Idag har vi vart hemma, Smilla är förkyld. Trött, snorig och lite feber till och från. Det roliga med barn är att de emellanåt blir rätt pigga trots att de är sjuka. Idag bakade vi supersnabba muffins under en sådan period. Det är roligt att göra henne lite extra glad nu när hon är lite emlig. De var väldigt supergoda. Smilla valde att dekorera sin med lite frosting, grädde och godis. Själv valde jag att göra en muffla ? alltså en semla av min muffins. Den blev så god. Blev imponerad att det blev så gott och ändå var det helt laktosfritt och glutenfritt.
På förmiddagen åkte vi även ut en sväng med bilen och hämtade matkassar på ica. Så smidigt! Jag bäddade ner Smilla i baksätet (givetvis fastspänd i bilstol) med filt och film på plattan. Där satt hon nöjd och behövde inte lämna bilen en endaste gång ?
Nu är både mamma och dotter trött så godnatt på er ?
Hoppas att alla ha en mysig helg, våran har vart fin. Just när detta skrivs ligger merparten av familjen och sover, dock inte jag 😉
Igår var det lördag och vi provade en ny godis i familjen, vi provade JellyBelly. En geleböna som är helt gluten och laktosfri, kanon för mig med andra ord. Med lådan på 50-smaker fick vi medskickat en hel del recept, ja ni hörde rätt, recept. Kombinerar man olika bönor så får man fram helt nya smaker. Jag och Smilla utförde testet igår och vi är båda lite förvånade hur nära man kom den smaken som receptet skulle resultera i.
spännande att få öppna paket!Smart, de skickade med fina tandborstar så vi inte får hål i tänderna.Såhär glada blev vi när vi insåg att det var godis vi fått 😉
Här kommer några av recepten som vi provade:
Smakar så likt, men inte riktigt våran smak.Sötsliskigt god!Läskande god, så där härligt sursöt! En favoritfruktig och riktigt godgod med tydlig juicesmak, mkt läskande
Igår hade vi mysdag, Smilla och jag. Vi var på stan och åt lunch innan vi skulle till BVC för 5-års kontrol och vaccination. Kände av innan att Smilla var lite nervös så gjorde mitt bästa för att hon skulle komma ihåg denna dag som något positivt.
Hos BVC såg allt bra ut och Smilla följer sin egna kurva bra. Jag har en bestämd liten dam för en av de första sakerna hon sa när vi kom inte till BVC var att hon minsann ville avsluta med sprutan och göra allt annat först! BVC sköterskan skrattade lite och insåg att det inte var värt att disskutera utan sa att vi gör som du vill. Denna gången var det en vikarie för vår ordinarie, men hon var hur bra som helst och hon och Smilla klickade. Lyckligtvis tittade ”vår” BVC-sköterska in ändå, trots ledig dag så Smilla fick chansen att säga hejdå, detta var hennes sista besök på BVC nu ska det vara skolsköterskan som ska ta över. Men ”vår” BVC-sköterska berättade att hon kommer fortsätta träffa Smilla om hon följer med lillasyster till BVC. Dessutom erbjöd hon sig att komma på hembesök när lillasyster hade kommit, det e klart att vi vill ha det. Tänk så skönt att slippa åka någonstans när man är alldeles nyförlöst. Det är ju helt underbart att de gör det, dels för att jag slipper åka och att de får en inblick i hur barnen har det hemma och vilken hemmiljö de har. Så bra, då har man möjlighet att fånga in de föräldrar som kanske behöver lite stöttning och hjälp. Även upptäcka rent olämpliga föräldrar. Helt kanon kan jag tycka, barnen är det viktigaste vi har!
Efter BVC gick vi iväg (läs vankade mycket sakta) till leksaksaffären och så fick Smilla välja leksak, för att hon vart så duktig på BVC. Det tog bara 45 minuter för henne att välja, haha. De i leksaksbutiken erbjöd mig en stol att sitta på medan jag väntade ut henne ;). Hon valde bland annat ballonger som man kan göra figurer av, det kommer ett separat inlägg om detta fenomen.
Vi åkte hem och vilade en stund innan vi skulle på restaurang för andra gången denna dag. Vi gick ut och åt med Smillas farmor då hon fyllt år i dagarna. Vi åt gott och drack gott. Smilla var helnöjd och supersocial med servitrisen. Det var så roligt att se, älskade fina unge, vad glad jag är att jag har henne!
När vi kom hem hade vi tänkt att titta på någon härlig serie och äta lite mer gott, men medan David nattade Smilla så somnade jag på soffan. Jag snarkade sött när han kom ner från övervåningen ;).
Här kommer lite bilder från dagen:
Restaurangbesök 1, så mysigt att äta lunch tillsammans och lyssna på alla hennes funderingar.
Jag blev väckt av en chef som ringer och undrar vart jag är?? Jag låg så sött och sov vi sängen. Det visade sig att jag skulle vara på jobbet idag, men hade missat detta faktum totalt. Är ensam hemma med dottern och har inte bokat dagis idag. Nu var det som tur var ingen större fara då vi var en extra person idag, så chefen lugnade mig och sa att jag kunde stanna hemma idag. Tack för en förstående chef!
