Ensam ikväll – men ändå aldrig ensam

Ikväll sitter jag här uppkurad i soffan på övervåningen för att kunna känna att jag har lite koll på barnen när de sover. Smilla sover tungt i sin säng medan Heli knorrar lite trots att hon sover i sin säng. Jag har lurarna på mig med lite lätt musik och min dator som sällskap ikväll då maken jobbar.

När barnen äntligen har somnat får man lite tid för reflektion när man är ensam. Tankarna svävar lätt iväg och jag funderar mycket på barnuppfostran (har en tjej här hemma med enormt mycket vilja och man vill ju uppfostra men samtidigt inte trycka tillbaka den starka viljan, utan snarare tvärtom. Man måste dock ha en fungerande vardag), inredning (ständigt i mitt huvud det finns ju så mycket fint), resa med barn (vi ska åka till Thailand när Heli är 6 månader), hur länge kommer amningen att funka? är allt för bra för att vara sant? ska man försöka komma igång med träning? När skulle jag tilllbaka till barnmorskan för kontroll av spiralen?

Ja som ni ser snurrar det en hel del tankar och det kan kännas skönt att ge dem lite utrymme på dessa kvällar då jag faktiskt har möjlighet att gör det. Jag är en person som behöver stöta och blöta mina funderingar lite samtidigt som jag ibland kan vara väldigt impulsiv.

Idag har jag satt upp tillfälliga gardiner i uterummet, en typisk lite impulsiv grej jag kan få för mig. Vi har inte kunnat nyttja uterummet som vi önskat då solen lyst in och bländat en del. Ledsnade på att vänta på att vi skulle få råd att köpa de gardiner vi ska ha och hittade ett alternativ. Vi hade gardinvajer hemma och även gardiner. Gardinerna är svartvita och inte riktigt det vi tänk oss i framtiden men de passar helt ok nu i och med att vi har en hel del svartvita kuddar med.

resten av kvällen ska jag försöka stänga av tankarna med hjälp av någon bra serie på typ Netflix kanske?

Måste bara visa en söt bild på min hjärtan, kan ni förstå att dessa två små individer är en bit av mig och David!

 

EVENTDAGS! Vi bjuder in till tjejmingel hos Hello Bombshell!

Då bjuder vi på LM Event in till tjejmingel hos Hello Bombshell i Göteborg, Chalmersgatan 17B. Vi ser fram emot att träffa er!
Platserna brukar gå åt fort så glöm inte att anmäla er fortast möjligt.

Välkomna! LindaTanja, Linda

Eventdags! Vi bjuder in till tjejmingel hos Hello Bombshell!

Snygga tavlor – från Posterstore

[ REKLAM, detta inlägget innehåller annonslänkar]

Jag har drabbats av inredningsnojja! Jag ser potential överallt och vill ha snyggt och fint här hemma, speciellt nu när jag är hemma så mycket. Så förvänta er många inlägg om just det!

Mitt i allt detta kommer det som en skänk från ovan 2 tavlor från Posterstore. Fick välja vilka tavlor just jag vill ha och det blev två stycken snygga tavlor med blommor i en dov rosa färg med kopparram. Från det att jag beställt villa jag ville ha så tog det bara 1 dag innan jag fick avisering om att de fanns hos mitt postombud.

Vi har länge haft en helt naken vägg här hemma som länge väntat på att bli fin. Från att vara en tråkig vit vägg med endast en lampa på. Så är nu väggen mer levande och smakfullt färgsatt med de dova rosa motiven och de fina kopparramarna. Detta startade som sagt en process inuti mig. Jag vill inreda mer och idéerna sprudlar!

Så här fint blev det här hemma:


Nu ska jag bara hitta den perfekta vägghyllan som ska sitta till höger om de nya tavlorna😍

Måste få visa hur enkelt det var att sätta in postrarna i ramen. De här fästena liksom vrider man bara på, man trycker ner och vrider så klart. Inga förstörda naglar här inte! 😉

Vad tycker du om tavlorna? Har du något förslag på passande vägghylla?

Vet du, jag har dessutom en rabattkod att bjuda på. Anger du mrslinda så får du 15% rabatt!

Är du intresserad av trendiga posters och stilrena ramar kika in på Posterstore och använd rabattkoden, som är giltig till den 27/9!

Min förlossningsberättelse

Nu har det gått lite mer än 3 månader sedan Heli kom till Världen. Att det blev just en Heli var inte helt självklart , men väldigt ändå när man tänker efter.  Kommer ett inlägg om detta med så småningom.

Nu vidare till förlossningen. Det var ju länge högst oklart om jag skulle få möjligheten att föda vaginalt eller om hon skulle få komma ut med planerat snitt. Sista besöket hos min förlossningsläkare såg man att hon var 23% större än normalt, men han trodde att hon var större ändå då det var lite klurigt att mäta. Han gav mig en lucka på ett par dagar att föda vaginalt och tid för en eventuell igångsättning. Funkar det inte med igångsättning så blir det planerat snitt senast veckan efter.

Dagen för eventuell igångsättning kommer och jag har haft väldigt mycket sammandragningar och förvärkar, så hoppades på att jag hade öppnat mig lite mer. Eftersom jag var snittat en gång innan ville man inte starta igång det hela med läkemedel så min möjlighet var att tappen skulle vara så pass öppen att man kunde ta hinnorna så vattnet gick och därigenom sätta igång förlossningen. Tyvärr hade jag inte öppnat mig och det fanns ingen möjlighet att ta hinnorna. Lite snopen och mycket besvikna  (det rullade en och en annan tår) fick vi ta vår fullpackade bil och åka hem igen. I handen med oss hem hade vi nu tiden för vårat planerade snitt, första gången vi ska få träffa vårt andra barn våran lilla pluttan (pluttan har vart hennes namn i magen).

Så kommer den stora dagen. Idag ska vi få träffa henne. Vi var laddade men samtidigt nervösa.

I bilen påväg mot förlossningen!

Min mamma, Smillas mormor var hemma med Smilla och de väntade spänt på att få höra att lillasyster hade kommit. Vi skulle vara på förlossningen tidigt på morgonen och vi skulle få vara först på tur den dagen. Vi fick dock vänta en stund ändå för att det kom ett akutsnitt emellan. Det gjorde mig inget alls när jag tänkte på att det var ett barn som behövde komma ut fort. Vi fördrev tiden bäst vi kunde…. det är tur man har mobilen. Det kom en narkosläkare, som var störtskön (han som tagit bilderna på operationssalen) och pratade igenom hur vi skulle lägga upp allt med smärtlindring osv. Kändes tryggt och bra. Sedan fick jag en kateter och ytterligare väntan.

Helt plötsligt kommer de in och säger till oss att det är dags att förbereda oss och att även pappan ska ta och byta om för snart är det våran tur.

vi tog de sista magbilderna

laddade för att få träffa pluttan

Strax innan 11 kommer de och ber oss byta om 11.10 går vi in på salen och Heli föddes 11.17. Snabbt men kändes inte på något sätt som att de eller vi stressade. Det gick fort och smidigt för kirurgerna att öppna och ta ut Heli. Trots att jag snittats en gång innan fanns det minimalt med sammanväxtningar. När vi kom på salen fick jag sitta på britsen  och kuta rygg så narkosläkaren kunde sätta spinalen. Han var otroligt pratsam och en skön snubbe som fick mig att slappna av. Efter spinalen var satt fick jag lägga mig på operationsbordet så började man att klä in mig.

många sladdar är det

Man är rätt utlämnad när man ligger så här

nu kommer hon snart!

