Frisörbesök hos Mälarsalongen och Jeanette =)

Hej!

Under veckan trotsade jag mitt illamående, stoppade kräkpåsen i fickan och åkte till frisören. Känner mig så mycket piggare med en snygg frisyr. Tack fina Jeanette för mitt fina hår, alltid lika noggrann och duktig!

Bjuder på en före och efterbild =)

wp-1479669876476.jpg

Skev nyss på facebook hur lugnt och skönt det var när alla sov…..

​Skulle inte skrivit så….. sekunderna efter jag postat inlägget ropar en rädd tjej (hör det på rösten) som vaknat av att hon blöder näsblod. Blod överallt i sängen och på henne. När jag kommer in till henne sitter en ledsen tjej i sängen med en droppande näsa. Tur som är slutade det blöda fort och liten är nu på gott humör.  

In på toa få stopp på blodet ta av pyjamasen torka bort blod och trösta. För att sedan riva ur alla sängkäder som dessutom var renbäddade igår. Måste tvätta täcke och madrassskydd med. Vilken tur att man använder madrassskydd det har verkligen räddat sängen många gånger…

Idag (förutom mitt ständiga illamående som gör att jag sällan uppdaterar nu för tiden) står alltså tvätt på schemat. Kan lova att det nu finns tvätt så det räcker efter först kräksjuka och nu näsblod.

Hoppas att ni alla får en mysig lördag.

Kram på er! 

Första bilden på Plutten

20161114_175045.jpgIdag var den dagen vi fick se vår Plutten för första gången. Jag har vart väldigt nervös kan jag säga, men allt såg bra ut och det lilla hjärtat pickade på. Såå glad att allt såg bra ut! Nästa ultraljud är om 2 veckor så ska försöka hålla känslorna i styr fram till dess.

Dock har jag som ni säkert vet inte mått så bra på senaste, besvärats av min IBS som blivit 10 resor värre under graviditeten. Eftersom jag är gravid kan jag inte ta de mediciner som jag brukar kunna ta. Förutom magsmärtor och frekventa toabesök varvat med förstoppning har också mått väldigt illa. Idag var jag och fick läkemedel utskrivet för detta då jag provat postafen med liten effekt, fick lergigan comp utskrivet. Jag är sjukskriven i 2 veckor och därefter sjukskriven 50% efter det hoppas jag att jag kan jobba 100% igen.

Jag hoppas att medicinen kan hjälpa mig att få lite återhämtning i alla fall.

Fortsätt att hålla tummarna för oss, kommer nog inte att kunna hoppas ordentligt förens vi passerat vecka 12 denna gången tror jag. Vårt förra missfall fick vi ju i vecka 11.

Nu ska jag bara ligga i soffa, nåja så gott det går med en snart 5-åring hemma 😉

Kram

Dålig på att uppdatera 

Det har vart tyst här ett tag och jag vill förklara varför.

Jag har väl inte mått jättebra med all gravidhormoner. Dessutom har vi haft magsjukan på besök. Vi håller nu på att  återhämta oss och samla ny energi. 

Just nu går hjärnan på högvarv och jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden tror jag att det ska sluta som sist med missfall och ibland hittar jag ett lugn att detta kommer att gå vägen. Men det går enormt fort mellan topparna och dalarna och jag är nog inte den lättaste människan att ha och göra med….

Kram på er

Hur många av er har liksom jag tusentals bilder i datorn? – Inlägg i samarbete med Önskefoto

Jag och min man gillar att fotografera och har gjort det i många år. Nu har vi sparat på oss en massa bilder och vart ligger dem? Jo i datorn, och vem tittar på dem där?

Vi har massor med fina bilder från resor vi gjort, roliga fester/tillställningar vi varit på, alldeles för många bilder på vår älskade dotter och mycket mycket mer.  Vad gör man av alla dessa bilder då?

Jag har många gånger skrivit ut bilder och tänkt att jag ska göra i ordning olika album, ni vet klippa och klistra lite. Tyvärr har inte tiden räckt till så det har påbörjats men sällan avslutats. Det betyder att jag har halvfärdiga album och vem tar fram dem och visar?

Numera finns det flera företag som man kan beställa färdiga fotoalbum ifrån, du väljer ut bilderna i datorn och de fixar albumet. Så smidigt!

Till exempel skulle jag och min man vilja göra ett album från våran resa i Tanzania, den påbörjades med blev aldrig klar, med klipp och klistra modellen.

Här är några av de häftiga bilderna vi skulle vilja ha med i vårt album

tanzania 138

Denna utsikten hade vi på vägen mot sjukhuset KCMC

Denna utsikten hade vi på vägen mot sjukhuset KCMC

Ett annat tips vi kan ge är att göra personliga julklappar till dem som är oss nära. Smillas mormor, morfar, farmor, farfar och några till brukar få fotokalendrar i julklappar. Det har vart uppskattat de åren vi har kört på det och vi funderar på att göra det igen.  Självklart fylls albumet med fina bilder på deras barnbarn och då har vi använt foton som är tagna i den månaden året innan.

20161027_201502.jpg

den här bilden kanske kan vara något för oktober 2017?

Önskefoto kan man beställa kalendrar, fotoalbum, canvas, nyckelringar och mycket annat.

Halloweenpyssel: Pumpagubbe

wp-1477591933000.jpgEftersom att jag jobbar kväll i morgon och dag på lördag så var det viktigt för oss att  hinna göra pumpan idag. Så sagt och gjort =)

Vi började med att välja ut en pumpa som kunde stå stabilt och såg bra ut.

20161027_201629.jpg20161027_201502.jpgInnan vi började med något annat på pumpan så ritade vi ut locket och ansiktet med en markeringspenna. Sedan skar jag av locket så vi kunde börja med det som Smilla tycker är roligast, att gröpa ur innehållet. Kladdigt och så roligt.  Jag är rätt så noga med att karva ur så ljuset kan stå stabilt inne i lyktan så försöka att få det någorlunda jämnt i botten.

När vi gröpt ur innehållet ledsnar Smilla och då är det mammas tur ;). Jag börjar med ögonen och delar upp dem i flera sektioner tills jag tillslut fått ut hela ögat. Detta görs med vass kniv så inget att rekommendera för barn. Jag fortsätter att karva ur för resterande öga, näsa och mun på samma sätt.

I med ett litet gravljus och lycktan är klar!

20161027_201357.jpg

 

Ett litet tips är att vinkla kniven när man skär av locket, för skär man för rakt så har locket en förmåga att kunna ramla in.

 

Nu laddar jag för jobb i morgon, kram på er!

Gravid Vecka 5

20161018_202557.pngÄntligen har vi nått det delmål vi längtat efter igen…. vi har nu en chans att få bli föräldrar igen på riktigt!

Vi är nu inne i vecka 5 (4+2) i skrivandets stund, är dock osäker på när vi kommer att gå ut med nyheten ännu. Många av er har säkert redan luskat ut att något är på gång.

Nu är lilla plutten vad man kallar för ett embryo och i början på nästa vecka ska del lilla hjärtat att börja fladdra. Plutten är nu ungefär liga stor som en solroskärna.

Vi är så glada men samtidigt väldigt oroliga och kommer inte ta ut något i förskott denna graviditet, försöker dock glädjas ändå.

Mina symtom då? Jo man kan väl säga att jag har det mesta. Ömma tuttar, svullen mage, trött och illamående. Började även kräkas i denna vecka, men det visade sig vara en släng av magsjuka….

Håll tummarna att det går vägen nu, så ser vi fram emot att se plutten på ett tidigt ultraljud den 14 November

 

(detta inlägget är publicerat i efterhand)

Så glad men samtidigt så livrädd: Gravid igen

Hej på er!

