Äntligen har jag samlat på mig lite energi så jag orkar skriva här igen =) bara 18 dagar sedan senaste inlägget. Jag kände att jag behövde tid att omgruppera, njuta av första tiden helt kravlöst. Det har jag verkligen gjort. Jag älskar att vara tvåbarnsmamma och allt vad det innebär.
Den 8 Juni kom det ett litet liv in i vår värld med planerat kejsarsnitt, ni kommer få läsa mer om förlossningen i min förlossningsberättelse senare. Allt gick dock bra och jag har återhämtat mig fint efteråt.
Jag kikar bara in en snabbis idag för att visa er min lilla mirakelbebis, tänk att trots allt så är hon här hos oss nu!
Ja då sitter man här och knåpar ihop det sista inlägget som enbarnsmamma för i morgon är det dags för Pluttan att komma ut. Som jag sett fram emot den dagen, samtidigt som jag bävar. Kommer ju ihåg hur jag mådde efter kejsarsnittet med Smilla. Det är ju lite annorlunda denna gången dock då det är planerat, jag behöver inte gå igenom en nästan en hel förlossning innan. Hoppas därför att kroppen ska ha lite bättre möjligheter att återhämta sig.
Dagen har gått åt till förberedelser, tvätt och städ. BB väskan, vagn och vagn är packat och förberett inför i morgon. Nu ska vi strax ha lite tacomys och invänta Smillas mormor som ska komma och sova hos oss inatt då vi ska vara på förlossningen redan kl 7 i morgon. Antagligen, om inget oförutsett händer kommer vi att se vår Pluttan runt 9-10 tiden. Det är många tankar som rör sig i huvudet och både oron och förväntningarna är stora. Oron att det ska hända något med bebis eller med mig, det är ju inte bara jag och David längre utan Smilla med. Jag kommer att längta så oerhört mycket efter att få komma hem till henne. Jag är orolig att bebis ska må dåligt, eller att något ska vara fel. I och med att jag har graviditetsdiabetes är risken överhängande att bebis blodsocker kommer vara lågt, frågan är bara hur lågt. Räcker det med lite tillmatning på BB eller kommer liten hamna på neonatalen precis som Smilla? Kommer min amning att komma igång? Kommer jag ha lika ont som sist? Ja som sagt många frågor och funderingar som ingen faktiskt kan svara på, det är bara att vänta och se vad som händer i morgon.
Tur att man har fått en sovdos så man kanske kan få några timmars sömn i natt. Natten som var blev det ca 3 timmars sömn och det är inte mycket att hurra för.
Får se när man har orken att uppdatera igen, följ mig gärna på instagram för där ska jag försöka uppdatera lite oftare.
Igår var jag på vad jag trodde var det sista avgörande samtalet på specialistmödravården här i Västerås. Nu var det dags att bestämma hur och när bebis ska komma ut.
Vi mätte bebis, som är stor för tiden. Hela 24% för stor och väger redan runt 3500 gram , så om jag med mitt trånga bäcken ska kunna födda vaginalt så måste det ske snart. Vi gjorde en vaginal undersökning och ultraljud och det var oförändrat sedan sist öppet för ett finger mjuk men lång tapp på 4 cm.
Vi satte oss och pratade igenom mätningarna och vilka alternativ vi har och kom fram till följande. På fredag (alltså imorn) ska jag in till förlossningen och göra en bedömning om man kan starta igång en förlossning. Man vill dock att jag ska ha öppnat mig lite till för man vill inte ge mig läkemedel för att jag ska göra detta. De kan ge okontrollerbara värkar och det vill man inte att någon som tidigare snittats ska få då det ökar risken för uterusruptur. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går att sätta igång mig i morgon både för min och för bebis skull. Skulle detta inte fungera så ska man planera in ett kejsarsnitt den 8 juni, så senast den 8 juni är våran Pluttan här. Det känns så overkligt nu när jag sitter och skriver om detta!
Nakenbild från i morse, nyvaken är jag med =), här ser man tydligt att magen sjunkit.
Enligt läkaren är Pluttan mogen och redo att komma ut, man vill inte att hon ska växa till sig och bli allt för stor där inne. Han påpekade även att hon var lite svår att mäta så hon skulle kunna vara lite större än det han kommit fram till, men så får vi hoppas att det inte är. Jag vet inte om alla vet det men jag har en insulinbehandlad graviditetsdiabetes som gör att barnet kan bli stort. Dessutom jobbig foglossning, stigande blodtryck, svullnad i kroppen, gravidklåda, myrkrypningar mm som sammantaget gör att det bästa för både mig och bebis är att hon kommer ut lite tidigare än beräknat. Kommer hon på fredag, imorn, så är det i vecka 36+6 annars kommer hon med snitt vecka 37+5.
Så håll tummar och tår för oss att vi får träffa vår Pluttan redan i morgon och att allt ska gå bra.
Innan jag vart gravid denna gång så hade jag ätit sushi kanske 2 gånger och var inte särskilt förtjust i det, men när jag blev gravid så blev jag såå sugen på att äta det. Jag gick och längtade flera månader innan jag tillslut trillade dit. När jag väl börjat äta sushi nu så vill jag inte sluta.
Det negativa är dock att det blir rätt så dyrt att köpa sushi ute varje gång så jag köpte hem så jag kunde göra mina egna sushi. Jag gjorde både till mig och dottern och jisses det gick hem hos henne med =)
Denna gången gjorde jag maki rullar med crabstick, gurka, avocado och majonäs samt några nigiri sushi med bara avocado. Till Smilla gjorde jag bara själva risbollarna för sig och crabsticks för sig, då jag vet att hon inte gillar att blanda sin mat, och det funkade kanon.
Dotterns sushitallrikMammans sushitallrik!
Jag ska prova att göra min egna sushi ett par gånger till så kan jag återkomma med recept när jag känner att jag hittat rärr, men det var betydligt enklare att göra än vad jag hade trott.
Äntligen har jag samlat på mig lite energi så jag orkar skriva här igen =) bara 18 dagar sedan senaste inlägget. Jag kände att jag behövde tid att omgruppera, njuta av första tiden helt kravlöst. Det har jag verkligen gjort. Jag älskar att vara tvåbarnsmamma och allt vad det innebär.