Efter det att vi kollat att bedövningen tar bra så återgår vi till att prata med narkosläkaren, men bara efter någon minut känner jag att hon snart kommer ut och säger det till läkaren. Han har nämligen lovat att ta kort åt oss när pluttan kommer ut och jag vill inte att han missar det. Han trodde mig nästan inte för det gick så otrolig fort, men jo vist hon var på väg ut. Det är en konstig känsla det där när man känner att någon rör runt inne i en och är ganska så brutala utan att man får ont.

Nu kommer snart lite bilder från när bebis kommer ut obs! Kan upplevas som läskiga bilder!

11.17 kommer en skrikande bebis ut, för de hinner knappt få upp hennes huvud ur min mage innan hon skriker. När man hör det där underbara skriket släpper alla spänningar och oro som man har och man blir bara genomlycklig. Tack och lov så mår hon bra. Vi får ganska snabbt höra att det var en stor tjej som kommit till oss.

första gången vi ser varann

De torkar av henne lite fort och kommer fram med henne till mig direkt, hon är fortfarande ihop med livmoderkakan. De går till ett undersökningsbord i rummet intill en kort stund för att klippa navelsträngen och väga henne. sedan kommer de direkt tillbaka med henne igen. Allt för att jag inte ska behöva vara ifrån henne så lång stund.

stolta föräldrar

Efteråt får vi stanna på förlossningen tillsammans för att se att bedövningen släpper och att både jag och bebis mår bra. Vi får fika och David får sätta upp en nål  på tavlan för nyfödda.

Det var helt fantastiskt att få upp sin bebis på bröstet och vara tillsammans. Stor skillnad från när Smilla föddes och jag fick ligga på uppvaket. Smilla sjönk ju i sitt blodsocker så pass att hon fick ligga på neonatalen i ett dygn, men Heli gjorde aldrig det. Jag är helt övertygad om att det beror på att hon fick vara nära från början och att hon fick åtkomsten till bröstet. Hon ammade inom 1 timme och det kändes underbart!

Klockan 15.40 var vi uppe på BB och jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra, för det gjorde jag inte. Jag hade väldigt ont och kände mig groggy. Men var så otroligt lycklig att allt hade gått bra!

 

Jag är oerhört tacksam för att jag blivit så väl omhändertagen. Dels av Klaraverksamheten, där jag gått på samtal för att bearbeta min första förlossning och föbereda för den andra. Dels av Dr Björn som lyssnade på mig och la upp en gemensam plan för min förlossning. Sedan förlossningen Västerås, ni är grymma trots tung belastning!

 

Vill ni höra mig prata om min förlossning kan ni gå in på Magpodden i morgon och lyssna 😉

Familjefotografering – Bergman Hughes Images

I onsdags var det äntligen dags att träffa härliga Bodil, den bästa fotografen, för att ta lite fina familjebilder. Jag och Bodil har lärt känna varandra genom bloggandet och det är jag otroligt tacksam för. Hon är en otrolig fotograf med ett inre lugn och en positivitet som smittar av sig. Tanken var först att åka dit för en nyföddsfotografering, men jag mådde alldeles för dåligt för det. Tog lång tid att återhämta sig denna gången, men mer om i ett annat inlägg.

Vi har tidigare pratat i Magpodden om mitt Missfall och om Graviditeten. Uppföljning kommer med fler avsnitt men gå gärna in och lyssna på dessa så länge.

Nu åkte vi i alla fall iväg hela familjen mot Stockholm, Odenplan för att föreviga vår familj. Det är ju lite extra roligt med då Bodil liksom hängt med oss hela vägen på vår resa mot ett syskon.  Bodil har förutom intervjuat mig på Magpodden också fotat mig och familjen när jag var gravid. Tänka att vårt lilla mirakel redan är 3 månader gammal!

En av alla härliga bilder från när Heli låg i min mage

Nu är hon här men älskar fortfarande att vara nära, så nära som det går.

sötnöten

Älskade systrar!

Hela familjen =)

Söndag på badhuset

Idag hade vi egentligen tänkt att åka till Grönalund, men vi avstod då det skulle blåsa upp till 14 meter per sekund i byarna. Istället begav vi oss till det lokala badhuset för en massa lek och bus. Bäst att passa på att bada där då det snart kommer att stänga (om jag förstått rätt) för att 2019 ska det finnas ett nytt fint badhus där istället. Nu är det fullt funktionellt men mycket slitet och det behövs verkligen ett nytt ”vanligt” badhus här i Västerås.

Det var i alla fall väldigt uppskattat av både stora och små att bada inomhus i värmen idag när det är lite grått och ruggit ute.  För Heli var det andra gången i badhuset och det märks att hon gillar att vara i vattnet. Smilla hon är som en liten fisk i vattnet och kommer snart att simma utan hjälp. Nu simmar hon ett par tag ovanför ytan, men simmar bra under ytan. Vi har tänkt att gå på badhuset 1 gång i veckan för att lära Smilla simma och att Heli ska få vattenvana innan vi åker till Thailand i 23 dagar i vinter. Japp ni hörde rätt, vi åker till Thailand i vinter i hela 23 dagar. Förstår ni hur underbart det ska bli!? Dock finns det ju en hel del att planera och förbereda inför en sådan resa med två små barn, men allt det kommer att lösa sig. Jag är så glad att vi ska åka och få mer familjetid. Än så länge har vi bara bokat flyget, så är det någon som har tips på bra boende så hör mer än gärna av er ;).

Idag så delade vi upp oss så Smilla gick med David så styrde han med dusch och allt och jag tog Heli. Det blir spännande när jag första gången ska gå ensam med barnen. All flöt på bra idag och Heli var nöjd och glad och Smilla var full i spring 😉

Här kommer lite sköna bilder från idag när vi hela familjen var och badade, ja David var också med dock fastnade inte han på några kort idag…

någon blev helt slut efter att bada med storasyster

 

full i bus

 

Nu fortsätter vi denna Söndag hemma med myskläder och familjehäng

 

 

Att någonting gjort med liten bebis….. bärsele och sjal

Halloj!

Vi har världens sötaste och gladaste lilla bebis. Hon vill dock inte vara själv långa stunder på dagarna. Vilket har resulterat i trötta armar och ryggar för hennes föräldrar och speciellt för mig. Hon vill ju mest vara hos mig. 

Det jag dock lär mig mer och mer är att ta tillvara på de hjälpmedel jag har hemma. I början använde jag trikåsjalen men den blev snabbt ostabil och sladdrig. Heli är snart 3 månader och väger redan ca 6.5 kg. En ganska stor tjej ❤

Första gången jag sjalade upp var med trikåsjalen på BB 1 dygn gammal bebis 😍

Har länge burit fram på magen och kommit på bra knep för att kunna amma i sele och sjal. Älskar min ringsjal och den har jag nästan alltid med mig när vi ska någonstans då det går fort att sjala upp.

Sist var vi på bröllop och det funkade kanon!

Har många olika selar och sjalar men bla babybjörn används sällan då den inte känns bra att ha länge. Får ont i ryggen sedan tycker jag inte att hon sitter bra i dem heller.

 Idag är det dags att prova på att bära på ryggen då hon är en stabil bebis på nästan 6,5 kg innan hon ens är 3 månader. Tog hjälp av maken för att få upp henne och där satt hon nöjd vaken som sovandes i nästan 2 timmar.

 När jag sedan på ner henne så stod jag på knä med ryggen mot soffkanten och på ner henne där. Hon sov gott och jag på henne i vagnen. En lyckad transfer kan man säga. Men i vagnen sov hon ca 10min så vakna hon. Men efter lite amning nu så ligger hon nöjd intill mig ❤ 

Sedan kom visst storasyster och busade lite med ❤❤