Bloggadventskalender: Ett luciaminne

Idag ska jag dela med mig av ett luciaminne. Jag tänker då tillbaka många år till den tiden då jag bodde i Svartöstan i Luleå. Jag gick kanske i 4 eller 5:an och fick detta året vara Lucia. Vi hade alltid vårt Luciatåg på Blackis och jag såg så fram emot att få vara lucia. Att få vara Lucia var något jag hade längtat efter hela livet kändes det som.

Jag hade förberett mig minutiöst, lockat håret och allt det där. Jag kände mig så stolt och det var så roligt att mamma skulle få se mig vara Lucia. Jag fick en riktig luciakrona av mamma i koppar tror jag den var. Sen fick jag en blöt vit duk på huvudet och sedan hade jag riktiga ljus i kronan. Riktiga ljus var verkligen viktigt för mig och att stearinet droppade och brände på huden och håret var inte något jag brydde mig om ☺.

Det var mitt Luciaminne. Vad är ditt?

Lämna en kommentar

%d bloggare gillar detta: