någon hjälp. Dock ser man snabbt att bebis är ok och det var ändå det viktigaste. Får be om smärtlindring. När läkaren kommer är jag mitt inne i en attack med smärta, sammandragning och kräkning så han ser verkligen hur dåligt jag mår och då upplever jag verkligen att det händer något. Jag får smärtlindring, man kollar bebis med UL och att livmodertappen är opåverkad. Smärtan släpper lite, bebis mår bra och livmodertappen är 4cm fortfarande.

Han förstår dock att jag inte kan åka hem och lägger därför in mig, jag får vara kvar på förlossningen till kvällen och får sedan komma upp på avd 85. Där tog det mer än 1 timme innan någon kom och sa hej till mig dessutom att de inte fått veta att jag skulle ha dropp. Låg rätt så mycket back i vätska då jag bara fått 500ml glukosdropp på förlossningen under hela dagen. Jag får till slut ett ringer som får hänga under natten.  Natten är lång jag har ont samtidigt som ja känner mig hög på morfinet och åker in och ut ur dvala.

 

Här spenderar jag dagen idag…..

Efter sjukhusvistelsen (kommer inlägg om det senare) så har jag vart oerhört trött och energilös. Inatt har jag dessutom haft ännu en natt blandat av magont och sammandragning och därför inte kunnat sova. Gav upp vid 3-tiden och la mig i soffan för att inte störa resten av familjen. Varvat kramper, sammandragningar och vila därefter. Det lättade runt 6 tiden och jag har inte speciellt ont just nu.

Maken åkte till jobbet och jag körde liten till dagis. Nu ligger jag här på övervåningen i sängen och tänker inte röra mig en meter i onödan. Jag ska tillåta mig själv att vila och sova idag. Synd att jag måste gå upp för att äta bara…..

Vad har ni för er idag? Något tips på vad jag kan sysslesätta mig med på lagom nivå när jag återhämtat mig lite?

Första bilden på Plutten

20161114_175045.jpgIdag var den dagen vi fick se vår Plutten för första gången. Jag har vart väldigt nervös kan jag säga, men allt såg bra ut och det lilla hjärtat pickade på. Såå glad att allt såg bra ut! Nästa ultraljud är om 2 veckor så ska försöka hålla känslorna i styr fram till dess.

Dock har jag som ni säkert vet inte mått så bra på senaste, besvärats av min IBS som blivit 10 resor värre under graviditeten. Eftersom jag är gravid kan jag inte ta de mediciner som jag brukar kunna ta. Förutom magsmärtor och frekventa toabesök varvat med förstoppning har också mått väldigt illa. Idag var jag och fick läkemedel utskrivet för detta då jag provat postafen med liten effekt, fick lergigan comp utskrivet. Jag är sjukskriven i 2 veckor och därefter sjukskriven 50% efter det hoppas jag att jag kan jobba 100% igen.

Jag hoppas att medicinen kan hjälpa mig att få lite återhämtning i alla fall.

Fortsätt att hålla tummarna för oss, kommer nog inte att kunna hoppas ordentligt förens vi passerat vecka 12 denna gången tror jag. Vårt förra missfall fick vi ju i vecka 11.

Nu ska jag bara ligga i soffa, nåja så gott det går med en snart 5-åring hemma 😉

Kram

Hjärt- & lungräddning (HLR) 0-1 år

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Kontrollera om barnet är vid medvetande genom att

  1. Tilltala eller ropa på barnet.
  2. Nyp eller skaka barnet försiktigt i axlarna.

Får du ingen reaktion utgå ifrån att barnet är medvetslös, ropa på hjälp om det finns någon i närheten. Ring 112 ett tips är att slå på högtalartelefonen, då kan du fortsätta jobba med instruktioner från 112

Kontrollera om barnet andas

  1. Titta om bröst och mage rör sig.
  2. Lyssna om du här att barnet andas genom att lägga örat intill barnets mun och näsa.
  3. Känn efter om barnet andas genom att hålla kinden intill munnen och näsan.
  4. Andas inte barnet prova att frigöra luftvägarna genom att lyfta barnets underkäke.

Om barnet inte andas börja med inblåsningar

Om barnet andas normalt men är medvetslöst, ska man lägga det i stabilt sidoläge

Börja med att gör 5 st inblåsningar

  1. Lägg barnet på rygg på golvet eller på marken
  2. ställ dig på knä vid sidan av bröstkorgen
  3. lägg handen på barnets panna, låt huvudet ligga rakt
  4. vinkla inte huvudet bakåt då detta kan orsaka att luftvägen täppts igen.
  5. Lyft upp hakan med den andra handens fingrar
  6. Sätt din mun över både näsa och mun på barnet och blås in den luft du har i munnen.
  7. blås så du ser att bröstkorgen höjer sig
  8. om bröstkorgen inte höjer sig titta ner i munnen, något där? sitter något där försök att avlägsna men försiktigt så man inte skadar barnets känsliga slemhinnor.

Fortsätt med 30 brösttryck

  1. sätt pekfinger och långfinger på barnets bröst mellan bröstvårtårna.
  2. tryck ner ca 4 cm i snabb takt 30 gånger

 

Börja om med 5 inblåsningar igen följt av 30 brösttryck osv. fortsätt ända tills ambulansen kommer på plats eller att barnet vaknar. Byt gärna av varandra om ni är fler på plats.

Liv eller död – 2 år sedan

IMG_20150318_223655

Idag är det precis 2 år sedan jag fick veta att cystan i mitt huvud är ofarlig och inte kommer att växa mer. Den tiden innan det goda beskedet hade kantats av oro och dödsångest, men samtidigt en enorm känsla av tacksamhet. En tacksamhet för vad jag har i livet, min familj och alla runt omkring mig. Samtidigt kändes det inte som att jag var klar, jag har ju så mycket kvar att göra,att uppleva. den värsta tanken av alla som gnagde i mig, som jag drömde mardrömmar om och fick flest ångest attacker om var tanken på att min lilla tjej skulle få växa upp utan sin mamma, och hur orättvist detta var mot henne och mot mig. Jag var dessutom rädd att min familj och alla vänner skulle glömma bort mig, när jag väl hade dött. Jag försökte och hade nog en väldigt bra fasad under den här tiden, men inombords rådde det storm.

Som ni förstår var detta en av mina jobbigaste tider i livet och jag är enormt glad att den är över. Jag är frisk! Lite skavanker har väl alla men jag är frisk!
Jag önskar ingen att gå igenom samma sak, samtidigt som jag tror att jag lärt mig att uppskatta livet mer. Våga ta lite mer chanser, våga följa fler vägar. För vi lever ju bara en gång. Värt att tänkas på en dag som detta.

Nu laddar jag om, efter att ha vaknat ovanligt tidigt (resten av familjen sover fortfarande). Ska jag nu ge mig ut på ett nytt äventyr. I morgon har jag med LMevent mitt första uppdrag då vi har anordnat ett bloggevent på Stenungsbaden på västkusten. Hur häftigt är inte det? Ytterligare en väg jag följt som jag kanske inte skulle ha gjort annars.