Jag har något spännande att berätta för er! Jag är gravid igen efter missfallet i februari har vi haft det kämpigt, men nu har det alltså hänt igen. Många av dessa tidiga inläggen kommer inte publiceras än då vi inte riktigt är redo för att gå ut med detta ännu, men våra närmsta vet redan. Några på Jobbet vet också, de har ju liksom många av mina läsare haft koll på min cykel 😉 så många av er har säkert redan anat att bullen är i ugnen så att säga.

Jag tog ett test ganska snart efter ovitrellen (som gör att ägget lossnar) för att se när det falska positiva testet försvann. Ovitrell innehåller ju hormonet HCG och kan visa falskt positivt i upp till 10 dagar efter injektion. Injektionen tog jag den 1/10 och första graviditetstestet tog jag den 9/10 och då kan man ana ett sträck och detta antog jag vara negativt. Nästa tog jag den 10/10 och då var det negativt, den 11/10 kunde man ana ett streck till igen. Den 12:e blev skuggan till det andra sträcket lite tydligare och lika så den 13:e och den 14 var det ännu lite tydligare. Nu köpte jag ett digitalt test som jag tog på morgonen och det visar positivt =)

här är alla testerna ;)

här är alla testerna 😉

 

Här kommer bilden som jag skickade till maken på morgonen, med texten. Nu kan vi inte tvivla längre <3

gravidplutten1

 

Nu är jag bara nojjig att detta inte ska gå vägen, men jag ska verkligen försöka att njuta med.

 

Kram på er!

 

(detta inlägget är publicerat i efterhand)

Gravid vecka 6

20161024_104828.pngI går klev vi in i vecka 6, läskigt värre. fast rätt så fantastiskt.

Jag kommer att posta några inlägg som jag skrev innan vi blev officiella om det ser lite konstigt ut..

I slutet av denna vecka ska hjärtat och blodsystemet vara igång. Emryot ser ut som en liten räka men man kan se formen av huvud och skönja ögon,mun, näsa, armar och ben.

Jag mår väl skapligt mår lite illa ibland och har ömma bröst. Är hård i magen  med och sedan är det det här med oron. Varje gång jag går på toaletten så kollar jag om det är blod på pappret. Jag vill inte se blod på pappret. Hoppas jag slipper se blod på pappret.

Jag önskar att jag hade kunnat få en tidigare tid för VUL men vi får nog vackert vänta till den 14/11. Jag får försöka förutsätta att allt är bra fram till dess.

Hur vågar jag berätta?

20161023_194558.jpgVill börja med att tacka för den enorma respons jag fått på mitt förra inlägg! Ni gör min dag, håll tummarna allt vad ni kan för oss.

Jag har valt att dela med mig om våra hormonbehandlingar och graviditet för att jag vill det. Jag hoppas att det jag skriver kan hjälpa någon eller att någon känner igen sig. Utgången kommer inte att förändras om jag berättar eller inte berättar. Det är inte jag att vara tyst, det är inte jag att inte våga berätta. Någon måste våga prata, prata om glädje, om rädsla, om livet. Det som händer oss nu är underbart, men skört. Vi har fått kämpa för att komma hit och det finns många andra som kämpar där ute.

Jag ställer snarare frågan, varför ska vi inte berätta? För att du inte vill veta?

Är det fortfarande tabu att prata om graviditet, missfall osv? Vad händer om det inte lyckas denna gången heller och jag bryter ihop och ingen fattar varför?

För mig känns det bra att dela med mig av det goda och det dåliga, det är lite det man får när man läser min blogg. Blir ju lite konstigt om jag väljer att berätta om hormonbehandlingarna utan att berätta om vad som händer sedan? Det skulle bli väldigt konstlat och tyst här på bloggen då.

Allt är inte rosa fluffiga moln, utan livet är en berg och dalbana och ni är välkomna att följa med på min!