Vi la in ett pass under nästa vecka istället för att kompensera bortfallet idag, kändes som en riktigt bra lösning. Vet inte om detta någonsin har hänt er?, men jag tycker detta känns jättejobbigt. Jag är alltid så noga med att sköta mitt jobb och mina tider och för mig att göra en sådan här miss är inte vanligt. Får så dåligt samvete! Tror ni man kan skylla på gravidhjärna?!
Istället för att spendera morgonen och förmiddagen på jobbet sitter jag nu i min myshörna och tar det lugnt tillsammans med min dotter. Vi ska mysa ända fram till lunch, då vi ska åka in till stan för att gå på BVC. Smilla har sin 5-års koll + vaccination, men mer om det sedan.
Hoppas ni andra fick ett bättre uppvaknande denna fredag!
Igår var vi på RUL, rutinultraljudet, här i Västerås. Vi fick se vårt lilla mirakel, för det känns verkligen som ett litet mirakel efter alla dessa försök under alla år! Smilla kommer att få en lillasyster och hon ser helt frisk ut enligt ultraljudet. Vilken lättnad att veta att allt ser bra ut.
Efter var vi inbokade till ett Läkarbesök hon en överläkare på specialistmödrarvården då jag hade en jobbig förlossning med Smilla som slutade i ett akut kejsarsnitt. Igår fick vi svaret till varför det inte fungerade. Smilla var för stor och jag var för liten i mitt bäcken. Hon kunde helt enkelt inte tränga ner. Min livmoder kämpade i många timmar och tillslut orkade den inte längre, för den kämpade med att få ut något som var omöjligt.
Vi pratade länge om olika alternativ, då jag helst undviker snitt. Det är en stor bukoperation och det finns många risker och komplikationer med detta som jag känner till allt för väl. Jag gillar inte att tappa kontrollen, vilket man gör när man lägger sig på operationsbordet och överlämnas i någon annans händer. Tillslut frågar jag vad han tycker. Då säger han att om jag var hans dotter skulle han rekommendera ett snitt då det är det säkraste alternativet för mig och barnet. Vi har inte kommit fram till ett definitivt beslut då det fortfarande finns en möjlighet att jag kan föda vaginalt och den möjligheten har jag svårt att släppa, men vid minsta risk för bebis så blir det snitt.Vi beslutar oss för att planera för ett snitt, men vi stänger inte fönstret till en vaginal förlossning riktigt än. Vi kommer att träffas igen vecka 28 för att prata vidare och kolla hur stor bebisen är.
Jag fick dessutom tid för Klarasamtal med en barnmorska då jag har mycket oro kring graviditet och förlossning.
Jag är rädd att om det blir ett kejsarsnitt kommer jag uppleva det lika jobbigt som sist? Jag upplevde nog inte själva snittet som så jättejobbigt, jag fattade ju att det var tvunget tillslut. Däremot efteråt var det jobbigt. jag fick inte vara tillsammans med min familj, låg på uppvaket morfinstinn. När jag ska därifrån säger dem att vi ska till 69:an (vilket är neonatalen) jag vet mycket väl vad 69:an och undrar varför vi ska dit. Ingen vet! Den stunden innan jag visste vad som hänt var den värsta i mitt liv. Det blev trauma på trauma. När jag kommer till 69:an får vi veta att vi inte kan stanna där då det är platsbrist och jag och David får gå upp till BB utan bebis för att sova….. Dagen efter var det suck och stön när jag ville till 69:an och jag fick inte korrekt smärtlindring, ja låt säga att mycket strulade. Jag vill inte ha det så igen…..
Någon som vart i samma sits att man får välja själv? Vad valde du? snitt eller försöka med vaginal förlossning?
Idag orkar jag i alla fall stå upp efter 2 dagars migrän. Hoppas att den kan hålla sig undan nu!
Vi är i vecka 17 nu och snart är det dags för RUL är så nyfiken på plutten där inne. Inte för att det spelar någon roll, men jag vill veta ?. Vad tror du? Jag tror och har trott sedan vecka 9 att det ligger en liten pojke där inne. Jag är alldelesför nyfiken för att inte ta reda på kön, jag vill veta så mycket om plutten som det bara går. Dessutom blir det lite lättare att planera barnrum och kläder ?
På måndag går jag tillbaka och ska jobba 50%. Mitt mål är att jag ska kunna jobba till Maj och sedan ta ut semester fram till förlossningen. Det är så läskigt att våga börja planera lite, men samtidigt väldigt roligt.
I samband med mitt RUL ska jag få träffa en läkare för att gå igenom min förra förlossning och börja planera för nästa. Vi ska även prata om mitt mående just nu med illamående, förhöjt blodtryck, huvudvärk, trötthet och foglossning. Känns läskigt, men damtidigt skönt att de har koll på mig och jag känner att kag kan ppverka.
Har jag sagt att hur jag än mår idag så kommer det att vara värt det i slutändan?
