Bloggadventskalender: när jag senast grät

Jag grät senast idag. På morgonen efter besöket på kvinnokliniken, påvägen hem i bilen. Jag grät av uppgivenhet och ilska då jag känner att kroppen sviker mig.
Som ni förstår fick vi inga bra besked idag heller. Det visar sig att inget hänt trots ökad dos av puregon. Läkaren ville först inte höja dosen, men ändrade sig och nu har han höjt dosen till 66 E. Man undrar ju hur högt man ska behöva höja innan något händer?

Jag känner mig bättre nu, har samlat mig. Men visst känner jag mig lite bitter, men vet att i morgon när jag fått sova ordentligt så kommer det att kännas bättre! Det finns alltid dem som har det värre.

Jag vill också passa på att tacka alla de människor runt omkring oss som stödjer, peppar och finns där, tack ♡

Lämna en kommentar

%d bloggare gillar detta: