Inte var det över ännu

Jahapp trodde att det var över för denna gång, men liten började kräkas i morse igen. Helt galet. Verkar vara en envis sorts magsjuka detta. Lyckligtvis har varken jag eller David blivit smittade ännu. Känns inte riktigt som att jag hinner med någonting alls, annat än att ta hand om liten och sanera här hemma.

Nu ligger hon och sover, så nu passar jag på att sanera lite till och kika igenom socialamedier. Strax ska jag och liten titta på reprisen av svenskahjältargalan, missade början av den igår när jag nattade liten i går.

Själv känner jag mig utslagen, skulle nog kunna sova själv ett dygn. Har ont över magen och känner ,inga aningens uppblåst. Inget utslag på ägglossningstickan idag heller. Hoppas att det händer något i morgon, annars blir det en spruta till för att få ägget att lossna. Återkommer om hur det går.

Hejs så länge!

Trodde fel…..

Så fel jag hade. Trodde verkligen att tiden skulle räcka till för ett par nya inlägg på bloggen. Istället bestämde min bacillskräck att det skulle saneras här hemma. Varenda liten kräksjukebacill skulle bort. Så har tvättat och städat hela dagen!

img_20151218_221427.jpgSen har jag hunnit med storkok och allt annat som man måste hinna med. Nu har maken åkt till jobbet och jag ligger i soffan med fötterna i vädret ?

Strax ska jag upp och ordna med det sista innan sängen väntar.

Godnatt på er hoppas ni alla får sova gott ?

Insåg precis

Att jag totalt missat att lägga upp massa fina pyssel jag gjort på senaste tiden. Så under dagen ska jag, nu när jag ändå är hemma med sjukt barn, försöka att lägga upp dem här på bloggen. Det är så roligt att kunna uppdatera sin inredning utan att det ska behöva kosta skjortan ☺

By the way så har jag inte fått något utslag på ägglossningstickan än, men jag hoppas och tror att det kommer att hända!

Cykeldag 23 och undersökning igen!

Idag var jag in för kontroll igen. Kontroll för att se om det vuxit till någon äggblåsa som skulle kunna tänkas släppa….
Var lite orolig att jag inte skulle ta mig iväg till kontrollen idag då jag har vart vaken hela natten med en kräksjuk liten tjej här hemma. Dock lyckades vi lösa så jag kunde komma iväg på besöket, och vilken tur att jag tog mig iväg. För vet ni vad??

 

Det hade vuxit ett ägg och det var på hela 17 mm =). Jag hade precis börjat ställa in mig på att ge upp och kanske ta en paus med alla hormoner ett tag så kommer detta. Helt oväntat faktiskt. Till och med läkaren lät positivt överraskad. Så nu kör vi!

Från och med idag ska jag ta ägglossningstest och får jag inget positivt ägglossningstest tills på söndag ska jag ta en spruta för att få ägglossning (Ovitirelle). Så nu är det väl snart dags för dessa vältajmade sexakter att äga rum, haha.

Tänk vilken vändning hörni, från att nästan ge upp till att vi faktiskt har en chans.

Nu ska jag bära min lilla tjej, som precis somnat i pappas knä i soffan, till sängen. Så håller vi tummarna för att det inte kommer några fler kräkor.

Tänk på att vara Smart In The Dark!

IMG_6901 Jag bara måste skriva om detta. Jag upplever det dagligen, både på jobbet och som privatbilist. Folk som går längs gator utan reflexer. Ni verkar tro att bara för att det finns någon gatlyckta så bör man se er. Men verkligheten ser inte ut så. Ni kan vara svåra att se mot en mörk bakgrund, med dova eller svarta kläder på er syns ni knappt alls. Kommer man då som vi på utryckning ibland kan det vara kämpigt att se alla som rör sig i mörkret, var rädd om både oss och er. Använd Reflexer!

Jag ser ungdomar korsa vägarn och stå längs vägarnas busshålsplatser utan reflexer, att bussen ens ser er är ett under. Är vi inte mer rädda om våra barn och ungdomar? Förstår att barn och ungdomar  en viss ålder inte vill ha reflexväster eller liknande, men det finns faktiskt andra reflexer att ta till. Det finns massor av figurreflexer, bältesreflexer, armbandsreflexer osv.

Det jag har enormt svårt att förstå är när man ser vuxna och barn tillsammans som saknar reflexer, att man inte är mer rädd om sig själv och sitt barn?

Kanske låter jag lite hård, men det är ju så enkelt. Använd reflexer och tänk på att vara Smart In The Dark!

På bilden har jag på mig snygga reflexer från Smart In The Dark och de är helt underbara, lätta att använda och lite roligare än vanliga reflexer!

img_20151217_185855.jpg Armband med resor, bara att trä över armen. Kostar 195kr

 

 

 

img_20151217_185831.jpg Midjebälte med ett enkelt knäppe, Kostar 429kr

 

 

 

img_20151217_185810.jpg

Benreflex med kardborrband för att lätt kunna sätta på den på benet över byxorna. Kostar 349kr

 

Bloggadventskalender: mina svaga sidor som förälder

Det är alltid bra att vara medveten om sina mindre bra egenskaper, just för att man ska kunna jobba på dem. Jag är nog en ganska sträng mamma med mycket vilja, och en av dem saker jag ständigt kämpar med är att veta vilken fight som är värd att strida i så att säga. Jag kan vara rätt så principfast och likväl som det kan vara en del av min starka sida är det också en av mina svagheter.

unnamed (2)Jag har nära till mina känslor och det kan nog vara både positivt och negativt, just nu har jag en inneboende frustration som jag inte blir av med som reflekteras i mitt föräldraskap. Jag upplever att jag lättare blir irriterad och reagerar starkare på småsaker som annars inte skulle vara så stor grej. Det går absolut ut över mitt föräldraskap och jag måste tänka mig för ofta. I takt med att dosen på hormonerna ökar, ökar också min egen känslomässiga storm.

Det är tur att min man och mitt barn står ut med mig, för vad vore jag utan dem?

Bloggadventskalender: tre saker som får mig att må bra

Av tre saker som får mig att må bra är min dotter den första och den största bidragande faktor till att jag mår bra. Mår hon bra och är glad då mår jag med bra. Min lilla familj är det viktigaste och jag behöver den för att må bra. Jag mår bra av att känna stöd och backup från min man. Men om vi nu ska se bortom familjen och den biten så mår Linda bra av.

  1. Jag mår bra av att kunna träna, det gör att jag känner mig stabil och stark. Jag gillar att känna att kroppen är aktiv och rör sig, ibland får just detta stå tillbaka. Faktum kvarstår dock att jag mår så mycket bättre när jag unnar mig själv att träna.
  2. Jag mår bra av att träffa vänner, det ger mig ny energi. Ibland behövs det lite påfyllning speciellt nu när jag har det lite tufft. Det räcker med en snabb fika, eller att man ses och tränar ihop. Det är synd att man har svårt att hinna med att träffas bara.
  3. Det tredje jag mår bra av är vuxentid tillsammans med min man. Känner att det är viktigt att man inte glömmer bort att vårda sin relation. Det är lätt hänt att den kommer i andra hand när familjelivet rullar på. Jag älskar ju min man och vill så fortsätta göra, men för att relationen ska fortsätta att leva och vara sund tror jag att man måste lägga ner lite energi på att mata in ved i elden så att säga. Annars slocknar elden tillslut. Vi har sjukt roligt när vi hittar på saker tillsammans utan en massa måsten, och den tiden är värdefull för mig.

Bloggadventskalender: när jag senast grät

Jag grät senast idag. På morgonen efter besöket på kvinnokliniken, påvägen hem i bilen. Jag grät av uppgivenhet och ilska då jag känner att kroppen sviker mig.
Som ni förstår fick vi inga bra besked idag heller. Det visar sig att inget hänt trots ökad dos av puregon. Läkaren ville först inte höja dosen, men ändrade sig och nu har han höjt dosen till 66 E. Man undrar ju hur högt man ska behöva höja innan något händer?

Jag känner mig bättre nu, har samlat mig. Men visst känner jag mig lite bitter, men vet att i morgon när jag fått sova ordentligt så kommer det att kännas bättre! Det finns alltid dem som har det värre.

Jag vill också passa på att tacka alla de människor runt omkring oss som stödjer, peppar och finns där, tack ♡

Bloggadventskalender: Ett luciaminne

Idag ska jag dela med mig av ett luciaminne. Jag tänker då tillbaka många år till den tiden då jag bodde i Svartöstan i Luleå. Jag gick kanske i 4 eller 5:an och fick detta året vara Lucia. Vi hade alltid vårt Luciatåg på Blackis och jag såg så fram emot att få vara lucia. Att få vara Lucia var något jag hade längtat efter hela livet kändes det som.

Jag hade förberett mig minutiöst, lockat håret och allt det där. Jag kände mig så stolt och det var så roligt att mamma skulle få se mig vara Lucia. Jag fick en riktig luciakrona av mamma i koppar tror jag den var. Sen fick jag en blöt vit duk på huvudet och sedan hade jag riktiga ljus i kronan. Riktiga ljus var verkligen viktigt för mig och att stearinet droppade och brände på huden och håret var inte något jag brydde mig om ☺.

Det var mitt Luciaminne. Vad är ditt?

Bloggadventskalender: Djupdyk i albumarkivet! Hur ser bild 8, 32, 48 och 80 ut?

Bild 8
Bild 8

Här är en bild på våran utsikt från fönstret i matsalsdelen här hemma. Så mysigt att kunna se solnedgången på detta vis.

Bild 32
Bild 32

Smilla öppnar sina fina paket på kalaset.

bild 32
bild 48

Här är Smilla och Julia efter Smillas kalas. De sitter i saccosäcken och tittar på favoritfilmen Frost

image
Bild 80

Denna bilden är från Smillas första kalas på Leos Lekland tillsammans med barnen från våran föräldrargrupp♡

%d bloggare gillar detta: